Stormaktsfasoner!

av

Det är ingalunda första gången som en representant för Förenta staternas regering lägger sig i svensk säkerhetspolitik och dessutom gör anspråk på att förfoga över svenskt (luft-)territorium vid ett krisläge. USA:s biträdande försvarsminister ”avvisar inte att svenskt luftrum kan komma att användas för att försvara baltiska stater”, heter det i ingressen till en SVT-intervju.

Robert Work besöker Sverige och väljer att tala klarspråk. Han yrkar på utvidgat militärt samarbete med vårt land (och Finland), och han säger att han inte vill lägga sig i svenska beslut, men han ser att han ser fram emot det så kallade värdlandsavtalet – om det genomförs. Om det mot förmodan inte genomförs, undrar man förstås hur han skulle se på saken.

Stormaktsfasoner! Den svenska regeringen borde ha avrått Work från en så öppen inblandning i Sveriges inre angelägenheter och en så utmanande attityd i förhållande till Sveriges territoriella integritet. Vi väntar på en reaktion från Peter Hultqvist.

Ingen anledning till nytt kallt krig, säger Princetonprofessor

av

I senaste numret av Foreign Affairs har Rysslandsexperten Stephen Kotkin, professor i historia och internationella relationer vid Princeton, bidragit med en intressant analys av Rysslands grand strategy i världspolitiken genom århundraden. Vi återger här ett par av hans nyckelpassager.

Kotkins senaste arbete är första delen (av planerade tre) av en biografi över Josef Stalin.

”Russia today is not a revolutionary power threatening to overthrow the international order. Moscow operates within a familiar great-power school of international relations, one that prioritizes room for maneuver over morality and assumes the inevitability of conflict, the supremacy of hard power, and the cynicism of others’ motives. In certain places and on certain issues, Russia has the ability to thwart U.S. interests, but it does not even remotely approach the scale of the threat posed by the Soviet Union, so there is no need to respond to it with a new Cold War.

Läs mer

När fakta inte talar, Anders Björnsson

av

Faktoider är en term som lanserades i Sverige av litteraturvetaren Martin Kylhammar. Den hade tidigare använts i USA av författaren Norman Mailer. Kylhammar definierade den som ”felaktiga försanthållanden”. I fjortondagarstidningen Dagens Forskning, vars redaktionskrets Kylhammar tillhörde, löpte under hans ledning en svit artiklar där sådana faktoider från när och fjärran, nu och då avslöjades och penetrerades.

Termen blev populär och ingår idag i vardagsvokabulären. ”I motsats till moderna vandringssägner, ’klintbergare’, vilka vanligen sprids från mun till mun, sprids faktoider vanligen via massmedia, där de sedan lever ett eget liv”, heter det på Wikipedia. Kylhammar själv kunde visa att föreställningen om att Verner von Heidenstam var nazist saknar all grund. En annan faktoid handlar om ättestupan, alltså uppfattningen att man i forna tider gjorde sig av med äldre och orkeslösa genom att kasta dem utför en brant. Historikern Birgitta Odén har belagt att ättestupan är ett påhitt. (”Ättestupan – myt eller verklighet?”, i Birgitta Odén, Äldre genom tiderna. Åldrande och äldrepolitik som en historiker ser det. Carlssons 2012)

Läs mer

Säkerhetspolitiska läget förändras, Mats Olofsson i VK

av

I torsdags var det dags igen. För den tjugonde upplagan av det årligt återkommande säkerhetspolitiska seminariet i Umeå. Huvudfrågan under de senaste årens seminarier varit just varianter på detta tema. Att ett säkerhetspolitiskt forum på de här breddgraderna i hög grad behandlar problem förknippade med Sverige och just det arktiska området är inte särskilt märkligt. Motsatsen vore ett större problem.
De senaste årens rätt omvälvande förändringar påverkar norra Europa – och de arktiska områdena. Vad innebär klimatförändringarna och en ökad tillgänglighet till både naturtillgångar och till nya kommunikationsleder för Arktis? Hur reagerar stora stater som Ryssland? Vad innebär detta för det svenska försvaret? Viktiga frågor. Läs artikel

Nato på spökjakt, Torsten Kälvemark i Aftonbladet

av

Den 31 mars skrev New York Times i en ledare att Ukrainas ledning borde förstå att de internationella finansiärerna inte kan fortsätta att ”skyffla ner pengar i ett korrupt träsk”. De reformer som Majdanrörelsen krävde måste nu genomföras. När Ukrainas president Porosjenko strax därefter besökte USA fick han en fråga om tidningens kritik. Han svarade då att den var ett exempel på det ”hybridkrig” som Ryssland bedriver mot hans land. Uttalandet väckte förstås löje i omvärlden och presidenten försökte senare hävda att han blivit missförstådd. Ändå är hans ryggradsreaktion ett exempel på ett slags masspsykos som ser ryska hybridspöken överallt.

En svensk som tycks leva i denna spökvärld är Mikael Holmström,Dagens Nyheters militärpolitiska reporter. Den 17 april kunde han på flera sidor utbreda sig om Rysslands psykologiska krigföring mot Sverige och hur den skulle kunna stoppas. Försvarsminister Peter Hultqvist påminde i sammanhanget om att regeringen aviserat Sveriges anslutning till NatosStratcom centre of excellence i Riga. Det är försvarsalliansens centrum för studium av psykologisk krigföring, inte minst den som kommer från rysk sida. Holmström har förresten redan förberett den svenska anslutningen genom att besöka centret.Läs artikel

Ska vi bli drängar åt världspolisen? Jan G Andersson, fd chefredaktör, Östra Småland

av

Det var ovanligt naivt till och med av en insnöad moderat Natolakej som Zebulon Carlander att fullständigt bortse från att Sverige löper en betydande risk att dras in en väpnad Baltikumkonflikt mellan Nato och Ryssland om Sverige lägger sig platt som uppmarschområde för Natos militära styrkor.

Dessutom anför han inte en enda stavelse till minsta oro för att Nato tilläts att föra in kärnvapen i Sverige. Finnarna har i sitt värdlandsavtal inte tillåtit kärnvapen i sitt land, men Sverige har inte gjort något undantag. Läs artikel

Nej till Natonärmande, Carl Tham i Dala-Demokraten

av

Sverige skall nu ansluta sig till NATO:s propagandaverkstad. Fram kliver polis- och försvarsministern, två politiker som är särskilt populära bland människor med auktoritära böjelser.

Vi utsätts för intensiv rysk propaganda meddelar försvarsministern, vi måste försvara oss. Det gör vi bäst genom NATO, självfallet, instämmer polismästaren, här på voffsingpallen.

Båda dessa herrar vet givetvis att också NATO håller på med liknande verksamhet, också riktad mot vårt land, precis som man alltid gjort. Men det anses inte vara något problem för vad som kommer därifrån är i princip sant och klokt. Läs artikel

Finland och Sverige utvecklar gemensam marin stridsgrupp, svenska.yle.fi

av

Finland och Sverige fortsätter att utveckla sitt marina samarbete. Man håller dessutom på att utveckla en gemensam marin stridsgrupp, som går under namnet Swedish-Finnish Naval Task Group.

Övningsmässigt kommer länderna i år att samöva i bland annat övningen SWEFINEX16 i slutet av maj utanför Gotland, och vid övningen Baltops 16, som inleds i övningsområdet i Syndalen i Hangö i början av juni. Stabschefen för marinen, amiral Juha Vauhkonen, berättar att de gemensamma målen nu har blivit tydligare.

– Vi har ganska långa traditioner när det gäller att öva med Sverige, men nu har det blivit ännu viktigare att öva ihop och vi är också mer organiserade än tidigare. Inte minst när det handlar om den gemensamma marina stridsgruppen Swedish-Finnish Naval Task Group. Läs artikel

”Jag fortsatte i Hemvärnet för att jag vill göra skillnad”, forsvarsmakten.se

av

…En av hemvärnssoldaterna som hade kallats in var gruppchefen på 291:a insatskompaniet, Axel Lindstedt.

– Jag genomförde den grundläggande militära utbildningen för cirka 2,5 år sedan. Jag trivdes väldigt bra och ville fortsätta i någon form och jag tycker att Hemvärnet var ett bra alternativ. Jag har förstått att det har skett en stor förändring inom Hemvärnet, det har både skett en föryngring och utrustningen har blivit bättre. Visst har det funnits och finns säkert fortfarande fördomar om Hemvärnet. Innan jag själv blev aktiv hörde jag att det mest var gamla gubbar som lekte krig, jag vågar knappt säga det, men de kallades för ”prostatagerillan”, det kunde inte vara mer fel, sa Axel Lindstedt

De gamla fördomarna om Hemvärnet suddas ut allt mer och det uppfattas inte längre som ”skämmigt” att vara hemvärnssoldat. Hemvärnssoldaterna blir allt bättre på att lösa uppgifter och de personliga färdigheterna som hemvärnsoldater blir allt vassare. Läs artikel

Samförståndsavtal om värdlandsstöd, riksdagen.se

av

Förslag från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning

Beredning i utskottet: 2016-04-28,  Justering: 2016-05-19. Betänkande 2015/16:UFöU4

Debatt och beslut

Debatt i kammaren: 2016-05-25. Beslut: 2016-05-25

Citat

av

Anders Fältström på kkrva.se 25 april :
Tyvärr är det också många som vill att vi ska bli medlemmar i Nato för att slippa öka anslaget till försvaret. De förstår tydligen inte allvaret i situationen. Ska Sverige verkligen bete sig som en tiggare för att vid ofred kunna värna landet, vår kultur och levnadsstandard? Visst har vi råd!
Alla som anser att vi inte ska ansluta oss till Nato men samtidigt uttalar behovet av ökade anslag fullföljer aldrig uttalandet genom att svara på den naturliga frågan: Vad innebär ökade anslag? Varför talar man inte om det? Syftet är förmodligen att hålla Nato-debatten vid liv och därmed undvika diskussionen om de konsekvenser som ett ökat anslag till försvaret för med sig – var ska pengarna tas? I grunden handlar det åtminstone om en fördubbling av försvarsanslaget från 1% av BNP till 2% av BNP.

Nej till värdlandsavtal och anslutning till Nato, Lars Hammargren, tidigare socialdemokratisk chefredaktör

av

”Neutralitet och alliansfrihet dömer oss icke därför till tystnad. Vi måste ha rätt att ut mot världen hävda idéerna om människors frihet och gemenskap, om solidaritet, samt verka för fred och försoning mellan folken, för demokrati och social rättvisa”.

Detta är några axplock ur Olof Palmes tal 1 maj 1968. För mig är dessa ord och tankar lika aktuella i dag, år 2016. Uppslutningen kring den svenska neutralitets- och alliansfriheten var då, 1968, stor såväl i riksdagen som bland folket. Naturligtvis morrade man från högersidan. Läs artikel