”Guilt by association” är ett debattknep som gärna används när argumenten i sakfrågan tryter. Patrik Oksanens artikel ”De som lånar ut sina namn till Kreml” i SvD den 9 januari är ett utmärkt exempel på det. Han inte bara förvånats över att vi fyra (undertecknare här) finns med på listan över talare på den digitala konferens som ordnas av föreningen Folk och Fred den 10–11 januari, han menar också att hela föreningen är bildad med det uttalade syftet att ”störa” den samtidiga rikskonferens som Folk- och Försvar har. Han påstår att den konferensen under lång tid varit centralpunkt för svensk försvarspolitisk debatt, med det välmenande uppdraget att skapa en folklig förankring av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.

Det kan inte ha undgått Oksanen att Folk och Försvars årliga konferens blivit en tillställning som undan för undan tappat sin folkliga förankring. Tillgängliga fakta visar att rikskonferensen alltmer tagits över av påverkansorganisationer betalda av Svenskt Näringsliv och utländska intressen, som det USA baserade Atlantic Council. Av 67 talare på Folk och försvar 2020 kom en (1) person från en folkrörelse. I år är inte en enda av talarna från en folkrörelse. Var tog folket vägen i Folk och försvar? År 2020 kom två talare från den av Svenskt Näringsliv finansierade organisationen Frivärld, och två från Atlantic Council. I år kommer återigen två från Frivärld och därtill en företrädare för Timbro som också betalas av Svenskt Näringsliv. Läs artikel

Orientering  1970: 9. april var et resultat av det norske offiserkorpsets ettergivelsespolitikk og nesegruse beundring for Hitler-Tyskland og alt det stod for, sier major Svein Blindheim i dette intervjuet. […]

– Forsvarsordningen var vedtatt under en borgerlig regjering og bevilgningene økte i et så raskt tempo under Nygaardsvold at de militære ikke var i stand til å følge opp. Svikten i 1940 var en militær svikt. Mannskapsmessig var vi tyskerne totalt overlegne. Hærens overkommando «oppdaget» ikke før 11. april at Norge var i krig. Tyskerne kunne rykke fram omtrent uten at man møtte motstand noen steder. Fantastisk at tyskerne kunne lande på Fornebu 9. april uten noe forsøk på å stanse dem.

– Men krigshistorikerne gir et helt annet bilde av hva som skjedde …?

– Selvsagt gjør de det. Jeg holdt på å si at Freud og andre psykoanalytikere kan forklare dette bedre enn meg. For det er klart at mennesker som til de grader svikter, trenger å skjule sannheten om seg selv. Historieforskerne er de militære selv. Hele setninger man finner i «sivile» historiebøker er tatt rett ut av «Krigshistorisk avdelings beretning». Oberstene har altså skrevet historien om 9. april slik de ønsker den skulle ha vært. […]

– Og nå skal de mørkeblå feire 9. april?

– Ja, «feire» er akkurat ordet de bruker. «Feire» NATO og hele vår etterkrigspolitikk. I år som tidligere år vil vi få oppleve alvorlige biskoper og pent antrukne stortingsmenn som skal legge ned krans på diverse minnesmerker. Vi får igjen høre om nødvendigheten av NATO, at vi «ble tatt på senga», og så slutter sikkert hele prosesjonen, som kommer i både radio og fjernsyn med preken og bønn.

Denslags er et hån mot dem som kjempet for Norges frihet under annen verdenskrig. Hån mot våre egne ærlige patrioter, hån mot Jugoslavia og Sovjet som «vant krigen» for oss. Jeg finner heller ikke ord når jeg skal karakterisere det at representanter for Sør-Vietnam har lagt ned krans på minnesmerket ved Akershus. Våre få falne brukes i dag til inntekt for vår NATO-politikk, men det var vel egentlig de stikk motsatte idealer de kjempet for mens de levde. Läs intervjun

Två franska soldater dödades när deras fordon träffades av en hemmagjord bomb i nordöstra Mali på lördagen. De två soldaterna, en 33-årig kvinna och en 24-årig man, tillhörde en styrka som är specialiserad på underrättelsearbete. Ytterligare en soldat skadades i dådet. Skadorna ska inte vara livshotande, rapporterar Gulf News. […]

50 franska soldater har dödats i Mali sedan Frankrike satte in sina styrkor 2013 för att driva bort jihadister som tagit över delar av det västafrikanska landet.

– Det dör massor med människor överallt hela tiden men Pettersson tar upp detta för att Sverige enligt Försvarsmakten har 289 soldater i Mali just nu och jag undrar om våra politiker är förberedda på om några av dem ska kunna dö, vet politikerna vad vi gör i Mali och varför? Läs artikel

NATO says that Russian military activity near the alliance’s airspace increased slightly this year as its jets across Europe scrambled more than 400 times to escort or shadow unknown aircraft.

In a statement released Monday, NATO said almost 90%, or about 350 of these missions, were connected to flights by Russian military aircraft.

“This is a moderate increase from 2019,” NATO said. “Russian military aircraft often do not transmit a transponder code indicating their position and altitude, do not file a flight plan, or do not communicate with air traffic controllers, posing a potential risk to civilian airliners.”

NATO has two air operations centers – one in Germany, covering northern Europe, and one in Spain covering the south – which together monitor all air movements across Europe.

För att förhindra militära incidenter i Arktis bör USA och dess samarbetspartners återuppta samtal med Ryssland. Det är en av slutsatserna i en rapport från U.S. Naval War College projekt Newport Arctic Studies Initiative 2020, som två militära lärare från Försvarshögskolan deltagit i. […]

Rapporten presenterar ett antal förslag till politiska och militära beslutsfattare:

• Separera frågor om ekonomiska sanktioner mot Ryssland från behovet av säkerhetspolitisk dialog mellan militära företrädare.
• Återstarta mötet mellan arktiska försvarschefer (Arctic CHOD Meeting) och bjud åter in Ryssland att delta.
• Bjud in ryska företrädare att medverka i nästa omgång av Newport Arctic Studies Initiative, som äger rum 2021, och även till International Seapower Symposium 2021, som båda arrangeras av U.S. Naval War College.
• Bjud åter in Ryssland till mötet Arctic Security Forces Roundtable.
• Nato-länder och partners i Arktis behöver juridiskt avgöra sina interna tvister om gränsdragningar och rättigheter i syfte att skapa prejudikat inför förhandlingar med Ryssland. Läs artikel

Förenta staternas kongress har idag stadfäst presidentvalets resultat. Att den konstitutionella processen gått vidare visar att systemet fortfarande fungerar, trots att det ansätts. Det har nu vidtagits åtgärder för att återställa ordningen. Ansvarskänslan vinner mark. Att makten skiftar och förloraren accepterar valresultatet är en central del av den demokratiska ordningen.

Nu måste Förenta staterna föra en diskussion och försöka förstå varför attityderna skärpts och tillspetsats, och hur nationens enighet kan byggas upp på nytt.

Amerikanerna måste inse att det finns mer djupgående orsaker än aggressiv politisk retorik och provokation. I bakgrunden finns bland annat vissa gruppers besvikelse över att deras ställning och delaktighet har försvagats, vilket lett till att påståenden om makthavarnas arrogans har funnit en publik. I värsta fall kan detta leda till den typ av kravaller som vi nu sett och som vi fördömer.

I och med maktskiftet finns det förväntningar på att Förenta staterna ska inta en starkare roll i det internationella samfundet. Landets inre splittring äventyrar detta. Därför är det viktig för det internationella samfundet, och även för Finland, att Förenta staternas inrikespolitiska läge klarnar. Läs pressmeddelande

he 2020 National Space Policy recently released by the White House at the one-year anniversary of the establishment of US Space Force outlines America’s space development plan and specific measures for its implementation. The document and the recent Schriever Wargame 2020 (SW 20) both exaggerate the so-called ”space threat” and try to form a ”space NATO” with American allies, fully revealing Washington’s ambition to maintain its hegemony by securing supremacy in the outer space.

The US braces for space warfighting targeting China and Russia. The latest SW 20 led by the newly formed US Space Force for the first time claimed to highlight space threats from Russia and China, which reflected America’s Cold War mentality and hegemonistic concept. […]

In recent years, the US has shifted its strategic focus to great power competition, especially for the high-end adversaries. The US National Space Strategy proposes to drive US leadership in space through close partnership with the private sector and allies. The newly released National Space Policy mentions allies and their interests multiple times with a noticeable tinge of cajoling.

As space becomes an all-round warfighting domain, our unique advantage is the ability to seamlessly integrate multi-domain capabilities from multiple allies and partners, said Raymond, Chief of Space Operations, US Space Force. Läs artikel

En spionaffär avslöjas – främmande makt har tillskansat sig ytterst känsliga uppgifter om rikets försvarsindustri, till råga på allt genom att använda sig av element i danska statens underrättelsetjänst med tveksamma lojaliteter. Samma främmande makt har spionerat på den danska försvarsindustrin och danska ministrar. Även Norge är utsatt och den norska försvarsministern kontaktar sin danska kollega för att diskutera det uppkomna läget. Från Sverige är det dock tyst.

En historia från 1970-talets kalla krig om sovjetisk infiltration och svensk undfallenhet mot kommunismen? Alls icke. Vi talar om vad som stod i DN förra veckan och den främmande makten är Förenta staterna. Överlag har Försvarssverige reagerat med en axelryckning: ”Vadå, det är väl inget att oroa sig för. Sånt här händer väl hela tiden?”

Försvarsminister Hultqvist har behandlat hela historien som en pinsamhet som man helst vill glömma och när han får skarpa frågor om det i riksdagen svarar han egentligen inte. Däremot kom en mycket snabb reaktion på det amerikanska beskedet att man avser lämna Afghanistan: en mycket dålig idé, enligt Hultqvist. Det skulle kunna leda till att extremister tar över!

Tillåt mig betvivla att reaktionerna hade sett ut såhär om det istället hade varit Sovjet som utfört exakt samma handlingar.  […]

Sveriges medverkan i Afghanistan har aldrig handlat om mycket annat än att signalera lojalitet med Amerika i utbyte mot löften om stöd till Sverige (detsamma gäller för övrigt inköpet av luftvärnssystemet Patriot, men det är en helt egen historia) och därför anses det nog klokt på försvarsdepartementet att gå ut med ett avståndstagande. Mottagaren av budskapet är inte egentligen den svenska allmänheten utan Pentagon.  […]

Ett land har alltid en armé. Sin egen, eller någon annans. Regeringen har valt att ha någon annans armé. Min uppfattning är att om Sverige vill vara en suverän stat måste vi identifiera våra geopolitiska intressen och därefter skapa en krigsmakt som kan upprätthålla dem. Vad vi har nu är det sämsta av båda världar: en försvarsmakt som inte kan försvara Sverige och en alliansstruktur som omedelbart gör oss till måltavla i händelse av konflikt mellan Förenta staterna och Ryssland. Sverige saknar praktisk handlingsfrihet. Detta är kanske det verkliga problemet som vi bör fundera på i efterdyningarna av den danska skandalen. Läs artikel

(Klassekampen) I høst redigerte en dansk kollega (Jakob Dreyer) og jeg et dansk-norsk spesialnummer av Tidsskriftet Internasjonal Politikk. Temaet var skandinavisk militæraktivisme.

Spørsmålet vi stilte bidragsyterne var derfor følgende: Gitt uklare resultater og store kostnader, hvorfor har normaliseringen av militæraktivisme i Skandinavia fortsatt? Hvilke aktører og institusjoner muliggjør militæraktivismen? Hvordan påvirker aktivismen våre parallelle selvbilder som fredsnasjoner?

Det korte svaret er forholdet til USA. Hva gjelder selvbilder, preller dissonansen tilsynelatende av. Beslutningstakere mangler også vilje til å diskutere kritisk konsekvenser av egen krigsdeltagelse. Den offentlige debatten rundt militære engasjement er på sin side mangelfull.

Tormod Heier, professor ved Forsvarets høyskole, argumenterer i sitt bidrag for at skandinavisk militæraktivisme «kan forstås som et uttrykk for småstatens maktesløshet der større og mektigere allierte setter premisser for hvordan krigen føres». Den amerikanske strategiske kulturen er at fienden skal nedkjempes totalt militært. I sitt ønske om å fremstå som en ‘god alliert’ blir skandinaviske land dratt inn i USAs hengemyrer. Til tross for knappe forsvarsressurser blir skandinaviske styrker stående ‘tiår etter tiår, uten mulighet til å trekke seg ut’. USA definerer strategien, småstatene følger etter. […]

De danske bidragsyterne peker på mange av de samme trekkene i Danmarks militæraktivisme. Anders Wivel, fra Institutt for Statsvitenskap ved Københavns Universitet, beskriver Danmark som en ‘permanent krigførende nasjon’. USAs avgjørende betydning for dansk sikkerhet er utgangspunktet for ‘den danske viljen til å aktivt fastholde en status som bidragende og konstruktiv alliert gjennom deltagelser i danske operasjoner’. Läs artikel