Vi återger här artikel från 2011 som Wilhelm Agrell skrev om värnplikten. Frågan är i högsta grad aktuell idag.

Med beslutet av vårriksdagen 2010 att låta värnplikten och civilplikten vara vilande togs det sista steget i en lång process för att modifiera och till sist i grunden förändra principerna för försvarets personalförsörjning. Värnplikten som institution var därmed i praktiken borta och ersattes av ett system med anställda soldater och sjömän.

Från regeringen betonades visserligen gång på gång att det inte var fråga om en övergång till ett yrkesförsvar utan om en effektivisering och liberalisering där plikt ersattes av frivillighet, men detta handlade mera om politisk retorik än om en adekvat beskrivning.

De huvudsakliga skälen bakom det som med rätta beskrevs som ett systemskifte var att värnplikten, på samma sätt som tidigare alliansfriheten och invasionsförsvaret, ansågs ha tjänat ut. Med den stora omläggning av försvaret som inleddes 1999–2000 minskade mängden förband drastiskt. Denna process fortsatte i försvarsbeslutet 2004 då den avsedda insatsorganisationen i stort sett halverades och alla enheter för nationellt försvar utom hemvärnet ströks bort av budgetskäl. Läs artikel

Med tre rösters övervikt blev värnplikten vilandeförklarad av riksdagen 2009. Varför kalla in människor för att rengöra vapen och sparka grus på någon kaserngård när vi ändå aldrig är i krig? Spetskompetens och frivillighet skulle styra, och försvaret bli smalare men vassare.

I stället saknas nu ungefär 7 500 soldater, sjömän och gruppbefäl, enligt Dagens Nyheter. Det är halva krigsorganisationen. Fredrik Reinfeldts nya försvar finns i bästa fall i teorin. Det är uppenbart att systemet med ett frivilligt försvar inte fungerar. Läs ledaren

Håller det på att ske en omsvängning nu? Många som för litet sedan stödde övergången till det professionella militära försvaret – ett så kallat insatsförsvar, som rymmer mindre verkligt professionell kompetens än den tidigare värnpliktsarmén – börjar propagera för en återgång till folkförsvaret. Det är bra att detta sker så pass tidigt, innan yrkeshären har hunnit sätta sig.

Samtidigt kan man notera en viss tvehågsenhet på högsta ort. Man ville ha yrkessoldater och värnpliktssoldater i en och samma organisation. Hur kommer detta att fungera psykologiskt? Vilket folkligt stöd kommer en sådan ordning att ha? Svenska folket önskar ju värnplikten åter. Ett litet land måste tillvarata alla sina mänskliga resurser. Kvinnor som män. Det kan inte lägga ut fosterlandet på entreprenad. Det har inte råd med krisutryckningar i utlandet.

Stefan Olssons reflektioner om det nuvarande tillståndet bygger på sakkunskap. Sådana experter måste man lyssna till. Läs Stefan Olssons artikel

Den 16 juni 2009 drev den dåvarande borgerliga regeringen igenom beslutet att skrota den allmänna värnplikten i fredstid. Det var ett beslut som fattades med knapp majoritet i riksdagen. Bara tre röster skiljde. Röstsiffrorna var 153-150. Socialdemokraterna var emot.

Man kan i och för sig diskutera hur allmän värnplikten var i realiteten. Den gamla folkförsvarstanken hade urholkats rejält i början av 2000-talet – och även tidigare S-regeringar hade sitt ansvar för utvecklingen. Visserligen var alla män mellan 18 och 24 år skyldiga att mönstra. Men allt färre blev kallade. Åren innan skrotandet av den allmänna värnplikten var det bara 10 procent av de unga männen som gjorde lumpen. Många borgerliga ledarsidor hyllade avskaffandet av värnplikten. ”Äntligen”, skrev till exempel det liberala flaggskeppet Dagens Nyheter i sin huvudledare dagen efter riksdagsbeslutet 2009.Värnplikten beskrevs som både ”gammalmodig och ineffektiv”. Läs ledaren

Den nakna allianspistolen, ett hemmabygge med knallpulver som får en tillsats av Nato. Det har varit är ännu mer nu de borgerliga partiernas lösning för det svenska försvaret. Men både verkligheten och opinionen pekar på andra lösningar.

Låt oss dock konstatera att avskaffandet av värnplikten 2010 möjligen var förankrat hos riksdagspartierna, men inte hos opinionen. Ett yrkesförsvar var det kostnadseffektiva svaret på de problem man då hade formulerat för det svenska försvaret. Men som vanligt hade man glömt alla andra aspekter på ett politiskt problem än just kostnaderna. Det har samtliga regeringar de senaste 25 åren gjort sig skyldiga till. Därför stod Sverige handfallet när det säkerhetspolitiska läget kring Östersjön skärptes. Rysslands uppträdande mot Ukraina och Krimkrisen och den ökade spänningen mellan stormakterna vid flera av världens konflikthärdar, ändrade återigen förutsättningarna för det svenska försvaret. Läs ledaren

Sju av tio svenskar vill återinföra värnplikten, visar en mätning av DN/Ipsos. Hela 87 procent anser att plikten i så fall ska gälla både kvinnor och män.

– Det finns ett stort folkligt engagemang för idén om värnplikt, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.

För snart sex år sedan, 2010, avskaffades värnplikten för att ersättas av ett yrkesförsvar. Men det nya systemet med hel- och deltidsanställda soldater haltar betänkligt. I dag saknas 7.500 soldater, sjömän och gruppbefäl, vilket motsvarar halva krigsorganisationen. Läs artikel

Han har varit folkpartistisk -utrikesminister och chef för FN:s vapeninspektörer. NU har fikat med Hans Blix och pratat om militära interventioner, Nato-medlemskap och kärnkraft.

Hans Blix tar emot i sin lägenhet. Han är vid 87 års ålder fortfarande upptagen med många skiftande uppdrag. Veckan innan har han varit i London för ett möte med Tjernobylfondens givarländer. Fonden, som han är ordförande för, arbetar med att bygga en säkrare inkapsling av den havererade reaktorn som ska kunna hålla fram till det blir möjligt att demontera den och sanera radioaktiviteten.

– Att vara pensionär innebär inte att vara sysslolös. Tvärtom, det är svårt att få tiden att räcka till.

Du har lång erfarenhet av -internationell politik och -diplomati och har uttryckt -skepsis mot bland annat USA:s roll som världspolis, inte minst mot -invasionen av Irak, varför?

– Hur pass meningsfulla är interventioner? Det är få som ifrågasätter lagligheten i att USA gick in i Afghanistan, i alla fall gör inte jag det. Det fanns ett säkerhetsrådsbeslut för det. Men var det så klokt? Var det så klokt att gå vidare för att avsätta regimen i Irak? Hela den här serien av händelser, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, har lett till ganska stora dubier om hur rimligt det är. Det går att gå in och skapa anarki, men inte demokrati. Läs intervjun