NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
”Freden är målet som också är tillståndet. Utgångspunkten är nationen som också är syftet. Alltså: En fredlig värld av oberoende nationer. Där förtroende skapas mellan olikar och misstroende bemöts med samverkan. Och oberoendet måste värnas, om tvunget med våld.”
Så skrev jag i min dagbok midsommarveckan 2015, i ett försök att positionera mig själv. Och i ett försök att motivera mitt arbete med den här sajten.
Thage G Peterson om det nya samarbetsavtalet: ”Historielöst att kasta Sveriges alliansfrihet på skräphögen.”
I början av 1500-talet konstaterade den franske krönikeskrivaren Philippe de Commynes: ”Så ordnade Gud Europa att varje stat vid sin gräns fick en arvfiende”. Detta har lyckligtvis varit Sveriges lott på över 200 år. Men Sverige har befunnit sig i skärningspunkten mellan stormakternas strategiska maktintressen. Vår säkerhet har varit beroende av relationerna mellan de europeiska västmakterna och Ryssland, mellan Tyskland och Ryssland och efter andra världskriget mellan Atlantpakten och Sovjetunionen. Tack vare lyckliga omständigheter har vi bevarat vår fred. Men Sverige har också fört en klok utrikespolitik alltsedan Karl XIV Johan, som med historiskt obelastad blick genomförde den säkerhetspolitiska missionen, som lade grunden till vår alliansfria politik.Läs artikel
Magnus Christiansson har i RESPONS nr 2, maj 2015, recenserat antologin Bevara alliansfriheten – Nej till svenskt Nato-medlemskap, för vilken jag är en av redaktörerna och i vilken jag också har bidragit med ett längre kapitel. Det är utmärkt att Christiansson har uppmärksammat boken och att han, visserligen med kritisk underton, refererar flera av de argument, som författarna anför i boken.
Jag har dock invändningar mot Christianssons egen argumentation på några viktiga punkter.
Nyansera debatten. Den säkerhetspolitiska diskussionen om Sveriges förhållande till Ryssland, Nato och våra internationella åtaganden är högljudd, men präglas av bristande insikter. Här är några av de ofta upprepade påståendena – och hur jag tycker att de ska bemötas, skriver Sven Hirdman, tidigare Moskvaambassadör. Läs artikel
Rabbe Sandelin är en fritänkare och humanist, bosatt i Helsingfors.
.
Många av mina bekanta frågar med jämna mellanrum varför jag anser att Finland inte skall gå med i Nato. Kanske mina största dubier gäller:
Natos underliga, nya uppdrag: Nato talar idag om alla möjliga nya ”fiender” som inte alls har att göra med militärallianser, t.ex. terrorism eller ”cyberrymden”.
Natos stora utvidgning på 2000-talet, vilket gör Natos beslutsförmåga lika svårhanterlig som EU:s. Sannolikt är att en allvarlig kris i Europa inbegripandes militära aktioner skulle förlama Nato totalt. Det finns även en allt större risk att två Natoländer sinsemellan hamnar i en militär konflikt.
Den s.k. säkerhetsgarantin (Artikel 5), som bara är ord på papper. Helt otestad, och förbinder inte något land till någonting. Stor risk alltså för att ett medlemskap i Nato invaggar oss i en falsk känsla av säkerhet, och att vi glömmer bort att det till syvende och sist bara vi själva som försvarar vårt land (även som medlem i Nato). Läs artikel
Vi hänvisar här till två politiska artiklar i Stockholmspressen samma dag (18/6). De företräder båda en annan syn på frågan om förhållandet mellan Sverige och Atlantpakten än utgivarna av denna sajt. Vår ambition med sajten är att uppfattningarna där ska brytas – sajten ska vara både en kunskaps- och en argumentbank. Vi strävar vidare efter att den ska bli ett debattforum. Att utgivarna ger sin egen inramning till materialet är en självklarhet.
Erik Brattbergs så kallade oped-artikel (Svenska Dagbladet) hävdar med viss emfas att medlemskapsmotståndarna framför synpunkter som sammanfaller med officiellt ryska. Vi anser inte att den invändningen bär särskilt långt. Brattberg, själv verksam vid en tankesmedja i USA, refererar till åsikter som har framförts från officiellt amerikanskt håll. Inte heller en sådan koppling väger tungt. Man bör i debatten inte tillskriva meningsmotståndarna dolda motiv eller insinuera att de företräder främmande intressen. Sådant har tyvärr förekommit.
Erik Brattberg och Katarina Tracz är två svenskar nära knutna till förre amerikanske presidentkandidaten John McCains stiftelse, McCain Institute for International Leadership. Direktör för stiftelsen är Kurt Volker, tidigare USA:s Nato-ambassadör. Erik Brattberg skriver Svenska Dagbladet (18/6) att om Sverige skulle bli ”fullvärdig medlem i Nato skulle […] regional stabilitet främjas”. Några bevis för detta påstående anges dock inte. Samtidigt har Katarina Tracz, på förlaget Fri värld, låtit publicera boken Fredens hav? Ökade spänningar kring Östersjön. Hon tackar inledningsvis Erik Brattberg samt Mats Johansson och Janerik Larsson, de två senare notoriska Nato-förespråkare i bland annat Svenska Dagbladet.
President Niinistö höll för tredje gången de s k Gullrandasamtalen den 14–15 juni vid presidentens sommarresidens i Nådendal. Inspirationen till dessa samtal fick han efter att ha deltagit i Sälenkonferensen för några år sedan. Närvarande i Gullranda var hela finska statsledningen och militärledningen, hela den politiska eliten, utvalda prominenta diplomater, observatörer och journalister, sammanlagt drygt 100 inbjudna personer. Ryssland och Ukraina stod högt på dagordningen. Redan i sitt hälsningstal sände Niinistö en klar signal österut: ”När Sovjetunionens diktator Stalin lärde finländarna geografi på sitt karakteristiska sätt 1939 gjorde han också sitt eget land en björntjänst. Detta har lämnat ett djupt och bestående spår i finländarnas tänkande. Krisen i Ukraina har åter förstärkt finländarnas oro rörande Rysslands politik.” Läs artikel
Ur talet: ”Jag vill se en svensk utrikespolitik som bidrar till att stärka FN:s ställning i världssamfundet, där Sverige med en oberoende röst och hög integritet tar aktiv del i arbetet för global nedrustning, där biståndspolitiken inte urholkas utan i stället baseras på solidaritet med jordens allra mest fattiga, och med en bibehållen svensk militär alliansfrihet där Sverige utnyttjar sin fristående ställning till att stärka den globala säkerheten. Sverige är unikt i Europa, i det att vi levt i fred i över 200 år. Det är ett fantastisk, nästan ofattbart privilegium. Jag har mycket svårt att se hur ett svenskt Nato-medlemskap skulle bidra till att stärka Sveriges säkerhet. Så låt oss säga nej till Nato, säg ja till fortsatt militär alliansfrihet!” Hela talet finns att läsa
Utdrag ur debatten.
Försvarsminister Peter Hultqvists svar på fråga från Allan Widman (fp) om Nato-medlemskap: ”I den regeringsförklaring vi har och som Allan Widman känner väl till står det klart och tydligt att den här regeringen inte kommer att ha ambitioner att söka något medlemskap i Nato. Det är den linje som ligger fast och som vi driver. Vi driver också den linje som riksdagen förhoppningsvis nu kommer att ta ställning för, och den innehåller inget Natomedlemskap.”
Försvarsminister Peter Hultqvists svar på fråga från Stig Henriksson (v) om värdlandsavtalet: ”När det gäller Nato och värdlandsavtal har vi tydligt klargjort regeringens ståndpunkt. Den är att ett Natomedlemskap inte är aktuellt, och det framgår av regeringsförklaringen. Det trodde jag var tydligt sedan länge. Värdlandsstöd ingår i den strategi vi har tagit ställning till, och där är alla de punkter vi har nämnt en del av säkerhetsskapande. Det ingår alltså i en säkerhetsskapande strategi.
När det gäller värdlandsstödet är det dessutom vi i Sverige som avgör vem vi bjuder in till svenskt terri-torium i olika lägen. Som det ser ut i dagsläget handlar det främst om att underlätta övningsverksamhet. Det tycker jag att man ska ha klart för sig. Hela protokollet: prot_201415__116
I flera inlägg i denna serie har positiva saker som sagts om socialdemokraterna varit tvungna att förses med starka reservationer. Neutralitetspolitiken måste emellertid ses som ett genuint positivt bidrag, som hållit oss undan från krig och bevarat vår självständighet gentemot utländska intressen. Läs artikel
När vi nu nyligen firat 200 år av fred i Sverige bör vi väl ändå kunna åtminstone försöka bedriva just fredspolitik och inte bara nervöst bedriva åtgärder som handlar om krig.
Inför bullret från öster förordar idag många i Sverige Nato. Vår försvarsminister talar om ökat samarbete med USA kring försvarsfrågor och i EU samverkar vi med energiska steg för utvidgade kontakter österut, visserligen kring väsentliga frågor som mänskliga rättigheter och demokrati i östländerna, men som av den egensinniga Putin uppfattas som provokationer.Läs artikel