Marinen provar ett nytt sätt att öva i Östersjön. Det är svenska och finska marinen som byter fartyg med varandra, med personal och allt.
– Vi ska öva på att leda ett annat lands fartyg och tvärtom, förklarar Anders Åkermark, marinstabens operationsavdelning. […]

HMS Helsingborg lämnas över till finsk ledning och Finlands FNS Uusimaa lämnas över till svensk ledning. Själva övningen kommer att ske på internationellt vatten i Östersjön. Målet är att öva och utvärdera respektive lands lednings- och sambandsmetoder, för att länderna ska kunna lära av varandra och utveckla sättet att arbeta. […]

– I och med att vi kan fördjupa vårt samarbete på det här sättet så får vi ju mer information, eftersom vi täcker in hela Östersjön, förklarar Anders Åkermark. Det ökar också trovärdigheten för båda ländernas marina stridskrafter om vi kan leda varandras fartyg vid behov och utbyta information om sjöläget.

– Vi lär oss och blir klokare av varandra på det här sättet, konstaterar Anders Åkermark. Läs pressmeddelande

Al Qaeda-linked militants have said they will only attend peace talks with Mali’s government if it expels French and United Nations forces.

There was no immediate response from the government which has been proposing talks in recent weeks to try and end an insurgency that has spread violence across the West African state and its neighbors. But Malian authorities have repeatedly said they want French forces to stay, and France has promised to boost its military presence in the Sahel region.

Attacks by groups linked to al Qaeda and Islamic State in Mali and neighboring Burkina Faso and Niger killed hundreds of civilians last year, and stoked even deadlier ethnically-charged reprisals.

The bloodshed has worsened despite the presence of more than 11,000 U.N. peacekeepers in Mali and around 5,000 French troops across the region.

“There can be no talking about negotiations under the shade of occupation, before the departure of all French forces and their followers from Mali,” al Qaeda-linked Jama’a Nusrat ul-Islam wa al-Muslimin (JNIM) said in a statement issued on social media on Sunday. Läs artikel

[…] The Syrian-Russian offensive represented the collapse of the so-called Sochi Agreement of September 17, 2018, which established what were known as “de-escalation zones” separating the Syrian Army from anti-government rebel forces in Idlib. As part of the Sochi Agreement, Turkey set up a dozen “observation posts”—in reality, fortified compounds housing several hundred troops and their equipment—throughout the Idlib de-escalation zone. […]

The Moscow Summit was a bitter pill for Erdogan to swallow. Although formulated as an “additional protocol” to the existing September 2018 Sochi Agreement, the deal struck between Erdogan and Putin in Moscow was very much a document of surrender for the Turks. His fiery rhetoric and threats to push the Syrian Army and its allies out of Idlib the contrary, Erdogan was compelled to accept a new “de-escalation” zone defined by the frontlines as they stood on March 6.

Moreover, the Turks were now compelled to share enforcement and monitoring of a 12-kilometer “demilitarized zone” straddling the M4 highway with Russian military patrols. Lastly, adding insult to injury, the Turks were denied a no-fly zone over Idlib, ceding control of the air to the Russian Air Force, while still being required to disarm and remove all persons belonging to terrorist organizations, which in this case meant HTS, the most numerous and effective of the anti-Assad rebel groups. In short, Russia secured for Syria all its hard-won victories, while ceding nothing to Turkey save a face-saving ceasefire. […]

Moreover, the dismal performance of the Turkish Army and its anti-Assad allies against the Syrian Army and its allies, including the Russian Air Force, in the Idlib campaign as a whole, and the Battle of Saraqib in particular, have put to rest any thoughts Erdogan might have retained about imposing Turkey’s will on either Damascus or Moscow; Turkey now knows that there will not be a Turkish military solution to the problem of Idlib.  Läs artikel

I 2010 var det 39-årige australske datageniet Julian Assange verdenspressens helt, Wikileaks hadde foret dem med et enormt journalistisk materiale. Mandag 24.2 2020 sto et halvt døende vrak for retten i London for å forsvare seg mot utlevering til USA. Om han skulle bli utlevert til mulig fengsel i 175 år i USA er det i realiteten fullføringen av en dødsdom.

Assange har ikke gjort noe galt, tvert i mot har han søkt å avsløre og stoppe statskriminalitet. USA har ikke straffet sine krigsforbrytere, i stedet har de av alle krefter forfulgt Assange. Hittil har de lykkes over all forventning, de facto har Assange vært på flukt i åtte år, holdt innesperret og isolert og bragt til taushet. I middelalderen var det fyrsten som begikk overgrep mot egne undersåtter. Dette er noe mye verre, et ansiktsløst og mektig nettverk som bistår USA på tvers av landegrensene. […]

Overgrepene mot Assange utføres av svenske og britiske myndigheter ut fra press fra den utøvende statsmakt i USA. Dette burde helst ha vært en vill fantasi. Men, vi bør vel nå ha sett at USAs ledere og hele kongressen og verdens media synes at det er helt i orden å gripe inn i rettsvesenet i andre land – for republikanerne er det endatil helt i orden at presidenten undergraver rettsvesenets uavhengighet i andre land for å bedre sine sjanser i neste valg. Og Joe Biden, tidligere visepresident, skryter åpent av at han fikk en statsadvokat i Ukraina avsatt. […]

Norske politiske og juridiske instanser har all grunn til å undersøke hvor robuste vi vil være overfor slikt påtrykk som andre land, Ecuador, Storbritannia og Sverige, har gitt etter for i saken om Assange. Å utlevere ham til USA vil være et overgrep av historiske dimensjoner og undergrave sivilisert rettsorden slik vi kjenner den. Läs artikel

President Macron varslet nylig om muligheten for at Frankrike, som eneste militær atommakt i EU etter brexit, kan spille en større rolle i europeisk sikkerhet i fremtiden. Utspillet skapte mye uro i EU og NATO. Bør man avfeie hans perspektiver uten videre?

Dagens trusselbild er komplisert for europeerne. De står ovenfor et Russland som utfordrer i og utenfor Europa og et USA som stiller flere betingelser enn tidligere for deres forsvar. Begge aktører tar ikke lenger ansvar for å dempe atomspenningen i Europa etter at de trakk seg av INF-avtalen i 2019. De står også på hver sin side av forhandlingsbordet i Iran-krisen etter at USA trakk seg ut av atomavtalen JCPOA i 2017. New Start utløper på sin side i februar 2021 og risikerer å ikke bli videreført. Det kan føre til et nytt våpenkappløp mellom atommaktene. Som Målfrid Braut-Hegghammer nylig påpekte kombinerer atomfaren en eskalering i konfliktnivået med Iran og Nord-Korea, økt press for atomspredning og frafallet av våpenkontroll. […]

Macrons forslag fra februar 2020 betyr ikke at Frankrike nå går inn for at EU skal få atomvåpen eller for at Frankrike erstatter USAs atomgaranti. Det betyr heller ikke at andre land vil ha noe å si om når, hvor eller hvordan franske atomvåpen skal brukes. Derimot kan Paris i større grad enn før vurdere at et angrep mot et EU-land vil få fatale følger for Frankrike, og vil reagere deretter. Det kan også være et klarere signal om at man er villig til å kommunisere bedre med andre europeiske land om mål og tidspunkt for bruk av atomvåpen. Inntil videre kan franske atomvåpen likevel anses som et nasjonalt supplement til NATOs atomparaply. I fremtiden kan de få et klarere europeisk og EU fokus. Läs artikel

Washington should encourage the peaceful conclusion of conflicts such as Syria. But maintaining peace at home should remain America’s highest objective. […]

Washington’s carte blanche to Saudi Arabia enabled the latter’s horrific aggression against Yemen, which has aided al-Qaeda in the Arabian Peninsula, long the most virulent affiliate of the national organization which staged 9/11. And the Obama administration’s insistence that al-Assad be removed from office discouraged negotiation by both Damascus, which saw little reason to talk, and its critics, who expected U.S. support for its maximalist demands.

Washington’s simultaneous attempt to oust Assad, support “moderate” insurgents, defeat ISIS, exclude Iran from Syria, minimize Russian influence, simultaneously ally with Kurdish militias and accommodate Turkish interests, proved to be a fantasy. To jump into Idlib would be to risk everything for much less. Läs artikel

Enligt Planeringskommissionen för försvarsinformation (PFI) har försvarsviljan ökat. Ungas försvarsvilja var under år 2018 historiskt svag men har nu förstärkts. Frågan är var dessa unga vuxna med försvarsvilja befinner sig, var upprätthåller de sitt kunnande? En förhöjd försvarsanda räcker inte om det inte upprätthålls kunskap. Under de senaste åren har försvarsvilja och allmän värnplikt varit mycket på tapeten. Försvarsviljan har stigit om vi ser tillbaka på de gånga femtio åren. Då PFI mätt försvarsviljan med frågan: ”Om Finland blir anfallet, borde finländarna enligt er åsikt försvara sig med vapenmakt i alla situationer, även om resultatet förefaller osäkert?” har de jakande svaren stigit från 42 procent till hela 68 procent.

Ett land kan endast försvaras med trupper som besitter goda kunskaper, god fysisk och psykisk kondition. Därför finns det en viss oro i unga vuxnas låga deltagande i frivillig försvarsverksamhet och utbildningar. För även om Finland har en hög standard på sin beväringsutbildning och varje person som genomgått sin beväringstjänst har en god grund för att utveckla sin försvarsförmåga så rostar denna kunskap om den inte används. På samma sätt som då man lärt sig ett språk men inte använder det, orden faller i glömska. Läs artikel

I framtiden kan finländska ungdomar stå inför en värnplikt som också gäller kvinnor och där alla förpliktas utföra medborgartjänst. Dessutom kan kasernens dörrar öppnas också för sådana män som armén inte accepterar i dag. Det är några av resultaten i Yle Uutisets kartläggning av partiernas åsikter om värnpliktens framtid.

Värnplikten kommer att granskas av en nyligen tillsatt arbetsgrupp, där alla riksdagspartier är representerade. […]

Också Finlands armé har funderat på att bredda värnplikten. Just nu finns det bara två tjänsteduglighetsklasser, men det finns många som skulle vilja utöka dem.

– Vi har redan nu många motiverade unga män som skulle vilja göra värnplikten men som inte kan göra det. Det finns uppgifter som inte kräver stenhård fysisk kondition, säger Jari Ronkainen (Sannf).

Ronkainen föreslår att till exempel diabetiker borde kunna göra en lättare version av värnplikten. Läs artikel

Harri Mikkola och Matti Pesu betonar att trots nya säkerhetshot, som pandemier, är traditionell krigsföring en hotbild som kvarstår. De arbetar med säkerhetsfrågor på Utrikespolitiska institutet, som är ett oberoende forskningsinstitut vid riksdagen.

[…] Ryssland är militärt starkare nu än för tio år sedan och landet har visat att de är beredda att använda militära medel om de anser att det är i nationens intressen, säger Mikkola.

– För Finlands del innebär det här att vi behöver ha en realistisk bild av Rysslands militära doktrin, vad deras militära kapacitet är och hurudana strategier de har.

– Men allra främst behöver vi se till att vår egen försvarsmakt nu och under de kommande åren är i tillräckligt gott skick så att tröskeln att attackera Finland förblir hög, säger Mikkola. […]

I ljuset av dagens säkerhetspolitiska situation anser Pesu att det är nödvändigt att behålla den allmänna värnplikten. Men han lyfter fram att armén kommer att krympa i och med att årskullarna krymper om inte fler kvinnor gör värnplikten. Försvarsmakten har redan slagit larm om att det är svårare och svårare att få tillräckligt med reservister.

Frågan om hur värnplikten borde reformeras diskuteras med jämna mellanrum. Det har talats om att värnplikten, eller någon form av samhällelig tjänstgöring borde gälla för alla. Pesu tror mest på förslaget att också kvinnor kallas till uppbåd. Läs artikel