NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Försvarsminister Peter Hultqvist förklarar i en intervju i DN att man har haft tydliga ambitioner att både regering och försvarsmakt ska vara mera öppna. Resultatet är att vi tagit fram rutiner för att vara öppnare och på ett tidigare stadium presentera kränkningar eller händelser som är anmärkningsvärda, säger han.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/alla-krankningar-ska-redovisas-oppet/
Robert Björkenwall skriver i finska Arbetarbladet att det blocköverskridande försvarspolitiska beslut som försvarsminister Hultqvist lyckats få till stånd och som innebär en ökning av försvarsutgifterna under åren fram till 2020 är klokt och bra. Särskilt om den satsningen används till en kraftsamling kring skyddet av våra gränser med fasthållandet av en fortsatt alliansfrihet i vår säkerhetspolitik. Ännu bättre blir det sedan om nästa steg från regeringens och riksdagens sida skulle bli en i närtid införd obligatorisk värn- och plikttjänst för män och kvinnor.
http://arbetarbladet.fi/sakerhetspolitiken-bor-bygga-pa-fortsatt-alliansfrihet/
Statsminister Stefan Löfven presenterade regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande i dag. Han framhöll bland annat:
”Den ryska aggressionen och destabiliseringen av Ukraina är den allvarligaste utmaningen mot den europeiska säkerhetsordningen sedan det kalla krigets slut. Rysslands illegala annektering av Krim är ett brott mot folkrätten. Gränser får inte ändras med våld. Stödet till Ukraina fortsätter, såväl politiskt som ekonomiskt.
Ett modernt totalförsvar skapas för att möta de utmaningar som följer av det förändrade säkerhetspolitiska läget. Den blocköverskridande överenskommelsen lägger grunden för försvarets framtida inriktning. Försvarsanslagen höjs. Den militära förmågan ökas successivt. Samtidigt fördjupas våra internationella samarbeten. Det svensk-finska samarbetet har särskild prioritet. Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl.”
http://www.regeringen.se/tal/2015/09/regeringsforklaringen-den-15-september-2015/
Tyvärr har nu även ledningen inom Centerpartiet föreslagit att Sverige söker medlemskap i Nato och att partiet därmed skall bryta med den linje man alltid förespråkat inom utrikes- och försvarspolitiken: alliansfrihet och ett eget, kärnvapenfritt försvar. Partiet står inte enigt i frågan och vi får verkligen hoppas att den syn på Natomedlemskap som NT:s politiske chefredaktör Reidar Carlsson ger uttryck för i ledaren den 2 september vinner majoritet när frågan skall avgöras på Centerstämman.
Börje Nordström skriver i Norrtelje tidning: Läs hela artikeln.
Det europeiska sjuårskriget 1756–63 har ibland betraktats som det första världskriget. Nästan alla stora makter var inblandade. På den ena sidan stod Preussen och Storbritannien (som hade ett tyskt furstehus), på den andra Frankrike Ryssland, Sverige, Österrike (Tysk-romerska riket) och småningom också Spanien. Bara Turkiet (Osmanska riket) stod utanför.
Kriget handlade om många saker. Frankrike och Storbritannien tävlade om herraväldet över världshaven – britterna vann. Preussen och Österrike slogs om hegemonin i den tyska världen – preussarna invaderade Sachsen (efter att tidigare ta tagit Schlesien). Frankrike och Österrike hade varit ärkefiender och hamnade nu på samma sida. Sverige ville ta tillbaka sina besittningar i Pommern och gick till krig mot ett land där brodern till Sveriges drottning var kung.
När försvarsminister Peter Hultqvist den 11 september motiverade valet av Micael Bydén som ny överbefälhavare var det främst två motiv som han framhöll (Svenska Dagbladet 12/9):
1. Bydén är en erfaren officer som har en lång bana inom försvarsmakten. (Det kan knappast ha varit avgörande; det finns många som uppfyller detta krav.) Långt mera trovärdigt är följande motiv: 2. Bydén har internationell erfarenhet. (Det är sant, i meningen erfarenhet från internationell flygsamverkan och samverkan inom internationell flygindustri.)
I en debattartikel i DN på söndagen kastar Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, nytt bränsle på Natodebatten. Agrell menar att Sverige inte längre kan stå utanför Nato och att vi borde ansöka om Nato-medlemskap tillsammans med Finland.
– Det här är den största Natodebatt vi har haft på decennier. Förra gången vi hade en sådan här aktiv debatt var i slutet på 1940-talet då Herbert Tingsten drev frågan, säger Sven Hirdman, tidigare svensk ambassadör i Moskva (1994–2004).
Läs intervjun: http://www.svd.se/nato-ett-storre-beslut-an-euron
Kommentar av Lars-Gunnar Liljestrand:
Försvarsminister Peter Hultqvist meddelade att han vid ett möte bakom stängda dörrar i Nordiska rådet i veckan sagt att han vill hitta ”fördjupade samarbetsformer” med Polen. Även om det tänkta samarbetet inte innehåller några bindande förpliktelser militärt måste man ställa frågan vad syftet är och om det gagnar svensk alliansfrihet.
Polen är medlem i Nato och måste få sina säkerhetsgarantier från Atlantpakten. Polen skall nu bli något av Natos spjutspets i området med ledningscentraler, baser och förberedda militära installationer. Sverige har att rusta sitt eget försvar och på olika sätt bidra till att minska spänningarna i Östersjöområdet då kan inte utökat militärt samarbete med Nato-länder vara högsta prioritet.
SvD -artikeln: Nu i veckan, vid ett möte med Nordiska rådet bakom stängda dörrar, tog Peter Hultqvist själv upp planerna på att fördjupa det militära samarbetet med Polen.– Han sa att man ville hitta fördjupade samarbetsformer och att polackerna varit intresserade av under en längre tid, säger en av deltagarna vid mötet till SvD.Intresset finns även på svensk sida och orsaken till det är att Polen kommer att få en nyckelroll och en ökad strategisk betydelse när Nato expanderar och förstärker i länderna i det gamla Östeuropa. Besluten togs på Nato-toppmötet i Wales för ett år sedan och håller nu på att realiseras i olika former. Stora delar av resurserna satsas på utökad närvaro i Polen. Läs artikel
Sven Tolgfors är en av de sämsta försvarsministrar som Sverige har haft. Under hans egid bantades det militära försvaret i Sverige till oigenkännlighet och försvarets folkliga förankring skadades genom beslutet att lägga den allmänna värnplikten på hyllan. Under hans tid i regeringen drev denna igenom den obetänksamma solidaritetsdeklarationen i Sveriges riksdag som innebär att vårt land ensidigt, men oklart hur och i vilka former, förklarar sig berett att komma andra länder till stöd i hotfulla lägen. Tolgfors’ trovärdighet som debattör i säkerhetspolitiska frågor är ytterst ringa.
Micael Bydéns namn var ingen direkt skräll – han fanns med som ett toppnamn på listan över tänkbara kandidater redan från början. Själv betonar han nu att han tar sig an uppgiften som ÖB med ”ödmjukhet och respekt”.– Jag är överraskad, det måste jag säga. Som jag fungerar och de flesta fungerar så går man inte och förväntar sig erbjudandet. När det väl kommer så blir det lite överrumplande.Försvarsminister Peter Hultqvist till SvD: – Vi har en kravprofil med ÖB:s tunga ansvar och olika typer av uppgifter. Vi har tagit fram ett antal personer som vi har värderat i sammanhanget. Läs artikel
Om Krimkrisen lär oss någonting om utrikespolitik så är det behovet av neutralitet och alliansfrihet för länder som Ukraina, Finland och Sverige, skriver Kristoffer Olofsson, masterstudent, Lunds universitet.Det har nyligen rapporterats om att Centerpartiet och Kristdemokraterna i höst förväntas ta ställning för ett svenskt Natomedlemskap, med övriga borgerliga partier i ryggen.Även om Socialdemokraterna< officiellt säger nej till medlemskap så vill försvarsminister Peter Hultqvist (S) nu se en upptrappning av det svenska militära samarbetet med USA.
Framförallt framställs Ryssland, dess spionage, upptrappningar och annekteringen av Krim som huvudsakliga argument för ett svenskt Natomedlemskap. Inte minst av borgerliga ledarskribenter. Läs artikel
Vinterns Nato-diskussion i Sverige tystnade när Nato-landet Turkiets president Erdogan i somras förklarade krig mot kurderna och PKK.
Den 23 juli inledde Turkiet attacker mot IS i Syrien. Ett dygn senare anföll Turkiets stridsplan PKK-gerillans baser i Irak. Samtidigt greps hundratals kurder i det egna landet. Över en natt raserades de fredliga ansträngningarna mellan regimen och den kurdiska minoriteten. Nu fruktar många återupptagna repressalier, arresteringar och tortyr. Presidenten agerar för omval, där han hoppas bli kvitt ett kurdiskt parti i parlamentet.
Detta sker trots att Turkiet är medlem i Nato. Övriga Nato-länder låg lågt. Anfallen mot IS applåderades visserligen. Men att Turkiet passade på att också attackera kurderna måste ha blivit pinsamt för Nato-bröderna. Läs artikel