Nej fredsskadad kan man faktiskt inte bli, Per Svante Säwén i Sundsvalls Tidning

Jag tillhör dem som menar att läget i vårt närområde – läs Rysslands oberäknelighet och många tecken på ett nytt kallt krig – är sådant att vi måste rusta upp vårt försvar. Inte minst gäller det försvaret av Gotland, för ett oförsvarat Gotland riskerar att bli ett brohuvud för antingen Ryssland eller Nato i ett krigsläge, enligt principen alla länder har en armé, antingen sin egen eller någon annans.Läs artikeln.

”Ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans”, Knut Lindelöf

Sverige har nu varit på marsch mot Nato i 21 år.

Jag läser på den officiella hemsidan för Sveriges Nato-delegation i Bryssel att första formella steget togs 1994 då Sverige gick med i Partnerskap för fred (PFF) med inriktning på att förbereda, öva och samordna sina styrkor inför internationella ”krishanteringsinsatser”. Varje land bestämmer visserligen självt vad man vill samarbeta med Nato om, men allt går ut på synkronisering av utrustning, standarder och allt annat praktiskt som behövs för olika krigsföretag jorden runt. Läs artikeln.

Försvarsforum i Linköping 9 april

Den nionde april är det dags för ett spännande seminarium och du är helt klart välkommen! SSU har fått den stora äran att tillsammans med Allmänna försvarsföreningen, Försvarsutbildarna, Försvarsmakten och Kungliga Krigsvetenskapsakademien anordna ett seminarium med en rad olika deltagare och frågeställningar. Läs mer.

Samsyn önskas åter i säkerhetspolitiken, Anders Björnsson

Säkerhets- och utrikespolitik är ett område där man i det moderna Sverige har strävat efter samsyn, alltsedan monarkens diplomatiska prerogativ upphörde att gälla. Partikäbbel kunde godtas i alla andra frågor, men inte när det gällde landets relationer till omvärlden. Den ordningen har varit rådande i ett hundratal år, åtminstone efter det att tyskaktivisterna misslyckades med att föra in Sverige i första världskriget.

Läs mer

Kommentar till: Neutraliteten som livslögn

Kommentar från Utgivarna:

Författaren och journalisten Thomas Engström insinuerar i en SvD-artikel den 4 april (se nedan) att annonseringen av boken Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! (Celanders 2014) skulle ha bekostats av någon hemlig finansiär från öst, läs Ryssland!

Läs mer

Defaitistiskt missvisande om värdlandsavtalet! Rolf Andersson

Den nödvändiga diskussionen om värdlandsavtalet är alltför viktig för att sjabblas bort genom missvisande påståenden om överenskommelsens innebörd. När och om överenskommelsen träder i kraft, innebär det inte att Nato får göra något i Sverige! De påståenden om motsatsen som sprids från vissa vänsterradikala kretsar är defatistiska och skadar försvaret av alliansfriheten. Dessa vänsterradikaler verkar inte heller utgå från vad som är bäst för att hålla Sverige utanför krig utan tycks se sig själva som aktivister på ena sidan i en internationell kamp mellan stormakter.

Läs mer

Nato för säkerhets skull? Liberala ungdomsförbundet

Liberala ungdomsförbundet tillsammans med Försvarsforum bjuder in till panelsamtal om Sveriges säkerhetspolitiska läge och hur ett framtida Nato-medlemskap skulle påverka. Lyssna till några av Sveriges främsta experter, och därefter en ideologisk debatt mellan Liberala ungdomsförbundet och Ung Vänster.

Läs mer

Nato nej tack! Anders Jansson (m)

Anders Jansson, moderat fullmäktigeledamot i Region Gävleborg och Gävle kommun tackar nej till Nato.

Visst kan man utreda ett Svenskt NATO-medlemskap som mitt parti vill. Men att tro att ett medlemskap i NATO ger en säkrare Norden är feltänkt enligt min uppfattning. Om det överhuvudtaget har varit någon ubåt i Svenskt inre vatten, går det att ha någon uppfattning om en eventuell nationalitet. Att Ryska flygvapnet övar på internationellt vatten är inte mera konstigt än att det Svenska flygvapnet övar på internationellt vatten. Ukrainakonflikten är mycket oroväckande men är det ett hot mot Sverige? Läs artikeln.

Arvet efter Bismarck, Anders Björnsson

Den 1 april är det 200 år sedan Otto von Bismarck föddes. Han tillhörde preussisk lantadel, den måttliga rika ostelbiska junkerklassen, och var mer eller mindre piskad att göra statstjänst om han ville bli något i den värld som räknades. Någon större fallenhet för universitetsstudier hade han inte men väl en förmåga att placera sig rätt när det verkligen gällde. Och det var ofta.

Läs mer