Ärade beskickningschefer, mina damer och herrar!
Än återstår mer än en tredjedel av 2020, men redan nu känns året väldigt långt. Vår vardag har förändrats på ett sätt och i en takt som vi inte kunde förutse i början av året. I mitt tal vid öppnandet av riksmötet i början av februari kunde jag ännu framföra en önskan om att coronaviruset inte skulle bli en pandemi.
Så blev det inte. Effekterna av coronapandemin och åtgärderna för att bekämpa den märks nu samtidigt över hela världen. Över varje kontinent, varje stat, varje individ. Det talas ofta om globala utmaningar. Det här, om något, är en sådan. […]
Men det som sagts om förändring förefaller vara vilseledande, åtminstone när det gäller den internationella politiken. Inget helt nytt kan nämligen skönjas vid horisonten. Det tycks trots allt vara så att de utvecklingstrender vi redan tidigare fått se i och med pandemin bara förstärks och accelererar. Stormaktskampen eskalerar. Det regelbaserade systemet och de institutioner och överenskommelser som det bygger på utsätts för allt större prövningar.
Jag talade med er om stormaktskampen redan för ett år sedan. Globalt sett handlar det framför allt om motsättningar mellan Förenta staterna och Kina – inom diplomati och retorik, ekonomi och teknik. Den växande spänningen mellan de två stora blir allt tydligare också för oss. Ur finländsk och europeisk synvinkel är polarisering ändå en onödigt enkel tankemodell. För oss är det dessutom särskilt angeläget hur Ryssland positionerar sig i detta läge. […]
Avsikten var stabilitets- och tillväxtpakten för euroområdet skulle fastställa gränser för skuldsättning och budgetunderskott. No bail out-principen skulle vara entydig. Man räknade inte med att Europeiska centralbanken skulle bli innehavare av medlemsländernas skuldebrev. Det var inte meningen att EU:s budget skulle finansieras med lån.
Men hur gick det egentligen? Bestämmelserna i fördragen är visserligen oförändrade, men den faktiska situationen ser mycket annorlunda ut. De centrala principerna för ekonomin har undergrävts år efter år, delvis har de försvunnit helt. Till följd av ad hoc-tolkningar, gång på gång. […]
Jag vill påpeka att om man börjar göra breda tolkningar av det man tidigare kommit överens om, så är det i allmänhet till förmån för de starkaste. Och till förfång för de svagaste. Att gå in för extensiva tolkningar är problematiskt också med tanke på hela det internationella regelbaserade systemet. Läs talet