Ur Juridisk Tidskrift 2019/20 Nr 1, sid 137

[…] Sanktioner – och i synnerhet extraterritoriella sanktioner utfärdade av USA – har komplicerat internationell handel betydligt. Legitimiteten av dessa sanktioner beror på i vilken utsträckning stater kan lagstifta med extraterritoriell verkan. Enligt folkrättens territorialitetsprincip har en stat jurisdiktion över en handling som begås utanför staten territorium om handlingen har betydande anknytning till territoriet.

USA tolkar territorialitetsprincipen extensivt och gör anspråk på jurisdiktion vid minsta anknytning, exempelvis om en handling angår en vara som har sitt ursprung i USA. Det är svårt att se något folkrättsligt stöd för en sådan tolkning. Som jämförelse förefaller EU:s extraterritoriella lagstiftning präglas av att det finns en direkt och tydlig anknytning mellan de handlingar som lagstiftningen omfattar och EU:s territorium. Dessutom är flera av USA:s extraterritoriella sanktioner baserade på att handlingar utanför USA:s territorium har en effekt inom USA:s territorium. Effekten motiveras med svårbedömda antaganden och kausalitetskedjor vilket sanktionerna mot Kuba, Iran och Ryssland är exempel på. Mycket tyder på att även dessa sanktioner strider mot folkrätten. Vidare kan man ur ett rättssäkerhetsperspektiv kritisera processen för hur företag och fysiska personer uppförs på USA:s sanktionslistor.

EU har försökt motverka inflytandet av USA:s extraterritoriella sanktioner genom att lagstifta om förbud att följa dem. Tanken med förbudet är god men det skapar ett svårt dilemma för europeiska företag, beaktande att sanktionsbrott kan innebära en utestängning från USA:s finansiella marknad. Vilken lag skall man följa? Förmodligen krävs andra lösningar för att skydda den internationella handeln mot alltför ensidiga och mot folkrätten stridande sanktioner. I skrivande
stund pågår arbete inom EU att skapa en handelskanal till Iran för undvikande
av USA:s sanktioner. Sinnrikt utformade handelskanaler är kanske den enda
möjligheten att stävja lagens långa arm, som i en globaliserad värld inte förefaller vidkännas folkrättens begränsningar.

Hela artikeln finns bakom betalspärr.

Gardesjägarregementet deltar i Försvarsmaktens huvudkrigsövning Kaakko 19 25.11.-3.12.2019 i Nyland. Styrkan på de trupper som övar i Nyland är ca 800 soldater och består av beväringar, reservister och anställda.

För de beväringar som utbildas för manskapsuppgifter och som inledde sin tjänstgöring i juli samt för de beväringschefer som inledde sin tjänstgöring i januari är övningen Kaakko 19 slutkrigsövningen. Huvudmålsättningen för övningen är att utveckla beredskapen och mäta truppernas prestationsförmåga när det gäller försvaret av Nyland. Trupperna övar sig i att agera i krävande förhållanden och taktiska situationer i bebyggelse och skogsterräng tillsammans med andra trupper. Gardesjägarregementets övning leds av regementskommendören, överste Petteri Tervonen.

Övningstrupperna rör sig i Helsingfors inom områdena Östersundom, Dammen, Kasåkern, Sandhamn och Nordsjö, i Sibbo, Lappträsk, i Borgå inom områdena Ebbo och Emsalö-Tolkis samt kring Kotka och Fredrikshamn. Trupperna bär stridsutrustning, inklusive stormgevär. Målavdelningen kan även uppträda i civila kläder. Personalen använder gula reflexvästar i huvudstadsregionen. I truppernas utbildning används övningsammunition, som kan förorsaka buller i närheten av övningsplatserna dagligen kl. 7.00–24.00. Läs artikel

Inom ramen för Nordefco (Nordic defence cooperation) möttes de fem nordiska ländernas försvarsministrar eller motsvarande på Karlbergs slott i Solna på tisdagen. Där kom de överens om att skapa en så kallad kriskonsultationsmekanism.

Bakgrunden är Rysslands aggression mot Georgien 2008, annektering av Krim 2014 och konflikten i östra Ukraina. Denna utveckling har försämrat säkerhetsläget i Norden, vilket fått Nordefco att bli mer operativt och fokuserat på sina omedelbara närområden. […]

– Det här bygger på att vi på ett snabbt sätt kan koppla upp oss mot varandra och att vi har krypterad och säkerhetsklassad informationslänk mellan länderna för att användas vid olika situationer när vi tycker att det är nödvändigt i en krissituation, men också i andra lägen när vi bedömer att det finns behov, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) till TT. Läs artikel

”Europa måste lära sig maktens språk”. Det sade Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens nästa ordförande, i ett tal häromveckan inför Konrad Adenauer-stiftelsen i Berlin. Det påminde om Angela Merkels ord för ett par år sedan, efter en träff med Donald Trump och ett misslyckat G7-möte: ”De tider när vi kunde förlita oss helt på andra, är delvis förbi. … Vi européer måste ta vårt öde i egna händer.”

Von der Leyen syftade i sitt tal inte enbart, eller ens i första hand, på klassisk försvars- och säkerhetspolitik. En väsentlig del av hennes anförande handlade om klimatmål, forskning, handelspolitik och innovationer. Men den geopolitiska dimensionen fanns med som oundviklig bakgrund.

Bara några dagar tidigare hade Frankrikes president Emmanuel Macron gett sin starkt uppmärksammade intervju till tidskriften The Economist, där han betecknade Nato som ”hjärndött” och krävde – delvis i frustration över Europeiska Unionens svaga framtidsdebatt – ett starkare EU.[…]

Men till överdriven pessimism finns inga skäl. Europa är, sade von der Leyen i sitt tal, attraktivare än vad vi inser. Även om EU skulle krympa och åldras, har människorna här något som auktoritära stater saknar, påminde hon: rättsstat, frihet, demokrati och en öppenhet för många olika livsstilar.

Det kan också ses som en varning till de delar av EU som nu själva sneglar mot eller börjat praktisera auktoritära styren, ofta i strid med EU:s fördrag.

En ny världsordning ställer Europa inför avgörande vägval, internt som externt. Läs blogginlägget

Estland litar inte fullt ut på försvarsalliansen Nato och har därför tagit fram en plan B, säger inrikesminister Mart Helme i Tallinn i dag. Estlands försvarsminister Jüri Luik, på försvarsministerträff i Stockholm, tonar ner Natokritiken. Det var en dryg vecka sedan som Frankrikes president Emmanuel Macron kallade Nato för ”hjärndött” och varnade Europa för att lita för mycket på stöd från USA<https://svenska.yle.fi/artikel/2019/11/07/macron-varnar-europa-for-att-lita-pa-stod-fran-usa-nato-ar-hjarndott>. Liknande tankar som Macrons uttrycktes i dag hos Estlands inrikesminister Mart Helme. Under en träff med de finländska politikjournalisternas förening i Tallinn berättade Helme att Estland ska ta fram en ”plan B” eftersom landet inte kan lita på Natos och USA:s försvar. – Macrons uttalande om det hjärndöda Nato stämmer kanske inte till 100 procent, men Nato har problem, sade inrikesministern. Läs artikel

[…] Norge har i høst bestemt seg for ikke å gå videre med planene om et norsk bidrag til det europeiske rakettskjoldet. Ifølge eksperter på kjernevåpen er et slikt rakettskjold potensielt svært destabiliserende. Rakettskjoldet har vært et av Russlands sterkeste ankepunkt mot USA siden midten av 00-tallet og fungert som argument for egen opprustning fordi det nøytraliserer russiske kjernevåpenkapabiliteter, det eneste feltet hvor Russland og USA er «like sterke». Det siste året har også tonen overfor Russland blitt en annen: fast, men ikke utelukkende fordømmende. Møtene på bilateralt nivå har økt betraktelig. […]

Dette kan ikke Norge gjøre alene, men det kan gå i samtale med Finland, til dels Tyskland og kanskje Frankrike. Finland, som i dag holder presidentskapet i EU, har argumentert for at europeiske stater selv må foreta seg noe for å sikre stabiliteten og garantere sikkerheten i Europa ved å engasjere Russland direkte. Dette initiativet kunne Norge støtte opp om. «Likesinnede», et ord som stadig går igjen i norske offisielle uttalelser, kan ikke lenger være en betegnelse på visse stater eller politiske enheter uavhengig av hva slags politikk disse enhetene fremmer. Å søke samarbeid med «likesinnede» må innebære at Norge støtter opp om kloke initiativer uavhengig av hvem som tar dem. Ved å forfølge slike samarbeid vil Norge potensielt kunne bruke sin posisjon på vippen i Europa til å skape politikk som fremmer fred og sikkerhet, på ulike felt. Läs artikel

Sverige var först ut i världen med att sjösätta kommersiella 4G-mobilnät. Även med 3G var Sverige ett ledande land gällande täckning av befolkningen. Med 5G ser det mörkare ut då en redan sen tilldelning av frekvensutrymme för tekniken försenas av säkerhetspolitiska skäl. […]

Även om det inte specifikt anges i förslaget antas syftet med den reviderade LEK-lagen vara att stänga ute kinesiska aktörer som bedömts representera ett säkerhetspolitiskt hot. Då kinesiska Huawei varit den enskilt största leverantören av nätverksutrustning till svenska telekomoperatörer under 4G-generationen innebär den reviderade lagen i praktiken att Huawei står i skottgluggen. Läs artikel