Why NATO’s Arctic Expansion Is Now Backfiring, politicsrights.com

av
[…] At the same time, the White House has quickly sought to mend fences with Russia and to restore a more collaborative and mutually respectful relationship, and such a rapprochement promises to restore East-West stability in the Arctic as well as worldwide, with new opportunities for a restoration of US-Russia Arctic cooperation. Washington’s pivot toward Moscow in many ways turns upside down the dynamic that has been underway in the Arctic since Russia invaded Ukraine in 2022, and America’s rapprochement with Russia is not universally embraced by the other democratic Arctic states, who continue to worry about Russia and fear the US may next undermine their security interests, much the same way it is now doing to Ukraine.
Whether this will reassure Finland and Sweden, which had both turned to the West for their collective defense, only to see NATO itself stumble into what could prove to be an existential crisis, may soon make them long for their days of neutrality, when they did not depend entirely upon the United States or its NATO partners for their survival. […]
What began as a show of unity against Russian aggression is now revealing its internal contradictions. NATO’s northern enlargement, once framed as a stabilizing move, has fractured the very alliances it sought to strengthen—splitting indigenous organizations, paralyzing Arctic diplomacy, and provoking intra-alliance tensions from Greenland to the Baltic.
Instead of reinforcing cooperation, the expansion has accelerated militarization, revived Cold War divisions, and undermined the multilateral ethos that once defined Arctic governance. By isolating Russia entirely and overextending its own strategic coherence, NATO may have weakened its ability to manage the region it is now obligated to defend. Läs artikel

Amerika MAGA, China, Imperial Decline, Democracy, toda.org

av
John Keane, professor of Politics at the University of Sydney
[…] Measured by total assets, the four biggest banks in the world are Chinese. Shanghai has overtaken Hong Kong, Tokyo, and Singapore to become the most important financial hub of the Asian region. China has outflanked bodies such as the International Monetary Fund and the World Bank to become the largest global creditor backed by its own currency swap measures, gold holdings, a cross-border payment system (CIPS), a state-backed digital currency and new financial services institutions such as the Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB). China is also spearheading the global rebellion against a world financial system defined by the US dollar and its rentier finance capitalist economy; in mid-2023, for the first time, the RMB topped the US dollar in China’s cross-border transactions. […]
Not to be overlooked is a fact of sobering importance: the People’s Liberation Army and its strategy of what I have elsewhere called the yīn-yáng doctrine of ‘militarised peace’. The PLA is now the globe’s largest standing army, with two million troops backed by an expanding nuclear arsenal, more submarines than any other power, and sophisticated military hardware. The PLA is heavily involved in UN peacekeeping operations. In Libya, Yemen and the Sudan, it has practised the difficult arts of military evacuation of its citizens from conflict zones. Its hand has been strengthened by China’s internal colonisation of Tibet and Xinjiang and its settlement of disputes with neighbouring states, including India.
The PLA militarised peace strategy is backed by a military-industrial-aerospace complex featuring mega-companies sporting trade names such as China North Industries Group Corporation (NORINCO) and the Aviation Industry Corporation of China (AVIC). It is reinforced by space power aspirations, a heavy reliance on smart diplomacy, and a commitment to a new and formidable model of warfare that presupposes, runs the Chinese saying, that melons forced from the vine don’t taste sweet. Success in war, runs this way of thinking, demands self-control, forbearance, and the ability and willingness to wait (wuwei: non-action). Only fools rush into war. Wars are won, or avoided, by outfoxing opponents, wearing down or frightening enemies without firing a single shot. Läs artikel

En krig Trump ikke kan vinne, klassekampen.no

av
Ole Øyvind Sand Holth, utenriksredaktør

Før helga publiserte en talsperson for det kinesiske utenriksdepartementet en video på X. Den viser en tale Mao Zedong holdt til det kinesiske folket under Korea-krigen, der USA og Kina sto på hver sin side. Den kinesiske lederen sier i talen at han ikke vet hvor lenge krigen vil vare, fordi det er opp til det amerikanske lederskapet, men at Kina uansett «ikke kommer til å gi vike». Det er et klart og tydelig budskap fra lederskapet i Beijing om deres posisjon i den eskalerende handelskrigen med USA. […]

I Kina har handelskrigen utløst en bølge av nasjonalistisk kampvilje. Landet har ifølge Reuters satt utenriks- og handelsministeriene sine på «krigsfot» og bedt ansatte avlyse ferieplaner og ha telefonen på døgnet rundt. Beijing skal også ha satt i gang en diplomatisk sjarmoffensiv overfor andre land, for at disse skal bli med å stå opp mot Washington. At Trump allerede virker å ha gitt etter for press fra markedet – både ved å sette andre tollbarrierer på pause og ved å gjøre unntak for smarttelefoner i tollen mot Kina – styrker bare selvtilliten i Beijing ytterligere. Det er per nå vanskelig å se noe annet utfall av denne konfrontasjonen enn at maktbalansen i verden tipper videre i Kinas favør. Läs artikel

Heimevernets muligheter! kp.no

av
Bjørn S. Odden

[…] Norges topografi og stridsmidler, uten adresse, vil gjøre Norge til et avskrekkende vepsebol, som vil avskrekke enhver inntrenger.

Avansert overvåkings utstyr i form av lyttesystemer i havet, og avanserte radar- og satellittsystemer som vil gi forsvaret informasjon om hvor inntrengerne kommer, mens inntrengerne mangler konkrete stridsmål og mangler oversikt over forsvarsmidlenes plassering!

Drilling på kommunikasjon og våpenbruk, samhandling og mulighet til hurtig, lokal mobilisering av lokalkjent personell, vil styrke vår forsvarsevne.

Vann- og luft droner, sammen med nåværende og framtidige rakettsystemer vil være effektive våpen i våre fjell områder og på vår kronglete kyst.

Fregatter, fly og tanks er kostbar i innkjøp og drift, er sårbare, og med dagens satellittbaserte overvåking, vet fienden til enhver tid hvor de befinner seg. Med ny utviklede våpenteknologier har vi råd til en rekke forsvarsenheter som forflyttes og er umulig å overvåke!

Vi kan videreutvikle og produsere disse våpen typene i samarbeid med Sverige og Finland, og dermed forblir store deler av våre framtidige våpeninvesteringer i eget land. Läs artikel

Intervju med Mearsheimer, ltalehti.fi

av
Värdebaserad realism
Och vad anser den mest kända representanten för realism om den värdebaserade realism som republikens president Alexander Stubb lanserade?
”Herr Stubb är liberal. Han tror på de nedvärderade idéer som har spridits av de liberala imperialisterna i väst sedan kalla krigets slut. Men efter Rysslands framgångar i Ukraina har han insett att det är på modet att kalla sig realist igen.
Men han är liberal i själ och hjärta och hans syn på Ukraina har varit helt fel från början.
John Mearsheimer intervjuad i Iltalehti den  april.

Trump visar vägen – och Sverige följer efter, timbro.

av
Adam Danieli, programansvarig för rättsstatsfrågor
[…] För att stärka sin egen makt på handelsområdet har Trump utlyst ett slags ekonomiskt undantagstillstånd. Genom det finstilta i den så kallade International Emergency Economic Powers Act från 1977 har han hittat ett sätt att runda kongressen, som i vanliga fall måste vara med på tåget för att ändra USA:s handelsrelationer.[…]
Sverige har aldrig haft möjlighet att utlysa undantagstillstånd i fredstid. Till och med i krigstid är utgångspunkten att demokratisk kontroll ska bevaras. Men det är just detta regeringen nu vill ändra på. Inom kort väntas ett förslag till grundlagsändring som skulle ge regeringen långtgående möjligheter att styra genom dekret, även i fredstid.
Förslaget är ogenomtänkt från början till slut. Det motiveras med att större möjligheter behövs för att snabbt kunna införa regler i kris – men det svenska styrelseskicket är redan i dag extremt flexibelt. Det finns inget exempel i svensk historia där en sådan maktutvidgning hade varit nödvändig, eller ens användbar. Uppsidan är praktiskt taget obefintlig.
Men problemen slutar inte där. Förslaget är dessutom slarvigt utformat och öppet för missbruk. Regeringen ska själv avgöra om det råder en ”allvarlig fredstida kris”. Några materiella rekvisit anges inte. Någon domstolsprövning är inte aktuell. För att avbryta undantagstillståndet krävs absolut majoritet i riksdagen – vilket kan innebära att partier som stöder regeringen måste begränsa sin egen makt. Om regeringen har egen majoritet finns i praktiken inga spärrar alls.
Många remissinstanser, alltifrån Centrum för Rättvisa till LO, har varit kritiska. Kärnan i deras kritik är enkel: en regering får en vagt avgränsad maktbefogenhet som är extremt lätt att aktivera, men mycket svår att avveckla. Det är en ekvation som inte går ihop – annat än för personer som Donald Trump. Läs artikel

Tillit är inte en bra grund för militäravtal med USA

av
Utgivarna

I en intervju i Dagens Nyheter den 11 april förklarar försvarsminister Pål Jonson hur DCA-avtalet med USA nu kommer att genomföras.
Pål Jonson understryker att USA inte kan utnyttja de 17 baserna utan att först kommit överens med Sverige om hur det skall ske. Han hänvisar också till de inledande skrivningarna i DCA–avtalert där det står att USA:s aktiviteter skall skall genomföras med respekt för svensk lagstiftning och internationella förpliktelser. Han borde också tydligt ha sagt att i avtalet står det att ”detta avtal ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet.”
Just detta senare kravet, ”respekt för Sveriges suveränitet”, är grunden för att Sverige i tillämpningen av avtalet skall ha något att ta spjärn emot om vi kommer till en situation där Sverige och USA har olika mening om hur avtalet skall tillämpas.
Respekt för motpartens suveränitet är det som både Finland och Norge tar som utgångspunkt och har fört in ensidiga förbehåll om i sina DCA-avtal med USA.
I Finlands avtal stärks förpliktelsen om respekt för som gäller suveräniteten genom att det understryks i avtalet i den förpliktelse som står skriven i de viktigaste artiklarna i avtalet (artikel 3 – tillgång till och användning av överenskomna anläggningar och områden, artikel 4 -förhandslagring av försvarsutrustning, förnödenheter och materiel och artikel 11 – förflyttning av luftfartyg, fartyg och fordon) och genom kravet påom att båda parternas synpunkter skall höras och beaktas. Norge har motsvarande skrivning i artikel 3 och 4 och Danmark i artikel 4.
Sverige har ingen motsvarande skrivning i sitt avtal.
Enligt intervjun i Dagens Nyheter står vi nu inför att USA skall börja fylla avtalet med aktiviteter som att förhandslagra krigsmateriel och bemanna baserna.
Pål Jonson har tidigare besvarat frågan om varför Sverige inte infört liknande förbehåll som understryker svensk suveränitet och han har då hävdat att det inte behövs då DCA-avtalet grundar sig på ”tillit” mellan Sverige och USA.

Läs mer

US wants nuclear deal ’as soon as possible but it won’t be easy’, says Iran after high-stakes talks begin, msn.com

av

The US is seeking a nuclear accord quickly, according to Iran’s statement following exceptional discussions on Saturday, whilst US President Donald Trump warns of potential military intervention if negotiations fail.

The discussions were led by Iranian foreign minister Abbas Araghchi, a veteran diplomat who helped craft the 2015 agreement, and Trump’s envoy Steve Witkoff. These talks represent the highest-level nuclear negotiations between Iran and the US since the previous agreement’s termination. […]

Araghchi informed Iranian state television, as quoted by AFP.

”I think we came very close to a basis for negotiation… Neither we nor the other party want fruitless negotiations, discussions for discussions’ sake, time wasting or talks that drag on forever,” he continued.

Meanwhile, the White House described the discussions as ”very positive and constructive”. ”Special Envoy Witkoff’s direct communication today was a step forward in achieving a mutually beneficial outcome,” their statement read. When questioned about the talks, Trump responded aboard Air Force One: ”I think they’re going OK. Nothing matters until you get it done.” Läs artikel

Trumps mand i Ukraine: Foreslår opdeling af landet, bt.dk

av

Den særlige amerikanske Ukraine-udsending Keith Kellogg åbner nu op for, hvad der kunne være en Trump-vision for en afslutning af Ukraine-krigen.

Det sker i et interview med den britiske avis The Times.

Den 80-årige general forestiller sig ifølge interviewet en opdeling af Ukraine ved Dnipro-floden fra Sortehavet og op til byen Zaporizjzja, hvorfra der så skal være en demilitariseret zone omtrent dér, hvor frontlinjen går nu.

I den tilbageværende ukrainske del skal der ifølge Kelloggs’ vision mod vest udstationeres britiske og franske fredsbevarende styrker, mens der udelukkende er ukrainske styrker i den region, der grænser på til Ruslands erobrede og annekterede områder. Forslaget er inspireret af den opdeling, der blev lavet af Tyskland og Berlin efter Anden Verdenskrig. Läs artikel

Ur askan i elden? Om hyperglobaliseringens uppgång och kris

av
Stefan de Vylder
Rapporten beskriver globaliseringens uppgång och pågående kris, dess vinnare och förlorare, samt hur globaliseringens konsekvenser idag används som ett högerpopulistiskt slagträ. […]
 I skottgluggen stod hela det globala handelspolitiska regelverk som utformats inom ramen för WTO sedan 1995. Ända sedan 2017 har USA konsekvent – fler än 75 gånger! – lagt in sitt veto mot att fylla vakanta platser i WTO:s handelspolitiska tvistlösningsdomstol i Genève. Följden har blivit att inga bindande beslut om brott mot WTO:s regler har kunnat fattas på många år. Inte heller under Joe Biden, som i stora stycken fullföljde Trumps protektionistiska politik, om än inte handelsfientliga retorik, gjordes någonting för att återställa något av WTO:s auktoritet. Läs rapporten

Mot Baltikum!

av
Utgivarna

I artikeln “Preparing for the next war: The Swedish army’s transformation”, publicerad på sajten warroom  skriver arméchefen Jonny Lindfors tillsammans med två kollegor om den totala omvandling som den svenska armén nu står inför. Det är ingen hejd på utmaningarna som listas och de krav som ställs på den högsta ledningen och varje enskild soldat. Det blir till långa, akademiskt präglade och svårförenliga önskelistor; och man undrar var det soldatmaterial finns att tillgå som är berett att försöka leva upp till visionerna.

Författarna är intensivt sysselsatta med ny teknik (AI, autonoma plattformar, ”system–of-systems”, holistiska processer med mera), som skyndsamt måste integreras i armén. Arméns krigsförband måste ha förmågan att ”fight tonight” och vara förberedda på omedelbar insats med en befälsordning som passar in i Natos integrerade kommandostruktur.  Om värnpliktiga soldater säger man att Sverige återinför kalla krigets principer för att sätta upp en ”ansenlig” armé (en sådan armé har man dock inte börjat bygga och den allmänna värnplikt som tillämpades under kalla kriget har inte etablerats på nytt).

Allt måste enligt författarna göras om. Arméns struktur, som bygger på ”narrow national doctrines” och teknologier som gått i arv, passar inte längre för att möta framtida hot. Det måste till ett ”paradigm shift” i de nuvarande doktrinerna. Det nya som måste till är särskilt en anpassning till ”Multi-Domain Operations”, där man inte längre ser till vad som är bäst för försvaret av Sverige utan till behoven hos en större helhet styrd av Nato. Snarare än att strida som en enskild styrka måste armén, enligt författarna, inse sin roll som en landkomponent som tjänstgör i ”a joint, multinational force´s command”.

Om man tar ner det hela på jorden så inställer sig den grundläggande frågan vilken armé författarna talar om. Sverige har två brigader. Det är inte mycket till armé. Talar man som författarna om en transformation, borde den framför allt bestå i att dessa två brigader utvidgas till en verklig armé värd namnet och med kapacitet att försvara hela landet.

Författarna har i artikeln ett annat fokus, integreringen i Nato. Som soldater har de att vara följsamma till den av statsledningen utstakade kursen. Men ingen kan ta ifrån arméchefen Lindfors att han tidigare varnat för att vi inte har mycket att sätta emot och att Sverige med den hittills förda politiken utgör ett militärt tomrum.

Läs mer

Sverige deltar i Operation Highmast i indopacifiska regionen, regeringen.se

av

Regeringen har beslutat att Försvarsmakten ska delta med stabsofficerare inom ramen för Operation Highmast. Det är en brittiskledd insats där en multinationell hangarstridsgrupp genomför verksamhet i den indopacifiska regionen för att värna regional säkerhet.

Sverige kommer att delta med en stabsofficer ombord på ett örlogsfartyg under insatsen. Vid rotation av personal kan det bli aktuellt med upp till två stabsofficerare som deltar samtidigt. Regeringen medger att Försvarsmakten får delta med stabsofficerare från den 1 april 2025 tills insatsen avslutas, senast den 31 december 2025. […]

– Det ligger i Sveriges intresse att stärka det försvarspolitiska samarbetet med partnerländer i den indopacifiska regionen. Detta ökar vår aktivitet och ger oss möjlighet att inhämta ny kunskap om den säkerhetspolitiska dynamiken i området, säger försvarsminister Pål Jonson. Läs pressmeddelande

Läs också kommentar tidigare på den här sajten till Sveriges närvaro i indopacifiska regionen.