Samma dag som den unika underjordiska bergsanläggningen på Muskö fyllde 50 år
genomfördes den högtidliga invigningen av Marinstaben på basen. […]

– Etableringen av Marinstaben på Muskö är en direkt följd av den säkerhetspolitiska inriktningen mot ett starkare försvar. Att återskapa Marinstaben är en del av den förändrade ledningsstrukturen i Försvarsmakten, sa marinchefen Jens Nykvist.

Marinchefen konstaterade att Muskö ger ett fortifikatoriskt skydd som är helt unikt, i alla fall när staben nått den permanenta grupperingen inne i berget.

Muskö örlogsbas invigdes av kung Gustav VI Adolf den 30 september 1969, 19 år efter att den börjat byggas. 800 000 kg användes för att spränga ut 1, 5 miljoner kubikmeter berg och skapa en underjordisk anläggning lika stor som Gamla stan. Förutom tre dockor inrymdes slip, kontor, verkstäder, förråd, sjukhus, kök och matsal som kunde servera 2 000 portioner åt gången. Läs pressmeddelande

Beväringarnas försvarsvilja och belåtenhet med sin tjänstgöringstid ligger på en hög nivå, framgår det av slutenkäten för de beväringar som hemförlovades i juni 2019. Med programmet Utbildning 2020 söks bland annat nya urvalsmetoder.

Försvarsviljan och förnöjsamheten för beväringar stadda att hemförlovas har hållits på hög nivå (båda på nivån 4,2 – på en skala 1-5) redan under flera års tid. Även förmännen får tack för sin verksamhet, eftersom de bästa vitsorden i beväringarnas slutenkät är ”Bedömning av stampersonalen” (4,3), ” Bedömning av officersaspiranterna” (4,2) och ” Bedömning av gruppcheferna” (3,9).
På basis av beväringarnas inledningsenkät är de rekryter som inleder tjänstgöringen motiverade och har positiva förväntningar inför sin tjänstgöring. På frågan ”Jag försöker klara av min beväringstjänst på bästa sätt” får vitsordet 4,6. […]

Försvarsmakten har alltid haft ett behov av att utveckla utbildningen till att svara dagens och framtidens behov.  Inom försvarsmakten pågår ett omfattande utvecklingsprogram ”Utbildning 2020” som berör hela utbildningssektorn, med vars hjälp man främst utvecklar de värnpliktigas utbildning till att motsvara 2020-talet behov. I och med kontingent 1/20 startar pilotprogrammet med programmets reformer vid alla truppförband. Senast i slutet av 1990-talet har man genomfört lika stora reformer inom utbildningen.
Konkreta förnyelser är bland annat förändringen beväringsutbildningens struktur, dvs. ändringen av de olika utbildningspaketens längd, planeringen av utbildningen till att bli mera kursbunden, minskandet av auditorieföreläsningar till ett minimum och ibruktagandet av moderna undervisningsmetoder och inlärningsmiljöer (bl.a. en ny version av Försvarsmaktens webbinläringssystem samt nya simulatorer), utvecklandet av urvalssystemet och förhandsinformationen, så att man ännu bättre än förr förmår välja rätt person till rätt uppgift och då också bättre än förr ta hänsyn till personernas civila kunnande och dennes önskemål. Läs pressmeddelande

[…] På försvarsområdet kommer sannolikt satsningar på teknologiska lösningar bli allt viktigare i takt med att ungdomskullarna minskar. Samtidigt kommer konkurrensen om dessa ungdomar sannolikt att leda till att någon form av värnpliktssystem fortsätter att vara det bästa sättet att garantera personalförsörjningen på försvarsområdet. […]

Den svenska militära alliansfriheten har tjänat landet väl sedan den rådande utrikespolitiska linjen infördes 1814. Det är viktigt att bidra till avspänning i det militärt strategiska område där Sverige befinner sig. Det är därför Sverige inte ingår i en militär allians som kan rubba balansen i vårt närområde. Sverigedemokraterna är dock positiva till försvarssamarbeten och ser gärna att Sverige har ett fungerande samarbete med Nato men Sverige bör fortsatt stå utanför medlemskapet i Nato och andra stormakters militärallianser. Det finns däremot skäl att försäkra sig om att kunna arbeta förebyggande för att minska risken för militär aggression mot svenskt territorium syftande till att menligt påverka landets nationella frihet eller det svenska folkets självbestämmanderätt. Ett sätt att arbeta förebyggande vore att ingå ett defensivt försvarsförbund med Finland. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Läs motionen

Det har gått drygt ett år sedan Sverige i maj 2018 invigde sitt första nya regemente sen andra världskriget.

Återinvigningen av P18 på Gotland vittnar om en något mer hoppfull ambition för ett starkare försvar.

Den främsta läxan av återinvigningen är vad det har kostat att nedprioritera Försvarsmakten. Regementet på Gotland är ett tydligt exempel på hur ett kortsiktigt förhållningssätt kombinerades med att försvarsförmågan inte togs på allvar. Försvarsbeslutet från 2004 gjorde att P18 togs ur bruk. 13 år senare hade politiken kommit på bättre tankar och hösten 2017 föreslog regeringen att regementet skulle återuppstå. De år som P18 var nedlagt är alltjämnt 13 förlorade år för svensk försvarsförmåga då de efterlämnar fler försvarsmässiga vakuum än det på Gotland.[…]

Politiken borde vid det här laget ha lärt sig att otillräckliga resurser till Försvaret äventyrar den nationella säkerheten. Försvaret behöver mer pengar, ett rimligt mål är att uppfylla Natos krav på 2 procent av BNP till försvaret. Då höjer vi vår tröskel. Samtidigt minskar risken att Nato skulle låta bli att komma till vår hjälp för att vi inte försökt trygga oss själva, ifall hjälpen en dag behövs.

Det är hög tid att satsa på Försvaret, både för att omvärlden har blivit mer osäker men framför allt för att kompensera för att Försvarsmakten under så lång tid försummats. Läs ledaren

Deltagarlistan för årets Valdaj-klubbmöte visar tydligt vart Ryssland blickar – alltså österut. I år finns det nämligen väldigt få deltagare från västvärlden. I stället ligger tyngdpunkten i Asien.

Det är också så Rysslands utrikespolitiska analys ser ut för tillfället. Förenklat kan man säga att Ryssland anser att västvärlden håller på att falla sönder medan Eurasien blir allt starkare. […]

Eurasien är ett uttryck som de ryska politiska högdjuren älskar och det innebär i deras tolkning i första hand ett starkt geopolitiskt band mellan Ryssland och länderna i Asien.

Särskilt stor vikt lägger Ryssland vid samarbete med Kina – något som Kina inte har varit sent att utnyttja. Landet har bland annat skaffat sig förmånliga avtal om gastrasporter från Sibirien. Läs artikel

Hæren er nå for liten til å forsvare Norge i en konflikt inntil forsterkninger fra NATO er på plass. Det er statusrapporten fra Forsvarets operative sjef, Rune Jakobsen. Om få dager skal han selv til Russland. […]

Den som vet hvordan det står til, er sjefen for Forsvarets operative hovedkvarter, FOH, generalløytnant Rune Jakobsen:

** Marinen har mistet en fregatt, en annen er i vedlikehold og en tredje seiler nå for NATO. Altså er to fregatter igjen i norske farvann.

** En av Brigade Nords tre bataljoner omgjort til en beredskapsavdeling, og Hæren skal ha større nærvær i Finnmark. Samtidig stiller NATO krav om ytterligere styrker.

** På flysiden prøver Luftforsvaret å holde det gående med aldrende F-16 kampfly og Orion overvåkningsfly i generasjonsskiftet, mens man venter på nye F-35 kampfly og P-8 overvåkningsfly.[…]

– Vi må fornye Hærens materiell og øke kampkraften og utholdenheten. Nå er Hæren for liten for den laveste oppgaven: Å forsvare norsk territorium inntil allierte forsterkninger kommer. […]

Søndag seiler Jakobsen til Murmansk for å møte myndighetene som styrer kystvakt, fiskerioppsyn og grensekontroll.

Jakobsen sier at disse møtene, som skjer hvert annet år, er «profesjonelle og joviale»:

– Det er et møte som er viktig for oss begge, og som vi ser frem til. Vi er helt enige om målene om bedre sikkerhet og god fiskeriforvaltning. Forutsetningen for at det går godt, er at vi ikke diskuterer politikk, sier FOH-sjefen.

PS: 25.oktober kommer sjefen for Nordflåten på gjenvisitt. Sammen med utenriksminister Sergei Lavrov er han blant gjestene i Kirkenes når landene markerer 75-årsminnet for frigjøringen av Finnmark.  Läs artikel

Tiden gör minnen dimmiga. Vuxenlivets upplevda förutsägbarhet och brist på kontrast färgar erfarenheter i gränslandet mellan tonåren och ungdomsåren i ett nostalgiskt skimmer: redan som trettioåring börjar unga män prata om sin erfarenhet av militärtjänsten med en klang av längtan. […]

För mig var och är militärtjänsten en utbildning i att försvara en gemenskap av fria människor i ett unikt samhälle, både globalt och historiskt – och en uppgift som inte i händelse av krig går att utlokalisera. Grunden i vårt system och den rätt allmänt delade förståelsen av oss själva som nation är att vi går man ur huse om vi måste. Och även om en högteknologisk försvarsmakt och vissa specialuppgifter kräver folk som har försvaret som huvudsyssla finns det inga resurser att sätta upp en tillräckligt stor proffsarmé för att skydda hela landet. Jag tycker heller inte om tanken att försvaret av nationen är något jag kan lämna i händerna på någon annan, inte så länge jag själv kan bidra. Jag har svårt att frikoppla tanken på medborgarsamhället från tanken på att vi försvarar oss själva. Även om mitt språk riskerar bli högtidligt, och hela idén om att försvara landet kan ses som verklighetsfrämmande trams, vet jag inte hur man ska läsa historien för att undgå att inse att det är ett mirakel att den här nationen finns och det här samhället fungerar som det gör. Det ligger en massa blod och grymhet bakom miraklet, men givet kontexten, givet hur världen ser ut, är det fortfarande svårt att se det som något annat än ett mirakel att jag får leva det liv jag lever under de omständigheter jag lever. Och jag tror att det är ett mirakel som man måste vara beredd att försvara om man vill behålla det. […]

Värnplikten ses av en del som en anakronism som fortlevt hos oss men avskaffats i länderna i väst i övrigt. Nu verkar den vara på väg tillbaka åtminstone i viss utsträckning i Sverige. En avgörande skillnad mellan oss och en del andra västländer är att vår armé baserad på värnpliktiga inte går att sända utomlands för att kriga i andra länder. Vår armé är en försvarsarmé, och en medborgararmé.

Man får ingen expeditionsstyrka av oss, vi är knutna till vårt eget land, hela försvarsinfrastrukturen är gjord för just precis försvar. Vi är också medborgare som rapporterar om övergrepp – det är mycket svårt att hålla något hemligt i en organisation som har människor som vandrar ut och in ur den, till skillnad från en sluten kader. Läs artikel

What better time to write about the International Atomic Energy Agency (IAEA) than with brinkmanship over the nuclear agreement with Iran on the front-burner at this week’s United Nations General Assembly, while the IAEA is due to start electing its new chief as from next Thursday with an Argentine, diplomat Rafael Mariano Grossi, as a top candidate for the post? […]

But if Grossi is enshrined, he could face more potential tightropes than local presidential frontrunner Alberto Fernández. Above all, where Iran is concerned with growing international tension since Trump pulled out of the 2015 international agreement with Iran last year. Somehow, if chosen for the post, Grossi has to defend geopolitical peace against Trump while knowing full well that Washington’s claims as to Tehran crossing the line are far from unfounded (from personal experience as Amano’s choice to spearhead the 2011 Iran investigation, while his own IAEA inspectors recently ascertained that Tehran has surpassed the limits on its enriched-uranium stockpile). Läs artikel

Introduktion:

Professor John J. Mearsheimer, University of Chicago, har vi på sajten uppmärksammat bland annat här . Han har nu i en debatt om hans bok informerat om att för att få en full bild av hans synsätt, bör man även läsa hans artikel Bound to Fail: The Rise and Fall of the Liberal International Order i International Security, 2019 nr. 4., s. 7-50. Genom att artikel är i public domain kan vi återge denna viktiga artikel här

Utdrag ur artikeln:

[…] What about Russia? It is certainly a great power, which is why the emerging world is multipolar, not bipolar. But it will be by far the weakest of the three great powers for the foreseeable future, unless either the U.S. or Chinese economy encounters major long-term problems. The key question regarding Russia is: Which side, if any, will it take in the U.S.-China rivalry? Although Russia is now aligned with China, it is likely to switch sides over time and ally with the United States, simply because an increasingly powerful China is the greater threat to Russia, given their geographical proximity. Should Moscow and Washington forge closer relations because of their mutual fear of China, Russia will be loosely integrated into the U.S.-led bounded order. Should Moscow continue to have friendly relations with Beijing because it fears the United States more than it does China, Russia will be loosely integrated into the China-led bounded order. It is possible that Russia will try not to align itself with either side and remain on the sidelines.

Läs hela artikeln