Debattprovokatörer, en kommentar av Anders Björnsson

Bland anhängare till svenskt Nato-medlemskap finns mycket gott folk.

Så var det också på 1950-talet, när Herbert Tingsten lyckades övertyga en hel del människor om att Sverige skulle överge neutralitetspolitiken och ansluta sig till Atlantpakten. Han vann inte tillräckligt många. Men Tingsten tillvann sig ändå respekt som polemiker – han var dock en framstående samhällsforskare, fostrad som tänkare i den stränga uppsaliensiska Hägerströmandan – och som en intelligent försvarare av medborgerliga fri- och rättigheter när den Popperianska sociala ingenjörskonsten befann sig i sitt ideologiska zenit.

Läs mer

Obama’s Libya Debacle, Alan J. Kuperman i Foreign Affairs

Kommentar:
Alan J. Kuperman visar övertygande i Foreign Affairs mars/april 2015 hur Natos intervention i och bombningar av Libyen 2011 ledde till kaos och förödelse av landet med åtföljande desperata flyktingströmmar. Nato satte sig över FN:s säkerhetsråds strikt begränsande och humanitärt formulerade mandat och gick till krig för att åstadkomma regimförändring. Säkerhetsrådet skulle inte ha inte ha lagt sig i den interna konflikten i Libyen. Nu gjorde man det och Nato utnyttjade tillfället. Sverige bidrog genom militära insatser till det folkrättsstridiga övergreppet. En sådan Nato-anpassning måste motverkas. Det ska dock framhållas att Nato-medlemmar så som Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tjeckien och Ungern inte deltog i aggressionen mot Libyen.

Utgivarna

Kupermans artikel:

On March 17, 2011, the UN Security Council passed Resolution 1973, spearheaded by the administration of U.S. President Barack Obama, authorizing military intervention in Libya. The goal, Obama explained, was to save the lives of peaceful, pro-democracy protesters who found themselves the target of a crackdown by Libyan dictator Muammar al-Qaddafi. Not only did Qaddafi endanger the momentum of the nascent Arab Spring, which had recently swept away authoritarian regimes in Tunisia and Egypt, but he also was poised to commit a bloodbath in the Libyan city where the uprising had started, said the president. “We knew that if we waited one more day, Benghazi—a city nearly the size of Charlotte—could suffer a massacre that would have reverberated across the region and stained the conscience of the world,” Obama declared. Two days after the UN authorization, the United States and other NATO countries established a no-fly zone throughout Libya and started bombing Qaddafi’s forces. Seven months later, in October 2011, after an extended military campaign with sustained Western support, rebel forces conquered the country and shot Qaddafi dead. Läs artikeln.

Kriget mot Nato-motståndet, Johan Malmberg i HD

Fria geografiska ytor, haha.

Det svenska Nato-motståndet blir bara svagare!

Kulturarbetaruppropet, haha.

Landets borgerliga ledarredaktioner har anlagt en formidabel bombmatta över tidningssidorna i en sällan sedd politisk kampanj; nu är det hög tid att vi här uppe i norr slutar krama Putin som om vi ingenting såg eller hörde av den ryska aggressionen; Nato-nej-sägarna är bakåtsträvare som inte förstår att världen har förändrats.Läs artikel.

Rädsla för krig – M, dags att ta ansvar! Per Blomquist

Sverige behöver ett starkt och pålitligt försvar, skriver Anders G Johansson och Martin Odenö (båda M) i SLA 26/5. Och de menar att det är dags för M att återta ledartröjan i försvarspolitiken. Många tycker det. Två äldre damer (M?) frågade mig: Är det risk för krig? Det lilla vi får veta av tv och radio är att Ryssland rustar, flyger nära Sverige mm. Hur är det med Sveriges försvar? Räcker inte pengarna till försvaret, undrade de? Läs artikel.

Tyvärr behöver svenskt försvar övning, Svante Säwén i Sundsvalls Tidning

Ett par tusen soldater och 115 flygplan från nio länder genomför just nu en stor militärövning i norra Norrland och i norra Norge och Finland. Det oroar många som frågar sig hur det går ihop med Sveriges alliansfrihet. Sex av deltagarländerna är Natoländer. Alliansfria är Sverige, FInland och Schweiz. Orsaken till att man väljer Nordkalotten är de väldiga ödemarker som finns här. I Centraleuropa skulle en övning av denna typ inte kunna genomföras, sägs det. Det låter fullt trovärdigt i mina öron. Läs artikel.

Neutralitet och solidaritet, Anders Björnsson

Den svenska neutralitetslinjen, den Bernadotteska, har varit framgångsrik men aldrig rät.

I Krimkrigets slutfas höll den svenska regeringen på att göra ett avsteg, men den så kallade novembertraktaten 1855, som ingicks med Storbritannien och Frankrike, hann aldrig bli verklighet. År 1863 ville Karl XV inskrida på Danmarks sida i konflikten med Preussen men hindrades av sin dynamiske finansminister, J. A. Gripenstedt, och regeringschefen Louis De Geer. Kungens planer på en dansk-svensk solidaritetspakt gick om intet.

Läs mer

Nato eller ej – mer försvar behövs, Marie Demker

Den svenska säkerhetspolitiken är ånyo föremål för debatt. Sedan försvaret deklarerades vara ett särintresse och resurserna krymptes samtidigt som organisationen gjordes om är den militära alliansfriheten förstås undergrävd. Den nu påbörjade nordiska militärövningen Arctic Challenge har satt relationen till NATO på agendan. En av de minst rörliga opinionerna i Sverige – synen på svenskt NATO-medlemskap – har faktiskt börjat röra sig, det är helt enkelt lite fler numera som vill gå med i NATO än förr. Läs artikeln.

Finlands blivande försvarsminister Jussi Niinistö: Ingen evig fred i sikte

Enligt den blivande nya försvarsministern Jussi Niinistö (Sannf) blir det sannolikt inga dramatiska förändringar i Finlands försvars- och säkerhetspolitik under hans ministerperiod.

– Den försvarspolitiska linjen har utformats av hela regeringen. En förändring jämfört med föregående regeringsperiod är ändå att den förra regeringen skar ned försvarsanslagen men en tiondel, medan denna regering i sin tur strävar efter att höja Finlands försvarsförmåga. Läs artikeln.

Säkerhet mer än militära lösningar, Olof Kleberg i VK.se 26 maj

Alliansfrihet och en utrikespolitik som säkrar trygghet trots minskat försvar är inte längre möjligt. Men vi får inte bli enögda: avspänning, nedrustning och samverkan måste förbli ledord – det skriver Olof Kleberg som läst en ny antologi med röster mot ett Nato-medlem.

Ryssland har annekterat Krim och sänt trupp in i östra Ukraina och därmed rivit upp den europeiska säkerhetsordning som etablerades 1975, för jämnt 40 år sedan, genom Helsingforsavtalet. Incidenterna i vårt närområde ökar.

Läs mer