Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), 29/7 2020

De europeiska företag som är involverade i byggandet av Nord Stream 2-gasledningen, vilken hotas av amerikanska sanktioner, klagar över bristen på politiskt stöd. I slutändan handlar tvisten om i vilken utsträckning Europa kommer att stå upp för sin suveränitet och sitt oberoende, särskilt vad gäller kontinentens energiförsörjning, sade Rainer Seele, VD för den österrikiska energikoncernen OMV, på tisdagen i Wien.

Det politiska initiativet från Washington behöver ett politiskt svar. Det är inte upp till företagen. Men Seele tillade: ”Som ett europeiskt företag förväntar vi oss att politiker ska se till att Europa som investeringsplats inte förlorar sin attraktionskraft.” Gasledningsprojektet är också kontroversiellt i EU. Kommissionen avvisar det eftersom frågor om finansiering och transporter inte ligger i dess händer.

Tillsammans med Wintershall Dea, Uniper, Shell och Engie är OMV en av de västeuropeiska investerare som samfinansierar anläggningen och driften av ledningen, sköts av det ryska statliga företaget Gazprom. De kommer att bära hälften av kostnaderna för projektet som belöper sig till närmare 10 miljarder euro. De liksom andra företag befinner sig nu under sanktionshot från USA, som har förkastat gasledningen som ett sätt att stärka Ryssland ekonomiskt.

USA: s utrikesminister Mike Pompeo sade förra veckan att Östersjöledningen, som skall transportera gas från Ryssland till Tyskland, kommer att omfattas av en lag som tillåter straffåtgärder, bland annat mot företag som handlar med Ryssland eller länder som Iran och Nordkorea. Förbundsregeringen slår återigen fast, att den avvisar extraterritoriella sanktioner eftersom de ”strider mot internationell rätt”. Den tyska ekonomin har uppfattat hoten som ett ”otroligt lågvattenmärke i de transatlantiska förbindelserna”.

Läs mer

Efter 10+ år där Google fotograferat och publicerat gatubilder på svenska skyddsobjekt med eller utan avbildningsförbud – både civila och militära – gråades dessa nyligen ut. Detta innebär att Google har fått en lista med svenska skyddsobjekt – varav en del inte är uppenbara för allmänheten –  och relaterat till Transportstyrelseskandalen bör man fråga sig hur all personal hos Google Maps/Streetview och systemadministratörer har granskats av svenska myndigheter? De oretuscherade fotona sparas fortfarande hos Google, och den olagliga systematiska handlingen att på plats i Sverige fotografera, spara och behandla bilderna kvarstår utan påföljd. Samtidigt döms svenskar inom t ex FRO till fängelsestraff för att ha tagit foton, men inte lagt ut dessa för alla att se på Internet. Läs artikel

[…] Den primære ambisjon for norske regjeringers og stortingsflertalls politikkutforming og handlinger i nord må være å bidra med alt hva Norge kan makte å stille opp med av tillitsskapende tiltak for å dempe, helst stanse den utvikling vi ser med tiltagende militære markeringer i luften og til havs. Er det ikke på tide å komme bort fra den kalde krigs fiendebilder?

Det som på fagspråket kalles et attribusjonsproblem er det vi og våre allierte sliter mest med i forholdet til Russland. Den objektive sannhet om denne naboens mål og planer er vanskelig, for ikke å si umulig å klarlegge, og erstatttes derfor med antagelser. Antagelsene speiler selvsagt erfaringer med og graden av kunnskap om motpartens adferd over tid, og begge parter bommer på det man kan kalle for det objektivt sett riktige bilde. Økt spenning med konfliktpotensial følger av slikt. I verste fall ender rivaliserende stater i den fellen som den greske general (strategos) og historiker Thukydid beskrev ca. 400 år f.v.t. i historien om rivaliseringen mellom bystatene Athen og Sparta. Det er dessverre en slags evig sannhet. Men vi har også sett mange eksempler i historien på at konflikter er dempet og krig unngått når parter som står mot hverandre, blir bedre kjent med hverandre – alt fra kultur og tenkesett til militære kapasiteter og planer. «Hold dine venner nær, og dine fiender enda nærmere», sa en annen general, kineseren Sun-Tzu, ca hundre år før Thukydid. Han ble kjent for flere ganger å ha unngått åpen krig ved å sette seg grundig inn i motpartens situasjon, sterke og svake sider, ledernes legitimitet i befolkningen, deres tenkning og handlingsmønster osv. og ved å bruke diplomati og egne militære disponeringer på en slik måte at mål kunne nås uten krigshandlinger. […]

Det står mye på spill for den arktiske småstat Norge. Det er å håpe at Regjeringen med den nye nordområdemeldingen og den reviderte langtidsplan for Forsvaret kan meisle ut en helhetlig politikk som erstatter tidligere eufori med nøktern realisme i et langsiktig og krevende arbeid med å bygge et stabilt og fredelig Arktis. Norge har de beste forutsetninger finansielt, teknologisk og kompetansemessig for å bidra til verdifulle resultater i bilaterale og multilaterale prosjekter, hvor særlig Russland, Sverige og Finland bør være i vårt fokus som partnere. Det må gjøres klart fra vår regjerings og vårt stortings side at Norges sikkerhetspolitikk er å fremme tillitsskapende tiltak og holde spenningsnivået lavest mulig i Nordområdet og Arktis. Läs artikel

Hæren er nå for liten til å forsvare Norge i en konflikt inntil forsterkninger fra NATO er på plass. Det er statusrapporten fra Forsvarets operative sjef, Rune Jakobsen. Om få dager skal han selv til Russland.

8.oktober skal forsvarssjefen gi sitt fagmilitære råd til forsvarsminister Frank Bakke-Jensen (H). Regjeringen legger til grunn at Forsvaret skal ha god forståelse av situasjonen, tilstedeværelse, reaksjonsevne og evne til å motta allierte styrker.

Den som vet hvordan det står til, er sjefen for Forsvarets operative hovedkvarter, FOH, generalløytnant Rune Jakobsen:

** Marinen har mistet en fregatt, en annen er i vedlikehold og en tredje seiler nå for NATO. Altså er to fregatter igjen i norske farvann.

** På flysiden prøver Luftforsvaret å holde det gående med aldrende F-16 kampfly og Orion overvåkningsfly i generasjonsskiftet, mens man venter på nye F-35 kampfly og P-8 overvåkningsfly. […]

– Vi må fornye Hærens materiell og øke kampkraften og utholdenheten. Nå er Hæren for liten for den laveste oppgaven: Å forsvare norsk territorium inntil allierte forsterkninger kommer. Läs artikel

Norge ønsket ikke å provosere Russland. Slik forklarer Forsvarets operative sjef hvorfor norske fartøy ikke deltok da krigsskip fra NATO-landene USA og Storbritannia seilte langs Kolahalvøya i mai.

I dette intervjuet med VG i fjellanlegget til Forsvarets operative hovedkvarter (FOH), antyder generalløytnant Rune Jakobsen at det ikke er ønskelig fra norsk side at andre NATO-land skal operere i disse områdene, og så nært Russland i Barentshavet:

– Vi prøver å fortelle våre partnere at Norge er NATO i nord. Russerne er vant til at norske fly og fartøyer er til stede i Barentshavet. Og at E-tjenestens fartøy «Marjata» seiler der. Det er lavspenning i praksis, sier han.

– Sånn ønsker vi at det også er i fremtiden: At det ikke er amerikanske P8 overvåkningsfly, men våre egne som flyr i luftrommet øst for Andøya, sier Jakobsen, som er sjef på FOH på Reitan utenfor Bodø. […]

– Vi skal bevare lavspenning i nord. Hvis vi opererer sammen med amerikanske styrker eller andre allierte styrker utenfor Russlands ubåtbaser på Kola, så bidrar det til høyere spenning, sier FOH-sjefen.

– Det vil russerne se på som en ren provokasjon. Det inngår ikke vi i. Vi samtrener gjerne med amerikanerne og andre, men lenger vest, legger han til.

– Hva var begrunnelsen for at USA og Storbritannia gjennomførte dette toktet?

– Jeg vil ikke spekulere i det. Men det er ikke utenkelig at det var en styrkedemonstrasjon overfor Russland, akkurat som at russerne viser seg fram utenfor USAs østkyst. Det kan også være for å gjøre seg kjent med de operative forholdene i Barentshavet. Jeg vil anta at det var en kombinasjon av trening, signalisering og markering, sier Jakobsen. Läs artikel

Ungefär tio meter under Södersjukhuset gömmer sig sjukhuslokaler från krigstiden.
Här var planen att bygga ett krigssjukhus med plats för 160 patienter. […]

En anonym ståldörr längs en av korridorerna på Södersjukhuset leder ner till bergsrummet. En av få som har nyckeln ner till underjorden är Ola Nerf. Han är utbildningsledare på sjukhuset och kan det mesta om anläggningen.

– Människor tror att det är ett färdigt sjukhus där nere, men så är det inte, säger han. […]

Bergrummet på ungefär 4 700 kvadratmeter ligger 10-12 meter under källarvåningen på sjukhuset. Dit går det att ta sig antingen inifrån sjukhuset eller från utsidan. […]

Sommaren 1938 sprängdes stora delar av Rackarberget som Sös vilar på i bitar efter att politiker, arkitekter och chefläkare i decennium planerat för det som ska bli nordens största sjukhus på den tiden – mitt på Södermalm. I samma veva växte oron i Sverige för ett nytt världskrig och man förberedde sig för det värsta.

– När kriget väl bryter ut bestämmer sig svenska staten för att bygga ett skyddsrum och ett krigssjukhus i bergrummet som byggs parallellt med sjukhuset. Men bygget av krigssjukhuset avbröts 1944 och gjordes aldrig helt klart, säger Ola Nerf. […]

Anläggningen moderniserades och invigdes på nytt hösten 1994 och lokalerna har sedan dess underhållits, bland annat har teknisk utrustning bytts ut. Fram till för 10–15 år sedan hade staten och Socialstyrelsen även ett beredskapsförråd med medicinsk utrustning i bergsrummet. Läs artikel

Utdrag ur Finlands bestämmelser.

Som undantagsförhållanden anses ett mot Finland riktat väpnat angrepp eller annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp och förhållandena omedelbart efter angreppet, ett mot Finland riktat avsevärt hot om väpnat angrepp eller om annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp, om befogenheter enligt denna lag måste tas i bruk omedelbart för att avvärja verkningarna av hotet, sådana synnerligen allvarliga händelser eller hot mot befolkningens försörjning eller mot grunderna för landets näringsliv som innebär en väsentlig risk för samhällets vitala funktioner, en synnerligen allvarlig storolycka och förhållandena omedelbart efter den, samt en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig olycka. […]

I beredskapslagen finns bestämmelser om myndigheternas befogenheter under undantagsförhållanden. I lagen föreskrivs dessutom om myndigheternas förberedelser inför undantagsförhållanden. Befogenheter enligt beredskapslagen får utövas endast om situationen inte kan fås under kontroll med myndigheternas normala befogenheter. Beslut om ibruktagning av befogenheter enligt beredskapslagen fattas genom förordning av statsrådet (ibruktagningsförordning). I beredskapslagen har det föreskrivits om olika befogenheter för undantagsförhållanden. I denna situation tillämpas inte alla befogenheter som föreskrivits i lagen. Endast enstaka befogenheter har tagits i bruk. I fråga om smittsamma sjukdomar möjliggör beredskapslagen under vissa förutsättningar att man ingriper i bland annat undervisningsverksamheten. Läs dokumentet

[…] Våld i den mest fruktansvärda form i dag är kärnvapen. Ett vapen som forskare beräknar kan förgöra 90 procent av alla människor om dess fasansfulla krafter släpps lösa. Siffrans absurditet blottlägger den hybris som ligger bakom utvecklingen och innehavet av sådana vapen. Likväl försvaras deras existens med att de skulle bidra till en ”maktbalans”. 15 000 sådana vapen finns i dag i ett tiotal länders ägo.

Global säkerhet stavas här ömsesidig rädsla och avskräckning. Detta är en relationslogik som är raka motsatsen till Jesu förkunnelse.

Kärnvapen är en falsk fred, en nutida Pax Romana, och en skymf mot Jesus av Nasarets liv och död. Guds kallelse att göra motstånd mot falsk fred – genom profetiska ord, tillit, handling och bön – är detsamma i dag som för 2 000 år sedan!

Den 6 augusti är det 75 år sedan Hiroshima och tre dagar senare Nagasaki bombades. Vi uppmanar våra kristna systrar och bröder att frimodigt använda alla de utrymmen, samtal, sociala media, predikan, gudstjänster med mera som finns att tillgå för att lokalt skapa opinion för att Sverige snarast skriver på FN:s förbud mot kärnvapen.

För trots att avtalet har röstats igenom av 122 länder, däribland Sverige, har regeringen beslutat att inte ratificera avtalet nationellt, fastän 80 procent av befolkningen stöder det.

Kärnvapen kan kännas som ett avlägset hot. Dess skira kraft är obegriplig, dess symboliska ondska likaså. Ändå – eller just därför – kan vi som vill följa Livets Gud inte stå oberörda och passiva inför dessa dödskärnors existens. Läs artikkel

En film från Totalförsvarets Upplysningsnämnd från 1973.

Se filmen här.

There is something inescapably Beau Geste about France’s Operation Barkhane. Today, as yesterday and as tomorrow, combat patrols from the French Foreign Legion and other regiments of the French Army will set out into the sand and scrub of sub-Saharan Africa searching out jihadists attached to al-Qaeda and Isis.

France has now been waging war in the no man’s land of the Sahel for six long years. Barkhane began on 1 August 2014, with a mandate for counter-insurgency ops across Burkina Faso, Chad, Mali, Mauritania and Niger — an area the size of Europe. But in the Sahel, the terrorists can run and they can hide. Initially, the French deployment was 4,500 troops — with the Legion heavily committed, as always — but this year President Macron boosted the troop numbers of President Hollande to 5,100. Political Left to political Right, Barkhane is a French commitment. For now.

Ostensibly, the French work alongside the Sahel’s national armies and the peacekeepers of the United Nations’ Minumusa stabilization mission in Mali. For months Paris has been trying to build support in Europe and the West for a multinational special ops “Task Force Takuba”. Only Estonia and the Czech Republic have confirmed allocation of personnel; Britain, meanwhile, contributes a paltry three Chinook helicopters to Barkhane; Denmark two Merlin helicopters; the US declines the invitation to the party, again and again. […]

In terms of military evolution, France is where America was in 2001 with Afghanistan. No exit strategy, no plan other than fighting war with war. Meanwhile, the armies of the “G5 Sahel”’, supposedly supportive of Barkhane, are under-trained and under-equipped. On one training exercise, the French instructor discovered that his Malian army students had no idea what a compass was. Läs atikel