[…] Norges offisers- og spesialistforbund (NOF) har noen meget klare forventinger til forslaget som skal komme. Det første er at man må erkjenne, og ta utgangspunkt i den virkelighetsbeskrivelsen som både Forsvarssjefen og E-tjenesten har tegnet opp. Og dette må følges opp med tiltak for å styrke Forsvaret og styrke vår evne til å håndtere de usikre tidene. […]

NOF mener videre at vi både skal styrke og delta aktivt i NATO-samarbeidet, samtidig som vi må styrke vår egen evne til å håndtere egen nasjonal sikkerhet. Begge deler krever styrking av budsjettene i tråd med de målsetninger Norge har forpliktet seg til innenfor rammen av NATO, og innenfor en tidshorisont som er realistisk og gir styrket beredskap nå.

Innenfor de ulike forsvarsgrenene mener vi at det er Hæren og landmakten som må gis høyest prioritet, da det er dette den delen av Forsvaret som har tatt de største kuttene, og som har fått flest utsettelser av nødvendige investeringer.  Også Sjøforsvaret må styrkes, både med basis i en ny og forverret sikkerhetspolitisk situasjon, men også med basis i tapet av fregatten KNM Helge Ingstad. Det bør også vurderes tiltak, eller som minimum å starte opp en prosess, med hensikt å styrke evnen til kystnær strid, utover anbefalingene til Forsvarssjefen. I Luftforsvaret er det særlig helikopterkapasitet til både Hæren, spesialsstyrkene og Kystvakten/Marinen som det bør iverksettes tiltak for. Läs artikel

On March 8, al-Qaeda’s affiliate in the Sahel region — Jama‘at Nusrat al-Islam wa-l-Muslimin (“The Group for Supporting Islam and Muslims” or JNIM) — released a communiqué accepting an offer by the Malian government to negotiate a peace. The jihadists set only one precondition for entering into negotiations: “Ending the racist, arrogant, French Crusader occupation.”

France is highly unlikely to pull out of Mali altogether, at least in the medium term, given successive French governments’ seeming determination to pursue a military victory there. But however bitter a pill it might be for Paris to swallow, French forces would be wise to pull back on counter-terrorism operations in Mali. Doing so would give the Mali-JNIM dialogue a chance to play out, give France and its partners time to reevaluate their regional counter-terrorism approach, and could help drive a wedge between various jihadist groups. In particular, France should publicly commit to suspending its hunt for top jihadist leaders who participate in dialogue. […]

Yet France is not succeeding at stabilizing the Sahel. In fact, things are getting worse. The years from 2017 through 2019 were all more violent than 2012 and 2013, the period still sometimes thought of as Mali’s time of crisis. A recent New York Times report observed,

”France now finds itself stuck in the Sahel, much like the United States found itself in Afghanistan and Iraq — spending years and billions of dollars on fighting highly mobile Islamist groups in difficult, unfamiliar terrain, with no end in sight.” […]

Meanwhile, the goodwill that Malians showed French forces in early 2013 has faded in many quarters. In Mali’s capital (Bamako) and elsewhere in the region, anti-French protesters call for the withdrawal of foreign soldiers. There is little reliable quantitative data about Malians’ overall attitudes toward France, but during my own fieldwork in Bamako I have been surprised by how many Malians, including elites, question France’s motives and regard France’s role as problematic. Läs artikel

Regeringen vill sälja två av marinens ubåtar till Polen, vilket kan underlätta ubåtstillverkaren Saabs export. Samtidigt kan den föreslagna svenska upprustningen från fyra till fem ubåtar försenas.[…]

– Om det blir så här så skapar det förutsättningar för polskt ubåtsvapen att överleva. Det är klart att det är en säkerhetspolitisk faktor i Östersjön. Om de köper ubåtar utav oss så, och vi utbildar personal så blir det ett närmare samarbete, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) till DN.[…]

Omkring år 2025 kan båda ubåtarna tas över av Polen. Om affären blir av så innebär det en fördel för Saab som i hård konkurrens försöker sälja sin nya ubåt A 26 till Polen och Nederländerna. […]

Om Saab Kockums som bygger två A26-ubåtar till Sverige samtidigt ska sätta två ubåtar till Polen fullgott skick så riskerar halvtidsmodifieringen av HMS Halland att bli försenad.

– Det blir inte ett tapp i förmågan jämfört med var vi står i dag. Men det blir inte heller den snabba utbyggnad av ubåtskapaciteten som Försvarsberedningen föreslog, befarar en DN-källa med insyn. Läs artikel

Frivilliga försvarsorganisationer visar sin styrka under Coronakrisen. Det var inte många år sedan de var uträknade. […]

Försvarsmaktens tidigare kommendör Jarmo Lindberg ska vara konsult för amerikanska Lockheed Martin i frågan om det finländska försvarets nya jaktplan. Projektkoordinator Lauri Puranen vid Försvarsministeriets HX-jaktplansprojekt säger till STT att Lockheed Martin informerade dem om Lindbergs konsultuppdrag i går.

Lockheed Martin är en av fem jaktplanstillverkare som tävlar om att få tillverka nya jaktplan som det finska försvaret ska ersätta sina Hornetplan med. Lindberg vill själv inte kommentera sin roll eller arbetsbild för STT.

– Jag har inte tänkt kommenterat min roll. Det är säkert korrekt att de offentliga krafterna, det vill säga Försvarsministeriet och Lockheed Martin, kommenterar saken, säger Lindberg.

Lindbergs ämbetsperiod som Försvarsmaktens kommendör tog slut i början av augusti i fjol. Lindberg och Försvarsministeriet gjorde upp ett karensavtal, enligt vilket Lindberg inte fick ha arbetsuppgifter som hade med hans tidigare arbetsuppgifter att göra under sex månaders tid. Läs artikel

[…] Her har særligt de historisk betingede konflikter om kontrol over strategisk vigtige naturressourcer mellem fastboende agerbrugere og nomadiske kvæghyrder taget en hidtil uset voldsom drejning.

De fleste af lejrens beboere tilhører fulanierne, et nomadefolk, der traditionelt har levet som kvæghyrder i de isolerede områder i det centrale Mali på grænsen til Niger og Burkina Faso. Men også flere familier fra det traditionelt fastboende dogon-folk har fundet vej til lejren.

Det er disse to grupper, der ellers har giftet sig på kryds og tværs igennem generationer, der har ligget i konflikt med hinanden de sidste år.

For at forstå konflikten må vi kort kaste et blik tilbage på januar 2012, hvor tusindvis af oprørere rykkede ind i Mali med ønsket om at oprette en selvstændig stat, Azawad, i Malis tre nordligste regioner. Oprørsgrupperne var domineret af hjemvendte, stærkt bevæbnede tuaregiske lejesoldater, der var blevet arbejdsløse efter Muammar Gaddafis fald i Libyen. […]

I takt med at krigen trækker ud og spidser til, er spørgsmålet om den franskledede – og danske – operation er på vej til at skabe et nyt Afghanistan.

Billedet af hvem, der bekriger hvem, er under kontant forandring, samtidig med at de mange udenlandske og regionale aktører, der forsøger at løse krisen – herunder EU, USA, Rusland, den Afrikanske Union, ECOWAS, og FN – hver har sin dagsorden. […]

I det centrale Mali har mange tilsluttet sig jihadisterne for at få beskyttelse mod andre væbnede militser, og fordi de forvaltningssystemer, de har indført, til tider fungerer bedre end dem, den korrumperede stat i årevis har kunnet tilbyde.

Især fulanierne bliver beskyldt – af de andre befolkningsgrupper såvel som af sikkerhedsstyrkerne – for at være jihadister. Omvendt beskylder fulanierne blandt andet dogon-militser for – i samarbejde med regeringen – at udøve systematiske forsøg på folkemord.

Forskellige befolkningsgrupper har da også i stigende grad forsøgt at tage sikkerheden i egen hånd i form af selvforsvarsmilitser, der operer i de mange områder, hvorfra sikkerhedsstyrkerne for længst er flygtet. Og flere af disse militser, som ifølge flere kilder er mere eller mindre direkte støttet fra staten, er gået hårdhændet til angreb på fulani-landsbyer, der er blevet brændt ned, hvorefter nye hævnmotiverede angreb er fulgt efter i en voldelig spiral. Läs artikel

Läs även kommentar tidigare på den här sajten om Sveriges  deltagande i den franskledda  styrkan.

[…] Fler röster har den senaste tiden höjts om att säkerhetsrådet bör agera. Margot Wallström (S), tidigare utrikesminister, är en av 36 undertecknare till ett brev som kvinnliga världsledare häromdagen skickade till rådets nuvarande ordförande. Där uppmanades säkerhetsrådet bland annat att följa den vädjan som António Guterres tidigare uttryckt, och samlas kring en resolution om ett globalt eldupphör.

Frågan är dock om det finns några utsikter för att den splittring som finns mellan säkerhetsrådets permanenta medlemmar (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) är möjlig att överbrygga under den pågående pandemin där varje enskild stat valt sin egen strategi för att minska smittspridningen.

Enligt Martti Koskenniemi, professor i folkrätt vid Helsingfors universitet, är det också en fråga om vilka befogenheter som rådet har att agera i situationen, då dess tvingande kompetens gäller frågor som handlar om internationell fred och säkerhet.

– Pandemin kan alltid tolkas som ”hot mot fred och säkerhet” under kapitel sju av stadgan. Det är ju vad rådet gjorde under ebolakrisen 2014, även om jag tycker att det är lättare att tolka det genom ”fredlig lösning av tvister” under stadgans kapitel sex. Det här kräver att det i princip skulle finnas en konflikt mellan FN-medlemmar. Men vanligtvis tolkar rådet stadgan ganska fritt, säger Martti Koskenniemi. Generalsekreteraren gick tidigare i vår ut med appell där han vädjade om ett globalt eldupphör under krisen. Skulle en resolution kring det här i säkerhetsrådet ha betydelse?

– Eldupphör är alltid en möjlighet. Men det skulle vara väldigt överraskande om rådet skulle nå något sådant. Jag skulle se den som en verklig ”turning point”. Men jag är ganska säker att Trumpregimen inte vill ge FN sådant stöd, säger Martti Koskenniemi. Världshälsoorganisationen, WHO, är det FN-organ som står i centrum för det globala samarbetet kring coronautbrottet. De är dock beroende av medlemsstaternas politiska och ekonomiska stöd, och senast i förra veckan hotade USA:s president Donald Trump med att dra in USA:s stödpengar till organet.

– Det är upprörande och häpnadsväckande att mitt under en pandemikris vilja försvaga WHO. De kan, precis som alla organisationer, har gjort sina misstag men arbetar just nu dygnet runt och har en viktig roll på alla områden när det gäller coronakrisen. Jag hoppas det skrämskott som kom från den amerikanska presidenten inte blir verklighet, säger Jan Eliasson. Läs artikel

Republikens president Sauli Niinistö förde ett långt och angenämt telefonsamtal med Kinas president Xi Jinping tisdagen den 14 april 2020. Presidenterna diskuterade Kinas beslutsamma åtgärder för att motarbeta coronaviruspandemin och den ekonomiska belastningen av den. Kampen mot pandemin och den ekonomiska recessionen är av största vikt också globalt, och därför menade presidenterna att det är nödvändigt med initiativ och internationellt samarbete.

President Niinistö konstaterade att man har följt Kinas erfarenheter noga och tackade för all medicinsk information och annat samarbete. President Niinistö berättade om bristen på skyddsutrustning i Finland och sade att också framstående företrädare för det finländska näringslivet strävar efter att förbättra situationen genom att kontakta sina kinesiska partner. Presidenterna konstaterade att samarbetet mellan länderna för att skydda sig mot pandemin fungerar och fortsätter.

Presidenterna framhöll att det goda förhållandet mellan länderna nu firar sitt jubileumsår och bekräftade att det kommer att utvecklas ytterligare. Båda såg fram emot ett återseende i en frisk värld. Samtalet fördes på initiativ av Finland. Läs artikel

Høsten 2018 gikk startskuddet for en ny fireårig planprosess for hvordan det norske forsvaret skal utvikle seg. I den forbindelse fikk Forsvarets forskningsinstitutt (FFI) i oppdrag fra Forsvarsdepartementet om å komme med innspill.

[…] For Solberg-regjeringen er dette en doktrine som de senere år har lagt mer vekt på militær avskrekking overfor Russland, og som i betydelig grad har initiert en nokså outrert «invitasjonspolitikk» overfor USA. Dette gir kanskje mer sikkerhet, fordi en eventuell krise mellom Russland og Norge ikke risikerer å bli en krig med Norge – men en krig om Norge, der USA raskt kan komme på banen. Men den samme doktrinen kan også gi landets innbyggere mindre sikkerhet, rett og slett fordi Russland i økende grad begynner å se på Norge som et potensielt «springbrett» for amerikanske operasjoner. Enten inn mot de strategiske atomstyrkene på Kolahalvøya, eller mot russiske styrker i Østersjøregionen og Baltikum. For russerne er jo ikke redde for 5,3 millioner innbyggere som knapt nok kan holde seg med et forsvar som holder i tre-fire dager på døgnkontinuerlig beredskap. Det russerne frykter er at varslingstiden som trengs for å opprettholde en troverdig andreslagsevne i nord forsvinner, fordi Norge gjøres tilgjengelig for amerikanske luft- sjø- og landmilitære styrker tett opptil deres egne grenser. Dette gjør at norsk infrastruktur, især det digitale samfunnskritiske nervesystemet, blir mer eksponert for russisk etterretningsvirksomhet. […]

I dette bildet blir FFI-rapporten Hvordan styrke forsvaret av Norge? raskt et nyttig politisk verktøy for regjeringen. Ikke minst for å fortsette en politikk som de selv mener gir best sikkerhet til Norge. Men som stadig flere – sågar innad i regjeringspartiene Høyre og Fremskrittspartiene, så vel som i opposisjonspartiene på venstresiden – stiller spørsmålstegn ved. For norsk sikkerhet ligger ikke gjemt i den «amerikanske folden». Norsk sikkerhet ligger gjemt i balansepunktet mellom det å være «en god alliert» til USA, og «en god nabo» til Russland. Når FFI bes om vurdere ulike konseptuelle retninger for utviklingen av Forsvaret blir dermed FFI brukt i et politisk spill i et arbeid som egentlig skulle vært diskutert og drøftet på Stortinget, i mediene og i den bredere samfunnsmessige debatten. […]

Kjernespørsmålet som skulle ligget til grunn for FFI-analysen, men som embetsverket i departementet hjelper regjeringen til å unngå, er nemlig dette: Hvordan kan et lite allianseavhengig land med felles grense til Russland oppnå så mye sikkerhet som mulig gjennom NATO-medlemskapet – uten samtidig å fremprovosere russiske mottiltak i egne nærområder? Läs artikel