NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Västvärlden delas allt tydligare in i två läger i takt med Putin och Rysslands politik, både inrikes och utrikes. Ryssland rustar upp samtidigt som tonen från EU och USA hårdnar och i både Sverige och Finland förs nu diskussionen om ett Natomedlemskap allt flitigare.
Jag är en stark motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato. Militära insatser som Sverige deltar i ska ledas av antingen vår egen regering och riksdag eller av FN – inte av Pentagon. Läs artikel
I dag sjösätts en partipolitiskt oberoende Natoutredning. Syftet är att göra en analys av hur ett värdlandssavtal med Nato och ett eventuellt medlemskap påverkar vår och Östersjöregionens säkerhet, vår relation till FN och vår möjlighet att bidra till en fredlig lösning av konflikter i omvärlden. Initiativtagare till arbetet är Stina Oscarson och Pierre Schori som i utredningen samverkar med Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam, Lennart Uller och Linda Åkerström.
Jag håller med mina UD-kolleger om att den inrikespolitiska repressionen i Ryssland har ökat sedan 2003 och att den ryska utrikespolitiken hårdnat sedan 2007. Poängen i min debattartikel var att Ryssland är som det är och att Sverige på grund av sitt läge måste ta hänsyn till det. Det är naivt att vifta bort allt som ryssarna gör som grov propaganda, skriver Sven Hirdman.
I fredags publicerade Dagens Nyheter ett debattinlägg av en av våra främsta utrikesexperter Sven Hirdman som bland annat varit ambassadör i Moskva. Han varnade där för den enögda syn vi i väst har på Ryssland.
Sven Hirdman har varit moderat statssekreterare i försvarsdepartementen och kan knappast beskyllas för att har någon vänsterpolitiskt flummig syn på det säkerhetspolitiska läget. Läs artikel
Utskrift från programmet som går att höra på SR.
Fråga: Vad är det mest problematiska med Sven Hirdmans bild av Ryssland tycker du?
Bertelman: Vi försökte i vår artikel lyfta fram tre saker. Det första är att Sven är en flitig debattör och brukar alltid associeras med att ha varit ambassadör i Moskva. Eftersom det är andra som varit och att det finns andra tolkningar så ville vi markera det att han inte har monopol på sin tolkning av Ryssland.
Kommentar från utgivarna: Tomas Bertelman, Johan Molander och Sven-Olof Peterson menar att Sven Hirdman sprider myter om Ryssland.Trots att två av dem varit Moskvaambassadörer tar de inte upp en central punkt i Sven Hirdmans artikel, nämligen att oavsett vad man anser om Ryssland måste man väga in att ryssar ser det som en inringning då Nato utvidgar österut och stödde omvälvningen i Ukraina. Detta är inte samma sak som undfallenhet för en stormakt utan realpolitik och nykter småstatsrealism. Att bortse från det och hävda svenskt medlemskap i Nato är inte att medverka till att sänka spänningarna i vårt närområde.
Artikeln på DN.se:
Om missförstånd upprepas tillräckligt många gånger kan de komma att framstå som sanning. Vår kollega Sven Hirdman har under de senaste åren med energi och inte utan egen högljuddhet upprepat sina teser om Ryssland och svensk säkerhetspolitik så många gånger – senast på DN Debatt 19/6 – att de riskerar få en patina av etablerad sanning, snarare än att framstå för vad de är: en hårt vinklad och selekterad tolkning av den ryska utvecklingen, av den geopolitiska logiken och av förhållandet mellan små och stora stater.Läs artikel
Flera har rest begreppet åsiktskorridor i den allmänna svenska debatten. Den gäller i hög grad när Nato kommer på tal. Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är starka förespråkare för svensk Nato-anslutning. Flera politiska partier är inne på samma linje och det är inte alldeles lätt att resa motbilder till den dominerande samlade plattformen.
Att EU ännu håller en enad front mot Ryssland beträffande sanktioner ses av många som ett mirakel. Vid det Europeiska rådets möte den 19-20 mars 2015 togs beslutet att sanktionerna skulle kvarstå åtminstone till årets slut och inför mötet 25-26 juni, då sanktionerna formellt ska förnyas, talas dessutom om skärpningar av dem. Ett av förslagen är att utesluta Ryssland ur det internationella betalningssystemet, något som skulle drabba landet oerhört hårt. Läs artikel
Ur intervjun: ” Margot Wallström förstår att tanken på ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap fått ny näring i ljuset av Ryssland annektering av Krim och konflikten i Ukraina. Men hon anser att ett medlemskap inte kan bli aktuellt utan en stark folklig förankring. Hon vänder sig mot förslaget att frågan utreds av en enmansutredare. Istället vill hon att ett Nato-medlemskap diskuteras brett som skett tidigare när viktiga avgöranden behandlats i utrikespolitiken, som till exempel medlemskapet i EU.” Läs hela intervjun
”Freden är målet som också är tillståndet. Utgångspunkten är nationen som också är syftet. Alltså: En fredlig värld av oberoende nationer. Där förtroende skapas mellan olikar och misstroende bemöts med samverkan. Och oberoendet måste värnas, om tvunget med våld.”
Så skrev jag i min dagbok midsommarveckan 2015, i ett försök att positionera mig själv. Och i ett försök att motivera mitt arbete med den här sajten.
Thage G Peterson om det nya samarbetsavtalet: ”Historielöst att kasta Sveriges alliansfrihet på skräphögen.”
I början av 1500-talet konstaterade den franske krönikeskrivaren Philippe de Commynes: ”Så ordnade Gud Europa att varje stat vid sin gräns fick en arvfiende”. Detta har lyckligtvis varit Sveriges lott på över 200 år. Men Sverige har befunnit sig i skärningspunkten mellan stormakternas strategiska maktintressen. Vår säkerhet har varit beroende av relationerna mellan de europeiska västmakterna och Ryssland, mellan Tyskland och Ryssland och efter andra världskriget mellan Atlantpakten och Sovjetunionen. Tack vare lyckliga omständigheter har vi bevarat vår fred. Men Sverige har också fört en klok utrikespolitik alltsedan Karl XIV Johan, som med historiskt obelastad blick genomförde den säkerhetspolitiska missionen, som lade grunden till vår alliansfria politik.Läs artikel
Magnus Christiansson har i RESPONS nr 2, maj 2015, recenserat antologin Bevara alliansfriheten – Nej till svenskt Nato-medlemskap, för vilken jag är en av redaktörerna och i vilken jag också har bidragit med ett längre kapitel. Det är utmärkt att Christiansson har uppmärksammat boken och att han, visserligen med kritisk underton, refererar flera av de argument, som författarna anför i boken.
Jag har dock invändningar mot Christianssons egen argumentation på några viktiga punkter.