Russia’s ambassador to Copenhagen criticized Danish participation in a British-led military operation in Russia’s exclusive economic zone in the Barents Sea earlier this month, saying it risks inflaming tensions in the Arctic and casting doubts on the motives behind it.

“Such exercises close to the Russian borders provoke doubts regarding the fairness of the statements made by our Arctic neighbors that they want to keep the region as a low-tension area,” Ambassador Vladimir Barbin said in a statement.

The operation, which began around September 7 and lasted several days, involved the participation of U.S., British and Norwegian warships supported by British fighters and refuelling aircraft, as well as American sub-hunting planes and an unarmed Danish reconnaissance jet.

It was the first time since the 1990s that NATO surface warships conducted maritime security operations inside the Russian exclusive economic zone in the Barents Sea without the participation of Russian vessels. […]

Freedom of navigation operations are naval operations that take place in waters, such as the South China Sea, in which countries disagree about who has the right to control traffic passing through them. Barbin, a former Russian senior Arctic official at the Arctic Council, said such no such dispute existed in the Barents Sea, and that freedom of navigation had never been endangered or questioned there.

Instead, he called the operation “naval exercises” that were being held on the “false pretext of ‘promoting the freedom of navigation’.” […]

“The exercise was held in accordance with international rules, and it was fully transparent toward the Russians. I have a hard time seeing why Russia should view the exercise as a provocation or hostile,” Kofod told Ritzau, a news agency.

Barbin, however, argued that short notice and a lack of information about the exercise meant the aim of the operation was not transparent. Moscow also claims that the NATO vessels and aircraft occasionally turned off their transponders during the operation, making it more difficult to track their positions. Läs artikel

NATO must embrace countries beyond Europe to expand its influence in light of China’s growing military power, Secretary General Jens Stoltenberg said on Monday.

”The rise of China is fundamentally shifting the global balance of power,” Stoltenberg told the virtual conference of the Center for European Policy Analysis. ”China does not hesitate to use its economic and diplomatic weight to intimidate trading partners and private companies.”

”Using NATO more politically is valuable to send a clear and unified political message, because together NATO allies represent half the world’s economic and military might. What we say matters,” he added.

He noted that although the 30-nation military bloc has a global approach, current challenges require additional cohesiveness, and emphasized the importance of working closely with ”like-minded partners” to defend NATO’s values. Läs artikel

Militärens investeringar i ubåtar och stridsflyg kommer att sluka 180 miljarder kronor fram till 2032. Det framgår av försvarsbudgeten när projekten nu redovisas separat för första gången. Totalt blir det ungefär 15 procent av försvarsanslagen.

Två stora materielprojekt på försvarssidan definieras som så kallade väsentliga säkerhetsintressen (VSI).

Det ena är Saab Kockums ubåtsprojekt A26 med två nya ubåtar av Blekingeklass och en del andra kostnader på undervattenssidan. Det andra är E-versionen av Jas Gripen även där med Saab som tillverkare.

I tidigare budgetar och underlag från Försvarsmakten har det inte varit möjligt att följa hur kostnaderna utvecklas. […]

För stridsflyget ligger investeringsutgifterna per år mellan 7 och 11,5 miljarder fram till 2026 och totalt 50 miljarder 2027–32. Sammanlagt 108 miljarder.

Undervattensinvesteringarna beräknas enligt samma glidande medelvärde till 32 respektive 40 miljarder – totalt 72 miljarder under tolv år.

Totalt landar notan för väsentliga säkerhetsintressen på 180 miljarder fram till 2032, i genomsnitt 15 miljarder per år.

Enligt personer med insyn i processen kring budgetpropositionen har det funnits ett starkt motstånd från industrin mot att redovisa separata projektutgifter. Skälet är att det blir svårare att undan för undan lägga till merkostnader. […]

SvD kan nuockså rapportera att uppgörelsen mellan januaripartierna om försvarets ekonomiska ramar i förra veckan också innehåller en punkt om att riksdagen ska fastställa ekonomiska objektsramar för VSI-projekten – som då inte kan överskridas utan att ett nytt beslut medger det. Läs artikel

Den 8 september behandlade riksdagen den proposition där det föreslogs att regeringen själv, utan föregående beslut av riksdagen, ska kunna sända väpnade styrkor till Finland vid militära kränkningar. Det betyder att regeringen själv kan sända svenska värnpliktiga till ett annat land för att stödja detta vid kränkningar i luften, till sjöss eller på marken vid ryska gränsen, utan att det finns fördragsfästa försvarsförpliktelser. […]

Beslutets fördel är snabbhet, vilket är väl belyst, men det finns fyra skäl att analysera konsekvenserna av den nu beslutade delegationen djupare i syfte att skänka den ytterligare stadga:

Beslutet bygger på att det går att göra en tydlig uppdelning mellan militära kränkningar och väpnade konflikter, där riksdagen bevarar beslutanderätten. Det låter sig dock svårligen alltid göras. En kränkning kan snabbt övergå i regelrätta stridshandlingar, en kränkning kan också vara inledningen på ett väpnat angrepp. Så länge en annan stats intentioner inte är kända förblir detta en svårighet. Vi kan göra vilka uppdelningar vi vill, men det är långt ifrån säkert att en fientlig aktör delar upp sitt agerande på samma sätt.

Finland använde lätta sjunkbomber mot ubåt i Finska Viken 2015. När främmande makts stridsflyg flyger medvetet provocerande och uppträder med stort risktagande finns risk för en snabb händelseutveckling och upptrappning, liksom då ryska landstigningsövningar bedrivs enstaka mil från finska kusten.

Det går inte att veta om en kränkning är en provokation eller inledningen på ett väpnat angrepp. Det går inte att veta hur situationen kan utveckla sig, särskilt inte vid ett säkerhetspolitisk försämrat omvärldsläge. […]

Värnpliktsförband har hittills inte ansetts kunna användas utanför Sveriges gräns, då Sverige inte är i krig. Den nu beslutade delegationen innebär dock att värnpliktiga kan komma att sändas till Finlands gräns mot Ryssland, för insatser vid militära kränkningar, utan att Sverige är i krig. Väl där kan de sedan dras in i stridshandlingar, om utvecklingen urartar.Väpnad styrka är i propositionen: ”Begreppet innebär inte någon begränsning till någon särskild personalkategori inom Försvarsmakten och omfattar t ex såväl anställd personal som värnpliktiga som i övrigt uppfyller kriterierna på att utgöra en väpnad styrka.”[…]

Frågan om användning av värnpliktiga för att värna andra länders gränser mot militära kränkningar är legal, men den är också mer än så. Det är en annan fråga än att unga människor med plikt värnar sitt hemland Sverige. Någon diskussion om att värnpliktiga skall kunna sändas till ett annat land för att värna det landet mot militära kränkningar har inte förts. Frågan rör inte övningar och heller inte särskilt sammansatta frivilliga förband för insatser internationellt. Frågan berörs inte alls i propositionen och den folkliga förankringen behöver således ske i efterhand, för att diskussionen inte ska komma i ett pågående skede. Läs artikel

Läs också analys av avtalet tidigare här på sajten.

I’m pleased that we could speak by video conference with President Xi, together with Ursula (von der Leyen) and Angela (Merkel). Unfortunately, our physical meeting in Leipzig wasn’t possible.

Europe needs to be a player, not a playing field. Today’s meeting represents another step forward in forging a more balanced relationship with China.

We strive for a relationship that delivers on our mutual commitments.  That generates concrete results for both sides. Results that are also good for the world. In some areas, we are on the right track. In others, more work needs to be done. […]

We have a robust trading relationship with China. The EU is China’s first trading partner. On average we trade over 1 billion euros a day.

Trade can energise our economic recovery. But we want more fairness. We want a more balanced relationship. That also means reciprocity and a level playing field. That’s why we welcome today’s signature of the Agreement on Geographical Indications. It’s a big step in the right direction. We are working on a comprehensive investment agreement and concrete results in other important areas….

We called on China to refrain from unilateral actions in the South China Sea, to respect international law, and avoid escalations…

In conclusion, our discussions today were of great importance. We are well aware that talks and dialogue are important, but they are not enough. We must turn our messages into actions. We are determined to continue to engage with China to promote our values and defend our interests. We want a balanced relationship, based on respect for mutual interests.

We believe that reciprocity and transparency must be at the heart of the commitment made by the European Union. Läs uttalandet

Opptrappingen skjer under et år etter at president Donald Trumps administrasjon varslet at USA skulle trekke seg helt ut av Syria.

Forsterkningene er sendt til en del av det krigsherjede landet som kontrolleres av USA og deres kurdiske allierte, opplyste talsmann Bill Urban i USAs sentralkommando Centcom fredag kveld.

De «har utplassert Sentinel-radar, økt hyppigheten av amerikanske jagerflypatruljer over amerikanske styrker og satt ut stormpanservogner av typen Bradley for å forsterke USAs styrker» i området, sa Urban i en uttalelse. […]

Uten å nevne Russland sier Urban at målet med innsatsen er å «bidra til å ivareta tryggheten og sikkerheten til koalisjonsstyrkene».

– USA søker ikke konflikt med noe annet land i Syria, men vil forsvare koalisjonsstyrkene dersom det er nødvendig, tilføyer han. Läs artikel

Läs också inlägg tidigare på den här sajten om koalitionen som agerar i Syrien.

USA hävdar att FN:s sanktioner mot Iran återinförts eftersom Iran inte levt upp till sina åtaganden i kärnenergiavtalet. Men det amerikanska uttalandet väcker frågetecken, särskilt eftersom USA själv rivit upp sin del av avtalet. […]

Men när USA nu säger att FN-sanktionerna är återinförda får de mothugg.

Frankrike, Storbritannien och Tyskland, som försökt rädda avtalet, menar att USA:s beslut inte är giltigt och Ryssland kallar USA:s agerande för förnedrande och obstinat. FN:s generalsekreterare António Guterres är mer försiktig i sina uttalanden och säger att det råder osäkerhet om sanktionerna. Samtidigt säger han att FN, åtminstone inte ännu, inte kommer att administrera några sanktioner mot Iran.

Också Iran avfärdar USA:s uttalande, men Vita huset planerar att imorgon förklara detaljerna i hur individer och affärsrörelser som bryter mot sanktionerna kommer att straffas. Läs artikel

Sassnitz – orten som de flesta svenskar mest känner som en angöringsplats för Tysklandsfärjan på väg mot kontinenten – har kommit i kläm mellan stormakternas konkurrerande intressen.

Det hela började med ett brev, poststämplat i USA:s huvudstad Washington D.C.

Frank Kracht har fått ett brev. Borgmästaren i Sassnitz håller de tre sidorna i sin hand, de har amerikanska senatens brevhuvud: United States Senate står det med snirkliga bokstäver. Bredvid finns diariets noggranna stämpel: inkommet 6 augusti 2020. Brevet är egentligen inte riktat till honom, utan till hamnbolaget, men eftersom hamnen till 90 procent ägs av staden och han är borgmästare, hotas inte bara hamnbolaget utan också han personligen av de tre brevskrivarna, med, som det står, juridiska och ekonomiska sanktioner ämnade att krossa.

– Det är ett allvarligt hot, det är utpressning, så gör man inte vänner emellan, säger Frank Kracht.

De tre republikanska senatorerna, som alla står president Donald Trump och den amerikanska naturgasindustrin nära, hotar honom med hårda sanktioner. Inreseförbud till USA, frysning av eventuella tillgångar där, men också problem med något så grundläggande som att betala med kreditkort väntar, OM inte Sassnitz genast slutar bistå det omstridda bygget i vattnet utanför staden, gasledningsprojektet Nord Stream 2. Läs artikel

De siste ukers økning i konfliktnivået i nordområdene setter Norge i en stadig tøffere skvis mellom USA og Russland. Norge har alt å tape på en ytterligere eskalering. Derfor er det grunn til å stille spørsmål om vår strategi akkurat nå.

I nordområdene mellom Norge og Russland har flere hendelser de siste ukene vist at konfliktnivået nå akselererer med stadig økende styrke mellom USA og Nato på den ene siden og Russland på den andre. En rekke hendelser viser dette.

Den Kirkenes-baserte nettavisen Barents Observer, som har lesere over hele verden, skriver denne uka om at antallet identifiseringer av russiske jagerfly i internasjonalt luftrom utenfor Finnmark allerede i september overstiger antallet for hele 2019.

Et annet eksempel på denne opptrappingen er at en alliert flåte 10. september gikk rett inn i den russiske sonen i Barentshavet. Det var ingen liten flåte av krigsskip som deltok. Det som er kjent er at HMS Sutherland, RFA Tidespring, jageren USS Ross og norske Thor Heyerdahl var med på operasjonen. På mannskapssiden var det deltagelse fra USA, Storbritannia, Norge og Danmark.[…]

Som et lite land har Norge på ingen måte interesser av at en slik stormaktsrivalisering skjer i vårt territorium og på vår grense til en av verdens stormakter. Det kan lett føre til at norsk territorium blir åsted for konflikt, slik mange små land har opplevd. Gjennom mange tiår har Norge derfor brukt mye kapasitet på en todelt sikkerhetspolitisk strategi i nord. På den ene siden har Norge vært opptatt av å være en god alliert til USA, på den andre siden en god nabo til Russland.

Med dette som utgangspunkt stiller forsvarsforsker Tormod Heier spørsmål om Norge makter å videreføre linjen med beroligelse overfor Russland. Dette gjør han blant annet i boka fra 2019: Et farligere Norge? […]

Vi bør åpenbart bruke betydelig mer penger på vårt eget forsvar, slik at vi kan bli mindre avhengige av USA. Og slik at vi selv kan ta over mer av tilstedeværelsen i nord. Selv om dette tar tid, er det trolig den beste måten å ivareta den rollen som sikrer Norges interesser: Å være en god alliert av USA, men samtidig opprettholde et godt naboskap til Russland. Begge deler er vi helt avhengige av. Läs artikel

Läs även presentation här på sajten av Tormod Heiers bok.

Coronapandemin har påmint oss om hur stater agerar i krissituationer. I våras, då epidemin drog fram som en lavin från land till land, såg staterna i första hand till sina egna intressen och samarbetet mellan staterna var ringa. Globaliseringen och integrationsutvecklingen i Europa har alltså tills vidare inte förändrat nationalstatens grundläggande uppgift – den måste självständigt kunna ombesörja samhällets säkerhet i alla krissituationer. Säkerheten kommer inte gratis.
Det krävs inte bara arbete och resurser utan även ett omfattande samhälleligt engagemang för att upprätthålla säkerheten.

Finlands försvarssystem är en central del av den övergripande säkerheten. Genom militärt försvar upprätthåller man en sådan försvarsförmåga att den förebygger användningen av militär kraft mot Finland. Om de förebyggande åtgärderna sviker, måste Finland ha förmåga att avvärja ett angrepp, och i fråga om den här uppgiften vilar huvudansvaret på Försvarsmakten. Försvarsmakten klarar dock inte ensam av att försvara Finland, utan för sin uppgift behöver den stöd av andra myndigheter och samhället. På motsvarande sätt stöder Försvarsmakten vid behov andra myndigheter i icke-militära kriser såsom vi nu har gjort under coronatiden. Läs talet

The US will break with almost every other UN security council member state including its closest allies on Saturday night by declaring UN sanctions back in effect on Iran.

Administration officials say they will launch a raft of new punitive measures on Monday, which some observers believe may be aimed at seeking to provoke a confrontation with Tehran in the run up to the US election. The Trump administration has said it will consider UN sanctions, mostly involving the arms trade, as having resumed at midnight GMT on Saturday night, and has threatened to take new measures to enforce them.

The sanctions were suspended in 2015 following a multilateral nuclear deal with Iran in July that year. The US walked out of the deal in 2018, but this summer claimed to be still a participant for the purposes for reimposing sanctions. Thirteen out fifteen members of the UN security council disagreed and rejected the US position, saying it was no longer a participant in the 2015 agreement and had no standing to trigger a sanctions “snapback”.

The overwhelming majority of UN member states see the Saturday night deadline as being meaningless, and intend to ignore it. Läs artikel