Til stede på Natos østflanke: – Gjør oss tryggere, forsvaretsforum.no

av

«Tilstedeværelse» er oppdraget til de 120 norske som er i Litauen i Nato-bidraget eFP. Litauere følger med på naboer i øst og vest.

– Selvfølgelig vil vi ha dem her. Det gjør oss tryggere fra Russland, sier Edgardas Sminovas med et skuldertrekk. Forsvarets forum møter ham utenfor matbutikken i den lille byen Rukla.

Det er Nato-oppdraget enhanced Forward Presence (eFP) vi har spurt ham om. Deployeringen av Nato-soldater til Litauen, Estland, Latvia og Polen i kjølvannet av den russiske annekteringen av Krim-halvøya i 2014. […]

Norge er ett av seks land som bidrar med personell i eFP i Litauen. De andre er Tyskland – som leder bidraget, Belgia, Nederland og Tsjekkia. Island bidrar med én presse- og informasjonsoffiser.

Men enhanced Forward Presence (eFP) er også tilstede i både Estland, Latvia og Polen. Totalt 27 av 29 Nato-land bidrar sammenlagt i eFP. […]

Litauen har selv rustet opp egne styrker de siste årene, og har en motorisert, en mekanisert og en lett infanteribrigade, med vernepliktige, skriver Defense News.

– Dette er betydelige poster på budsjettet vårt, for befolkningen vår. Vi er et lite land- bare tre millioner mennesker, og å ha de tre brigadene, bemanne dem, utstyre dem, bevæpne dem, sørge for ammunisjon og sensorer. Det er mye, men vi gjør det, sa Giedrimas Jeglinskas, viseforsvarsminister i Litauen til Defense News i oktober. Läs artikel

Nya rekryter inleder tjänstgöringen, puolustusvoimat.fi

av

På måndag trettondagen den 6 januari 2020 erövrar kontingent 1/20 kasernerna, då ungefär 12　000 nya rekryter inleder sin tjänstgöring. Inom Armén börjar cirka 9 800 rekryter och resten fördelas till Marinens, Flygvapnets och Gränsbevakningens truppförband.

Flest rekryter mottas vid Arméns stora truppförband såsom Karelska brigaden, Björneborgs brigad och Kajanalands brigad. Svenskspråkiga rekryter inleder i huvudsak sin tjänstgöring vid Nylands brigad.

Torsdagen den 19 december 2019 övergick sammanlagt omkring 7　900 beväringar och kvinnor som avtjänat frivillig militärtjänst från Försvarsmakten och Gränsbevakningen till reserven. Läs artikel

Den nya tyska frågan

av
Mats Björkenfeldt

Docenten i historia vid Lunds universitet Johan Östling påstår i Svenska Dagbladet (29/12) att en sönderkritiserad tes om tysk historia går igen. Han går i en recension hårt åt James Hawes bok om Tyskland: Tysklands historia. Från Caesar till Merkel (Lind & Co, 2019). Boken verkar slutsåld i många boklådor i Stockholm efter julhandeln.

Hawes lyfter där fram det protestantiska, preussiska Ostelbien – en benämning på de tyska områden som ligger öster om floden Elbe – med sin konservativa samhällssyn och militaristiska junkerklass och hävdar att de ostelbiska preussarna tvingat på Tyskland sina egna reaktionära institutioner, men det var enligt honom först efter 1933 som de verkligen lyckades: det nazistiska Tyskland blev följaktligen ett ”Preussen i kvadrat”. Och Hawes fortsätter med att göra gällande att än i dag lever det ostelbiska arvet kvar. Det mäktiga väljarstöd som Alternative für Deutschland nu åtnjuter i många östliga delstater visar detta, menar Hawes. Han anser att vi måste söka oss djupt ned i det förflutna, i det han kallar ”den aparta ostelbiska monokulturen”.

Läs mer

Kadetten og forsvarsdebatten, stratagem.no

av
Sebastian Langvad, løytnant i Hæren,

Julen 2011 redeployerte jeg fra Afghanistan. På den ene siden følte jeg på gleden over å ha med hele laget mitt uskadd hjem. På den andre siden grublet jeg over taktiske erfaringer jeg hadde gjort meg. Ingen nordmenn hadde blitt drept under vår kontingent, men det hadde vært nære på under flere stridskontakter. Jeg kunne ikke unngå å merke meg hvor strategisk effektiv fienden hadde vært, på tross av primitive ressurser, i å nøytralisere våre ambisjoner om å spre regjeringskontroll. Hva om samme fiende hadde kombinert sin taktikk med systematisk seleksjon og trening, og moderne ATGM, MANPADS, nattoptikk, fjernstyrte stridsvognsminer og droner? Våre tunge kjøretøy hadde tvunget oss inn i forutsigbare operasjonsmønstre som tillot fienden å velge tid og sted for trefningene. Jeg minnet imidlertid meg selv på at Hærens første oppgave er nasjonalforsvar. Hvis det som passer best for forsvaret av norsk territorium ikke er optimalisert for COIN (opprørsbekjempning) i Afghanistan så må dette aksepteres, tenkte jeg. […]

Vinteren 2012 støttet mitt lag TMBN under Cold Response 2012. På et tidspunkt måtte øvelsen spoles tilbake noen timer. Et helt mekanisert infanterikompani hadde blitt «utslettet» i Setermoen skytefelt av jagerfly ledet av fiendens JTAC. Ingenting ved lendet på Setermoen gjorde det overraskende at en mekanisert styrke hadde blitt lokalisert og ødelagt av luftressurser. Det fikk meg til å tenke over hvor sårbare disse avdelingene ville være hvis en reell fiende fikk luftherredømme. Neste vurdering var av hvor sannsynlig fiendtlig luftoverlegenhet ville være i en eventuell krig mot Russland. Läs artikel

 

Fredsnasjonen som informasjonsinnhenter, stratagem.no

av
Jostein Mattingsdal, lærer i lederskap ved Sjøkrigsskolen

Tormod Heier er en av Norges fremste militære skribenter og hans nyeste bok «Et farligere Norge?»[i] bør leses av alle som er interessert i sikkerhetspolitikk og Forsvaret. I én del av boken beskriver Heier samarbeidet mellom etterretningstjenesten (E-tjenesten) og spesialstyrkene (NORSOF), men her mener jeg han beveger seg ut på tynn is. Heier mener samarbeidet åpner opp for en sofistikert og kunnskapsbasert måte å føre krig på. Grunnen er at Norge har vært med USA i utviklingen av en ny informasjonsinnhenting-metode, som sies å ha reddet mange norske liv, og blir regnet som en stor suksess hos de få som kjenner det. Dette er bra, men når Heier hevder at NORSOF og E-tjenesten blant annet kan øke utbyttet ytterligere ved å bruke Norges omdømme som fredsmekler i informasjonsinnhentingen, da begynner det å skurre. […]

Heier sine forslag er i beste fall litt tidlig ute. I eksempelvis Afghanistan kan hverken NORSOF eller E-tjenesten med sikkerhet forklare hvorfor Taliban gjør det de gjør.  At det har vært en transformasjon, som kan gi NORSOF og E-tjenesten sofistikert innsikt i eksempelvis hvorfor Taliban kombinerer angrep og dialog i de pågående forhandlingene med USA, finnes det ingen bevis for. Vi vet heller ikke langtidseffekten av hvordan våre egne styrker faktisk har operert. I følge Heier gir samarbeidet mellom NORSOF og E-tjenesten Norge et komparativt fortrinn vis-à-vis amerikanerne, men hvilke fordeler det er snakk om fremstår litt uklart i boken. Läs artikel

Tormod Heiers bok har presenterats på den här sajten av Mats Björkenfeldt

Three Bad Habits the DC Foreign Policy Elite Must Drop in the New Year, responsiblestatecraft.org

av
Daniel R. DePetris, columnist for the National Interest

[…] If you happen to be one of those readers who scrolls through the opinion pages of the Washington Post, the Wall Street Journal, Politico, or any other mainstream publication, chances are that you have come across the word “isolationist or “isolationism” at some point. If you’re a regular reader of the commentariat, it’s highly likely that you have scanned over the word at least once a week. Headlines like “US isolationism leaves Middle East on edge as new decade dawns” or “Donald Trump’s isolationism is a gift to America’s enemies,” are commonplace, sound frightening, and fuel a popular narrative that the United States is withdrawing from the planet, pulling up the drawbridge to insulate itself, and ceding influence to the Vladimir Putins and Xi Jinpings of the world. It’s as if Americans have traveled in time to the 1920s, where overseas engagement was generally viewed with wary eyes. Läs artikel

Does Congress Hate America? nationalinterest.org

av
Doug Bandow, Senior Fellow at the Cato Institute

President Donald Trump promised to put America first in his foreign policy. He hasn’t had much success—U.S. forces are still fighting every “endless war” he promised to stop—but at least he theoretically has his priorities right. In contrast, Congress appears to hate America. Legislators of both parties consistently put other nations first. […]

Moscow has treated its neighbor badly, but imagine how the grandees of Capitol Hill would have reacted were the situation reversed: Russia sponsored a street putsch against a democratically elected, pro-American government in Mexico, and offered the new regime membership in the Warsaw Pact. Lindsey Graham and his fellow ultra-hawks would be doing the Maori Haka down Pennsylvania Avenue, demanding war. […]

The Kurds are a sympathetic people, though hardly as angelic as portrayed. They fought ISIS out of interest, not charity, and such battlefield cooperation does not yield any duty to protect them thereafter. Their best strategy always was to make a deal with Damascus, allowing the latter to retake the border and exclude Turkey.    Läs artikel

 

Grisens år, jagarchefen.blogspot.com

av

 […] 2019 innebar även att EU firade att det passerat 10 år sedan Lissabonfördraget undertecknades. De senaste åren har för EU som organisation inneburit en turbulent tid, med ökade nationalistiska strömningar, skepticism gentemot EU o.dyl. Varvid EU förefaller minskat i styrka trots sin potential och blivit en allt mer marginaliserad säkerhetspolitisk aktör under det senaste decenniet. Där Kina, Ryssland och USA i en allt större utsträckning förefaller kunna utmanövrera EU, ofta på grund av att de europeiska politikerna inte kan eller vill agera och sträva mot en gemensam målbild samt intresse.50 Vilket å andra sidan t.ex. olika former påverkansoperationer hos ett antal aktörer har som målsättning, varvid del av denna oförmåga möjligen går att finna i det. Hur Brexit slutligt kommer påverka EU som aktör återstår att se, möjligen blir processen klar under nästa år. Läs artikel

Det blodigaste året på länge, sverigesradio.se

av

I morse återgav vi i Ekot uppgifter från nyhetsbyrån AP om att talibanerna går med på en tillfällig vapenvila. Men det är osäkra uppgifter som i dag dementeras på talibanernas egen hemsida.

När 2019 inleddes fanns det en strimma hopp om fred i Afghanistan 18 år efter USA:s invasion av landet. Förhoppningen på ett fredsavtal var stor efter att USA och Talibanerna sagt att båda sidor i princip var överens om ett ramavtal för fred.

I det föreslagna fredsavtalet fanns överenskommelser om att inga utländska trupper skulle finnas i landet, en permanent vapenvila mellan USA och talibanerna och ett fullständigt tillbakadragande av USA:s och Nato:s styrkor i landet. Dessutom innehöll avtalet en intern dialog mellan talibanerna och den styrande regeringen i Kabul. Läs artikel

Fredsvilja och folkförsvar – tio punkter för fortsatt alliansfrihet

av
Utgivarna

Vi har tidigare presenterat tio programpunkter som skulle kunna samla anhängare till folkförsvaret och alliansfriheten till gemensamt uppträdande. Det är nu fjärde gången som vi publicerar detta dokument. Vår tanke har varit att dessa punkter skall kunna färga diskussionen om de försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska frågorna också inför kommande valrörelser och vi menar att innehållet fortfarande i hög grad känns aktuellt och relevant.

Utgivarna presenterar nedan ett diskussionsunderlag för en plattform för bevarad militär alliansfrihet och självständig svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik.

  1. Sveriges folk vill fred. Fred är en förutsättning för nationell frihet. – Våra gränser får inte överskridas eller kränkas av någon.

Läs mer

Operation Baltic Protector – Sverige med i spänningshöjande övning

av
Utgivarna

Den brittiskledda styrkan Joint Expeditionary Force (Jef) genomförde, under slutet av maj och början på juni 2019, en övning i Östersjön, Operation Baltic Protector, som syftade till att för Ryssland (här omskrivet som ”motståndaren”) visa vår förmåga att agera i regionen, förklarar befälhavaren för övningen i en intervju för britishinterest.org. (Se artikel nedan.)

Vi har på den här sajten tidigare uppmärksammat att Sverige är en av de nio stater (Nato-medlemmar förutom Finland och Sverige) som skrivit under ett Memorandum of Understanding med Jef.

Då Jef bildades lade britterna tonvikten vid samverkan för att genomföra internationella operationer. Mellanöstern nämndes, och insatsen i Afghanistan togs som ett lyckat exempel.

Med Operation Baltic Protector tas ett steg i en annan riktning. Nu gäller det en proklamerad intressegemenskap i Arktis och Östersjön och en styrkedemonstration mot Ryssland. I den här återgivna intervjun framhåller den brittiske befälhavaren att alla de nio staterna har ”egenintressen” att försvara i regionen.

En tidigare brittisk försvarsminister Penny Mordaunt besökte övningen och förklarade att medlemmarna i Jef var ”eniga och redo”, och motståndaren var klart utpekad: ”Ryssland är alltmer självsäkert, vi ser hur man stationerar mer styrkor och nya vapen och var och en kan föreställa sig vilka scenarier som kan spelas ut.”

Med utvidgningen av sitt operationsområde till Baltikum och Arktis ansluter sig nu också Jef till det som redan liknar en kapprustning i området mellan USA och Ryssland.

Genom vårt deltagande ger regeringen en bild av att Sverige har ställt sig på ena sidan i det här stormaktsspelet. Det kan inte ligga i vårt nationella intresse.

Läs mer

Secrets Revealed: America Almost Stockpiled Nuclear Weapons In Iceland, nationalinterest.org

av

[…] But it turns out that in the 1950s, the United States considered deploying nuclear weapons in Iceland without telling the Icelanders, according to declassified documents published by the watchdog organization National Security Archive.

“At the end of the 1950s the U.S. Navy ordered the construction of a facility for storing nuclear depth bombs, an Advanced Underseas Weapons (AUW) Shop at the outskirts of Keflavik airport,” the National Security Archive wrote. “The AUW facility was built by local Icelandic workers who thought its purpose was to store torpedoes.”Läs artikel