Denna sajt har från början gjort klart att den inte är en anti-Nato-organisation, att den står främmande för anti-amerikanism. Men den är heller inte mot Ryssland, mot det ryska samhällssystemets eller den ryska regeringen. Däremot har utgivarna entydigt tagit ställning mot den ryska politiken när den har underlåtit att hålla sig till internationell lag och kränkt andra staters territoriella integritet. Inte heller Amerikas Förenta Stater och den statens förbundna kan undgå klander när dessa bryter mot FN-stadgans och andra i folkrätten nedlagda regler.
”Fredspolitik bättre än nervösa krigsförberedelser”
Ambassadör Lars Lönnback skriver på DN Debatt att fredspolitik, inte krigsförberedelser, måste vara vårt främsta mål! Avstå från nära samverkan i Värdlandsavtalet och från medlemskap i ett Nato, som tidigare medverkat i flertalet misslyckade krig och som knappast har kunnat visa kunskap och förmåga att bedriva långsiktig fredspolitik.
http://www.dn.se/debatt/repliker/fredspolitik-battre-an-nervosa-krigsforberedelser/
Löfven: Vi ska inte söka medlemskap i Nato
Statsminister Stefan Löfven intervjuades den 15 september av TT i anslutning till regeringsförklaringen 2015: ”Den förra regeringsförklaringen täckte hela mandatperioden. Vad jag säger nu är att vår militära alliansfrihet tjänar oss fortfarande väl. Vi ska inte söka medlemskap i Nato. Det tror jag också Moderatledaren förstår, säger Löfven.”
Alla kränkningar ska redovisas öppet
Försvarsminister Peter Hultqvist förklarar i en intervju i DN att man har haft tydliga ambitioner att både regering och försvarsmakt ska vara mera öppna. Resultatet är att vi tagit fram rutiner för att vara öppnare och på ett tidigare stadium presentera kränkningar eller händelser som är anmärkningsvärda, säger han.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/alla-krankningar-ska-redovisas-oppet/
Säkerhetspolitiken bör bygga på fortsatt alliansfrihet
Robert Björkenwall skriver i finska Arbetarbladet att det blocköverskridande försvarspolitiska beslut som försvarsminister Hultqvist lyckats få till stånd och som innebär en ökning av försvarsutgifterna under åren fram till 2020 är klokt och bra. Särskilt om den satsningen används till en kraftsamling kring skyddet av våra gränser med fasthållandet av en fortsatt alliansfrihet i vår säkerhetspolitik. Ännu bättre blir det sedan om nästa steg från regeringens och riksdagens sida skulle bli en i närtid införd obligatorisk värn- och plikttjänst för män och kvinnor.
http://arbetarbladet.fi/sakerhetspolitiken-bor-bygga-pa-fortsatt-alliansfrihet/
Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl
Statsminister Stefan Löfven presenterade regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande i dag. Han framhöll bland annat:
”Den ryska aggressionen och destabiliseringen av Ukraina är den allvarligaste utmaningen mot den europeiska säkerhetsordningen sedan det kalla krigets slut. Rysslands illegala annektering av Krim är ett brott mot folkrätten. Gränser får inte ändras med våld. Stödet till Ukraina fortsätter, såväl politiskt som ekonomiskt.
Ett modernt totalförsvar skapas för att möta de utmaningar som följer av det förändrade säkerhetspolitiska läget. Den blocköverskridande överenskommelsen lägger grunden för försvarets framtida inriktning. Försvarsanslagen höjs. Den militära förmågan ökas successivt. Samtidigt fördjupas våra internationella samarbeten. Det svensk-finska samarbetet har särskild prioritet. Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl.”
http://www.regeringen.se/tal/2015/09/regeringsforklaringen-den-15-september-2015/
Hoppas Centern säger nej till Nato
Tyvärr har nu även ledningen inom Centerpartiet föreslagit att Sverige söker medlemskap i Nato och att partiet därmed skall bryta med den linje man alltid förespråkat inom utrikes- och försvarspolitiken: alliansfrihet och ett eget, kärnvapenfritt försvar. Partiet står inte enigt i frågan och vi får verkligen hoppas att den syn på Natomedlemskap som NT:s politiske chefredaktör Reidar Carlsson ger uttryck för i ledaren den 2 september vinner majoritet när frågan skall avgöras på Centerstämman.
Börje Nordström skriver i Norrtelje tidning: Läs hela artikeln.
I krigshysterins ställe, Anders Björnsson
Det europeiska sjuårskriget 1756–63 har ibland betraktats som det första världskriget. Nästan alla stora makter var inblandade. På den ena sidan stod Preussen och Storbritannien (som hade ett tyskt furstehus), på den andra Frankrike Ryssland, Sverige, Österrike (Tysk-romerska riket) och småningom också Spanien. Bara Turkiet (Osmanska riket) stod utanför.
Kriget handlade om många saker. Frankrike och Storbritannien tävlade om herraväldet över världshaven – britterna vann. Preussen och Österrike slogs om hegemonin i den tyska världen – preussarna invaderade Sachsen (efter att tidigare ta tagit Schlesien). Frankrike och Österrike hade varit ärkefiender och hamnade nu på samma sida. Sverige ville ta tillbaka sina besittningar i Pommern och gick till krig mot ett land där brodern till Sveriges drottning var kung.
Ny ÖB konserverar gamla brister i försvaret, Carl Björeman
När försvarsminister Peter Hultqvist den 11 september motiverade valet av Micael Bydén som ny överbefälhavare var det främst två motiv som han framhöll (Svenska Dagbladet 12/9):
1. Bydén är en erfaren officer som har en lång bana inom försvarsmakten. (Det kan knappast ha varit avgörande; det finns många som uppfyller detta krav.) Långt mera trovärdigt är följande motiv: 2. Bydén har internationell erfarenhet. (Det är sant, i meningen erfarenhet från internationell flygsamverkan och samverkan inom internationell flygindustri.)
”Nato ett större beslut än euron – ökar spänningen”
I en debattartikel i DN på söndagen kastar Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, nytt bränsle på Natodebatten. Agrell menar att Sverige inte längre kan stå utanför Nato och att vi borde ansöka om Nato-medlemskap tillsammans med Finland.
– Det här är den största Natodebatt vi har haft på decennier. Förra gången vi hade en sådan här aktiv debatt var i slutet på 1940-talet då Herbert Tingsten drev frågan, säger Sven Hirdman, tidigare svensk ambassadör i Moskva (1994–2004).
Läs intervjun: http://www.svd.se/nato-ett-storre-beslut-an-euron
Sverige närmar sig Natolandet Polen militärt, SvD 10 september
Kommentar av Lars-Gunnar Liljestrand:
Försvarsminister Peter Hultqvist meddelade att han vid ett möte bakom stängda dörrar i Nordiska rådet i veckan sagt att han vill hitta ”fördjupade samarbetsformer” med Polen. Även om det tänkta samarbetet inte innehåller några bindande förpliktelser militärt måste man ställa frågan vad syftet är och om det gagnar svensk alliansfrihet.
Polen är medlem i Nato och måste få sina säkerhetsgarantier från Atlantpakten. Polen skall nu bli något av Natos spjutspets i området med ledningscentraler, baser och förberedda militära installationer. Sverige har att rusta sitt eget försvar och på olika sätt bidra till att minska spänningarna i Östersjöområdet då kan inte utökat militärt samarbete med Nato-länder vara högsta prioritet.
SvD -artikeln: Nu i veckan, vid ett möte med Nordiska rådet bakom stängda dörrar, tog Peter Hultqvist själv upp planerna på att fördjupa det militära samarbetet med Polen.– Han sa att man ville hitta fördjupade samarbetsformer och att polackerna varit intresserade av under en längre tid, säger en av deltagarna vid mötet till SvD.Intresset finns även på svensk sida och orsaken till det är att Polen kommer att få en nyckelroll och en ökad strategisk betydelse när Nato expanderar och förstärker i länderna i det gamla Östeuropa. Besluten togs på Nato-toppmötet i Wales för ett år sedan och håller nu på att realiseras i olika former. Stora delar av resurserna satsas på utökad närvaro i Polen. Läs artikel
EU och Nato – en parallell som inte fungerar, Anders Björnsson
Sven Tolgfors är en av de sämsta försvarsministrar som Sverige har haft. Under hans egid bantades det militära försvaret i Sverige till oigenkännlighet och försvarets folkliga förankring skadades genom beslutet att lägga den allmänna värnplikten på hyllan. Under hans tid i regeringen drev denna igenom den obetänksamma solidaritetsdeklarationen i Sveriges riksdag som innebär att vårt land ensidigt, men oklart hur och i vilka former, förklarar sig berett att komma andra länder till stöd i hotfulla lägen. Tolgfors’ trovärdighet som debattör i säkerhetspolitiska frågor är ytterst ringa.