NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Satsningen på sex nya militära förband lägger grunden för att kalla in fler värnpliktiga, utöver de 8.000 som riksdagen beslutar om i höst. Det framhåller partierna bakom regeringens förslag. […]
Riksdagens beslut i höst innebär att dagens 4.000 värnpliktiga ökar till 8.000 år 2025. De nya regementena gör det möjligt att utöka antalet värnpliktiga ytterligare i nästa riksdagsbeslut 2025. Läs artikel
Turkey is set to carry out more tests of its controversial Russian S-400 anti-aircraft defence system.
Last year, Turkey bought the Russian S-400 anti-aircraft defence system, in spite of fierce objections from the United States. In early October, S-400 units were being taken to the Black Sea, near Sinop in northern Turkey, for another round of tests that are likely to renew concerns among Turkey’s NATO allies and its neighbours. […]
Medium to long-range, its detection radar can spot and track incoming aircraft, directing a barrage of missiles at their targets to a range of 400km (249 miles). By contrast, the US Patriot can only fire one missile at a time and go a quarter of the distance. The S-400 can engage low-flying targets as well as those at high altitudes, and it can destroy incoming missiles that move at high speeds. […]
The US officially expelled Turkey from its F-35 fighter jet programme in July last year. Washington is concerned that being part of a US stealth fighter programme is incompatible with owning and operating a potential adversary’s weapons system that is designed, in part, to shoot down US-made aircraft. Would the S-400 be incorporated into NATO communications nets? Would it be able to extract valuable data on US stealth aircraft like the F-35? […]
Greece, which operates an older version, the S-300, with little or no complaints from the US, is especially worried given it was a Greek fighter jet that the S-400 was tested on, as tensions simmer between the two NATO members. The S-400 would allow Turkey to cover the whole of the Aegean and the eastern Mediterranean. […]
It is yet unclear how Russia will react if it is deployed against Russian aircraft, a scenario all too possible in the near future as the two countries find themselves backing opposing sides in Syria and Libya. Whether in northern Syria or in central Libya, this weapon will have the ability to shoot down its enemies with ease but will become a prime target for any adversary – at once a temptation and a danger to itself. Läs artikel
It looks like Washington’s dreams for a new “Asian NATO” might have been just that — a colorful fantasy.
A meeting in Tokyo of the Quadrilateral Security Dialogue, or “Quad” — the United States, India, Japan, and Australia — ended without a joint communique or no mention of an earlier proposal by Washington that it might be time to expand their group into a more formal security alliance akin to NATO.
This is a blow to the Trump administration, which is looking to shore up its support for what it sees as a growing cold war against China.
The United States of course has been hard at work vilifying Beijing, trying to spin trade issues and maritime disputes in the South China Sea into evidence that the nation is a global aggressor that requires an equally global response. But the administration’s attempt to formalize this response may be misfit, as some have suggested. Maybe they know what Washington doesn’t get: The world isn’t big enough for two NATOs. Läs artikel
En avtale om å tilbakeføre den tidligere marinebasen Olavsvern i Tromsø til Forsvaret, kan være klar til uken.
Den siste tiden har høytstående amerikanske offiserer flere ganger vært gjester på Olavsvern, melder NRK. Fredag 9. oktober skal det ha vært et møte på høyeste nivå i Forsvarsdepartementet, som godkjente en avtale som gjør at Forsvaret og allierte får bruke basen.
Etter at Olavsvern ble lagt ned i 2009, og solgt til private fire år senere, har Nord-Norge vært uten havn for amerikanske reaktordrevne ubåter. Årsaken til at USA nå ønsker å bruke Olavsvern er den økte spenningen i nordområdene.
Et flertall i kommunestyret i Tromsø har sagt at de ikke ønsker at amerikanerne får bruke en kommunal kai ved Grøtsundet til sine atomubåter, men forsvarsminister Frank Bakke-Jensen (H) sa i NRK Dagsnytt 18 tirsdag at regjeringen har rett til å overstyre kommunen i slike saker. Läs artikel
I Norge pågår sedan ett par år tillbaka en intensiv diskussion om det nationella försvaret och Natos krav på landets militära styrkor.
Främst har frågan gällt om Norge skall fortsätta på den inslagna vägen att utforma ett insatsförsvar med långdistansverkande vapensystem eller att börja bygga egna nationella markstyrkor. Diskussionen har koncentrerats till frågan om Finnmark, som gränsar till Kolahalvön där Ryssland har en tredjedel av sina militära styrkor, skall försvaras av egna norska trupper eller om Norge skall lita till stöd från Nato vid en konflikt i norr.
Knut Are Seierstad, forsvarsplanläggare i Natos internationella stab i Bryssel, har i en debattartikel hävdat att Natos planering innefattar uppsättandet av en ”fullt ut tung brigad” för Norge. Han skriver det i polemik med den pensionerade försvarschefen Sverre Diesen som menar att markstyrkor inte skall prioriteras utan att Norge skall satsa helt på långdistansvapen och Nato-hjälp vid ett angrepp.
I forsvaret av Norge er det viljen som er viktigst og denne må skapes i fredstid gjennom tydelige målsetninger og forventninger fra politisk og militært lederskap.
Erik Elden viste i sin artikkel at kampkraft normalt deles inn i fysiske og moralske faktorer, der de moralske består av verdier og vilje. Vilje kan i tillegg deles inn i forsvarsvilje og kampvilje. Forsvarsvilje omhandler i stort en nasjon og dens befolknings samlede vilje til å forsvare landet, med både militære og ikke-militære midler. På mange måter er dette den politiske forankringen og selve grunnfjellet for forsvaret av Norge. Kampvilje handler om den indre motivasjon som driver og motiverer soldater og ledere i strid. Det handler om å akseptere risikoen for død, fare og frafall av personlig frihet, til fordel for å beskytte og bevare det fellesskapet man slåss for. Hvis Clausewitz har rett i at krig er en fortsettelse av politikken, bare ført med andre midler, er det mennesker som beslutter å gå til krig, som fører krig og som vinner eller taper. Historien viser at terminering av krig, med noen få unntak, er et kognitivt fenomen. Avgjørelsen oppstår som regel før den fysiske evnen er uttømt og er et resultat av forhandlinger (Rosen 2005, 99). Altså er det viljen og ikke den fysiske stridsevnen som fører til underkastelse eller fortsatt kamp. Läs artikel
Many fear that strategic competition between the US and China threatens longstanding regional cooperation and stability in the Arctic. But if they recognise their own political and economic significance and work collectively, the Nordic states and Canada can still play an instrumental role in steering the region’s future away from confrontation. […]
Today, strategic rivalry has returned to the Arctic. Most Arctic states are NATO members and, albeit with some friction and concern for the future, largely continue to engage in security cooperation with the US in the region. But there are avenues for multilateral collaboration where American and Chinese pressure upsets the interests of Arctic states. These include intelligence sharing, promoting an Arctic infrastructure fund, and coherence across investment screening policies to minimise security risks and encourage reciprocity with outside partners. In concert, these policies can be leveraged by Nordic states and Canada to direct, deflect and diminish great power competition. […]
The Nordic states and Canada are not pawns in the Arctic; they are players. But in order to avoid great power competition limiting the region’s development, or even fomenting into military confrontation, they should proactively deepen regional and international cooperation that reinforces their security and development norms. Läs artikel
Svar på skriftlig fråga 2020/21:116 av Alexandra Anstrell (M) besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S).
Alexandra Anstrell har frågat försvarsministern hur UD:s samtal med den ryska representanten mottogs och om vi fått klarhet i varför kränkningen skedde. Frågan har överlämnats till mig.
I tillträdesförordningen (1992:118) finns bestämmelser om under vilka förutsättningar utländska statsfartyg, statsluftfartyg och militära fordon har rätt till tillträde till svenskt territorium. Försvarsmakten ska i enlighet med förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet. I förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) anges förutsättningarna för myndighetens utförande av denna uppgift. När en överträdelse av tillträdesförordningen har konstaterats är det rutin att UD kallar upp en representant från berörd ambassad, för att markera att en överträdelse ägt rum. Så skedde även denna gång. UD klargjorde vid uppkallandet av den ryska representanten att de två ryska örlogsfartygen hade kränkt svenskt territorialhav. Detta budskap noterades. Läs svaret
I en slags anda av ”hej svejs, nu ska vi leva i evig fred, ingen hotar oss”, lyckades en folkvald regering för omkring 20 år sedan att med framgång nedmontera vårt försvar.
Det ledde till svåra förluster. Stora luckor uppstod. I dessa svåra Coronadagar försöker regeringen reparera skadan. Men ett nytt totalförsvar har man ej råd att bygga upp.
Allvarliga försök göres att med begränsade medel återskapa något som kommer i närheten av ett avskräckande och fredsbevarande försvar i en hotfull omvärld. I denna återuppbyggnad är det något som tappats bort i debatten. Och det är värnplikten. Begränsande inkallelser sker men de är också mycket begränsande. Nu krävs ett nytänkande.
Vårt land ser inte ut som för, säg tio år sedan. Vi har ”öppnat hjärtat” för många utifrån kommande. De och även inhemsk ungdom behöver något att samlas kring.
Vad är detta något? Jo, vårt land, dess frihet, oberoende och demokrati. Kamratskap, hänsyn och laganda är något som idag behöver inläras. Värnplikt i äldre bemärkelse tar ett år. En billigare form, i och för sig för liten, är en värnplikt på omkring fyra månader.
Även om de rent vapenbärande delarna blir lidande, kan ändå de grundläggande egenskaperna utvecklas, alltså hyfs, hänsynstagande, samverkan och första hjälpen.
Sedan kan ett byggkloss-system skapas. Läs insändaren
Du är den bästa personen att försvara vårt land.
Finland behöver även din insats, eftersom du är den bästa personen att försvara vårt land, vår nationella självständighet och vår territoriella integritet. Det militära försvaret som baserar sig på allmän värnplikt och din egen verksamhet garanterar, att varken dina eller andra i Finland boendes rättigheter kränks och att vårt liv i Finland inte kan hotas av någon. Finland som inte hör till någon militärallians upprätthåller och utvecklar det nationella försvaret och en trovärdig militär prestationsförmåga.
Finlands mål är att hålla sig utanför internationella konflikter och att bidra till att konflikterna får en fredlig lösning. Samtidigt måste man dock påvisa, att Finland är i stånd att försvara sig. Självständigheten måste bevaras och medborgarnas säkerhet tryggas, för detta har finländarna kämpat för i tidigare krig. Som beväring utgör du således en viktig del av försvaret. Under din värnpliktstid får du utbildning med vars hjälp du effektivt kan försvara Finland och på bästa sätt skydda dina anhöriga och dig själv. Under sin tjänstgöringstid utbildas beväringarna för Försvarsmaktens sammansättning för de krigstida uppgifter som behövs. Genom att genomföra din beväringstjänst efter förmåga, påvisar du bästa sätt din vilja att trygga vårt lands framtid. På dig litar även de, som inte själva kan trygga sitt land och dess rättigheter. Läs guiden för finska värnpliktiga
Mitt under protesterna mot Lukasjenko-regimen skickar Nato sina elitsoldater från spjutspetsförbandet VJTF för att öva i Litauen, på gränsen mot Belarus. Det kan uppfattas som en provokation och sticka Vladimir Putin i ögonen.
Med ett bibehålletstatus quo i Belarus fungerar landet som den buffert Putin eftersträvar och vill bevara genom en allt närmare politisk union mellan länderna. Lukasjenko har inget annan val än att rätta in sig i det ryska ledet.
Redan när protesterna inleddes för två månader sedan pekade diktatorn snabbt västerut och anklagade Nato uppvigling genom att öka den militära närvaron på andra sidan gränsen mot Polen och Litauen. Det var taget ur luften och avvisades då av företrädare för alliansen: ”Nato utgör inte ett hot mot Belarus och har ingen militär uppbyggnad i regionen, men vi är alltid vaksamma defensivt och redo att förhindra aggression mot Natoallierade”, menade generalsekreteraren Jens Stoltenberg i ett skarpt formulerat uttalande.
Putin hakade ändå snabbt på Lukasjenkos påstående. Retoriken ligger i linje med hans egna försök att frammana bilden av ett aggressivt Nato som hotar ryska intressen. […]
Nu kan den ryskaoch den belarusiska presidenterna få vatten på sin propagandakvarn. I slutet av oktober genomförs under en vecka en stor militärmanöver i främst Litauen.
Sammanlagt kommer 6 000 elitsoldater från Natos spjutspetsförband VJTF – ”Very High Readiness Join Task Force” – att delta i övningen Brilliant Jump.
Övningen äger rum till sjöss i brittiska vatten och på marken i Baltikum under ledning av Polen med det roterande ledarskapet för VJTF 2020. Scenariot är att genomföra en snabb utplacering av stridsberedda elitförband från sammanlagt 13 Natoländer. USA bidrar med stridsledning och stridsflyg. Parallellt genomförs den årliga Iron Wolf övningen med en litauisk brigad. […]
Natoövningen kan komma att utnyttjas av Putin och som en förevändning att stärka greppet om Belarus, eventuellt med ökad militär närvaron för att skydda landet och sig själv mot en hotfull omvärld. Precis det som Lukasjenko kan behöva för att cementera sitt eget maktinnehav i Minsk, även om han sitter kvar på nåder som rysk marionett. Läs artikel
Sverige får möjligheter att ge Finland snabbare militär hjälp tack vare en ny lag som träder i kraft i oktober. Sedan finns inga hinder för Sverige att skicka styrkor till östgränsen eller för den finländska marinen att jaga u-båtar i svenska vatten. Men inga garantier har getts, och det finns de som vill ta samarbetet ännu längre.
Det finsk-svenska försvarssamarbetet har avancerat betydligt under de sex år som samarbetsavtalet har funnits, och gemensamma övningar är numera vardagsmat. Senast kring månadsskiftet september-oktober har svenska plan deltagit i finska flygvapnets årliga operationsövning Ruska 20. […]
Docent Jacob Westberg vid Försvarshögskolan i Stockholm har forskat i det finsksvenska försvarssamarbetet.
I hybridkrigföring kan gränsen för krig suddas ut. Ett land kan ge grönt ljus till en operation som senare eskalerar till en väpnad konflikt. Westberg håller med om att gränsdragningen kan vara svår. […]
Så hur är det med den mentala beredskapen i Sverige, att skicka styrkor till exempelvis Finlands östgräns?
– Jag är lite rädd att man mentalt sett har bilden av att krig alltid sker någon annanstans. Och att Sverige lämnar sitt bidrag till säkerheten genom att stå utanför. Läs artikel
Läs även kommentar här på sajten till försvarsavtalet.