President Emmanuel Macron placed great emphasis on Russia during his annual speech in front of French diplomats on Tuesday (27 August), telling ambassadors that “Europe would disappear” if it fails to rethink its strategy towards Russia.

Considering that the US, Russia and China are all fighting for hegemony, Macron stressed that Europe could either decide to be “minority allies of one or the other, or to take its part in the game”.

“We cannot rebuild Europe without rebuilding a connection with Russia, otherwise Russia will move closer to other powers,” he said, a few days after welcoming Vladimir Putin to the Fort of Brégançon, an invitation some observers deemed unnecessary.

“Some of our allies will always push us towards imposing more sanctions, but that is not in our interest. We need to build an ‘architecture of trust’ in Europe,” the French president insisted.

“Russia’s GDP is equivalent to that of Spain, and it has a declining population. Do you think anyone can last that way? We need to offer a strategic option to this country, which it will inevitably need,” he said.

During his meeting with Vladimir Putin, the French President was accused of not having prompted the Russian leader to shift his position on Ukraine, which is the main subject of contention with Europe. Läs artikel

​– Myndighetene har i alle år systematisk underkommunisert rundt forsvar og nasjonens sikkerhet, sier bokaktuelle Tormod Heier.

Forskeren og forfatteren mener forsvarsdebatten er elitistisk og lukket. Dermed får ikke Forsvaret den nødvendige folkelige forankringen. Mer åpenhet og kritisk tenkning gir mer legitimitet til Forsvaret.

– Militære har en tendens til å gjemme seg bak en unødig streng tolkning av lovverket. Lojalitetshensynet til regjeringen gjør dermed at det raskt utvikles gruppetenkning i Forsvaret. Denne formen for konformitet er selve oppskriften på stagnasjon. Man blir mer eller mindre ubevisst utdannet som «nikkedukker». Men i dagens kriger er det mer behov for folk som kan tenke utenfor boksen, sier Tormod Heier til Forsvarets forum.

Forskeren ved Forsvarets høgskole, nyslått professor denne uken, er aktuell med boken Et farligere Norge. Han sier den er en slags oppsummering av ti års forskning på norsk og alliert maktbruk hjemme og ute. Et av hovedbudskapene hans er at både Forsvarets militære organisasjon og politisk ledelse ikke oppfyller informasjonsplikten sin overfor samfunnet. Läs artikel

Anm: Boken  har presenterats på den här sajten av Mats Björkenfeldt

[…] Ni tar emot tjänsten som yngre officer i en situation där vår försvarsförmåga är stark och bevakningen av våra gränser fungerar väl. Samtidigt förändras världen omkring oss och ställer oss ständigt inför nya utmaningar. Konkurrensen mellan stormakterna tilltar och utvecklingen av det geopolitiska läget är väldigt svår att förutse. I Östersjöregionen fortsätter den militära aktiviteten och samtidigt ökar den arktiska regionens betydelse i säkerhetspolitiken. Det regelbaserade internationella systemet har drabbats av allvarliga störningar. Vi måste arbeta för att försvara det internationella samarbetet. På samma gång måste vi dock vara beredda på att polariseringen och osäkerheten kommer att hålla i sig. Som jag har konstaterat är det i sista hand bara vi själva som kan svara för vår säkerhet och välfärd. […]

Unga beväringar och frivilliga kvinnor med olika bakgrund och från olika förhållanden rycker in likvärdiga, med samma rättigheter och skyldigheter. Ni har en viktig uppgift som utbildare och fostrare. Genom ert exempel skapar ni bland ert manskap en stark yrkeskompetens och en försvarsvilja som bär även i reserven. Vår nationella försvarslösning bygger på värnplikt, något vi har hållit fast vid även i en omvärld i förvandling. Och det är bra. Detta är en öppen, bekant, kostnadseffektiv och fungerande modell. Men också systemet med värnplikt lever i tiden. Försvarsmakten har under den senaste tiden vidareutvecklat beredskapen, utbildningen av beväringar och reservister samt truppernas och systemens kapacitet. I sista hand vilar vår beredskap och styrka framför allt på en kompetent krigstida reserv, där ni yrkesmilitärer utgör stommen. Läs talet

Nu försöker ett par starka kringgå eller montera ner de med möda skapade mellanstatliga organen och dra hemåt via bilaterala avtal främst med länder där likasinnade ”starka” tagit makten.[…]

Därför framstår två nordiska statsministrars reaktioner på USA-presidenten Donald Trumps utspel nyligen så uppfriskande, ja rentav trendbrytande, i ett globalt perspektiv.

När Trump ville få den anklagade rapartisten Asap Rocky frisläppt genom ett telefonsamtal till Sveriges statsminister Stefan Löfven fick han till svar att domstolarna i Sverige är oberoende av den politiska makten i landet och att ingen står över lagen. Trump meddelade surt att han var väldigt besviken och att ”Sverige svikit den afroamerikanska gemenskapen”.

Samme president hade ett inplanerat statsbesök i Danmark och passade på att i förbifarten föreslå ett köp av Grönland. När Danmarks statsminister Mette Frederiksen avböjde och ansåg tanken ”absurd” kallade Trump henne ”nasty”, ett ord han reserverat för alla de kvinnor som motsätter sig honom. Samtidigt avblåste han det planerade besöket eftersom man ”inte talar till USA på det sättet”. Läs artikel

Det svenska försvaret kommer att få en välbehövlig resursförstärkning. Men den kompenserar inte för förlusten av USA som yttersta säkerhetsgarant. […]

Får Trump inte som han vill om Grönland, tvekar han tydligen inte att kasta in Nato i konflikten. Han sår medvetet tvivel om hållfastheten i den kollektiva försvarsgarantin, det vill säga grunden till hela Nato. Att ett angrepp på ett medlemsland är ett angrepp på samtliga. Det är denna princip som gjort Nato till världens mäktigaste försvarsallians, trots att organisationen i sig varken har några egna soldater eller stridsflyg. Bara det faktum att världen vet att medlemsländerna solidariskt ställer upp för varandra håller eventuella fiender lugnare.

Om inte detta längre gäller, då faller Nato. Och då faller hela den idé som format säkerheten i Europa efter andra världskriget. Det får konsekvenser för långt fler än dem som är medlemmar i försvarsalliansen.

Sverige står utanför Nato, men har mer och mer utformat säkerhetspolitiken efter samma tankegång. Den så kallade Hultqvistdoktrinen, uppkallad efter den nuvarande socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist, bygger på ett tätt samarbete med USA. […]

Den nya verkligheten är att USA:s allierade i Europa inte längre kan räkna med det stöd från Vita huset, som alla tagit för givet ända sedan slutet av 1940-talet. Det är en historisk tragedi att det blivit så här. Kanske kommer det att ljusna efter nästa presidentval. Men det är långt ifrån säkert. Trenden att USA avskärmar sig från världen startade före Trump. Han har förstärkt den kraftigt. […]

Europa kan inte längre räkna med någon annans hjälp om det smäller i vår del av världen. Sverige är kanske mer påverkat än de flesta av detta skifte, eftersom Östersjön är av särskild strategisk betydelse vid en större konflikt med Ryssland.

Regeringen blev i fredags överens med Centern och Liberalerna om en rejäl resursförstärkning till försvaret.

Återstår för partierna i Sveriges riksdag att på allvar analysera hur Europa ska kunna ta ansvar för sin säkerhet, i en tid då USA vänder sig inåt. Detta är inte något avlägset framtidsscenario. Med Trump är vi redan där. Läs artikel

Vid inledningen av det andra världskriget var det många som väntade sig att det skulle komma att likna det första. För svensk del var inställningen därför redan från början att hålla sig utanför ”stormaktskriget” och klara eventuella kriser med förhandlingar och eftergifter. […]

Statsministern Per Albin Hansson tänkte sig nog också ett nytt första världskrig när han några dagar före krigsutbrottet förklarade: ”Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kan anses påkallade. /…/ Vår beredskap är god”. Vakthållning och skydd – de orden syftade i första hand på den militära beredskapen. Men det var inte sant. Den svenska armén vid krigsutbrottet har kallats en illa utrustad och illa tränad sommararmé. Och kungörelserna om mobilisering, som publicerades i tidningarna den 2 september var krångliga, för att inte säga obegripliga. […]

År 1925 hade en socialdemokratisk regering genomfört en omfattande nedrustning av det svenska försvaret. Det fanns till och med en pacifistisk gruppering bland social­demokraterna. I mitten av 30-talet började man tänka om, det var hög tid att förstärka försvaret. Under intryck av de internationella kriserna under 1938 satte riksdagen av ett rätt stort belopp för att stärka försvaret, men effekterna var ännu blygsamma vid krigsutbrottet. Många värnpliktiga hade inte kallats in alls under ett antal år. Att man förlängde värnplikten från sex till sju månader gav inte heller mycket omedelbar effekt. När kriget väl brutit ut hölls många värnpliktiga inkallade i beredskap långa perioder och då fick de en mer relevant utbildning. På våren 1942 torde det svenska försvaret ha varit hyfsat stridsberett. Läs artikel

[…] The United States is wielding power irresponsibly. After the fall of the Soviet Union, U.S. leaders had a chance to embrace pluralism and peace in the 21st century. Instead, the United States anointed itself the “indispensable nation.” It pursued military dominance across the globe, inflating minor troublemakers into existential threats and launching unnecessary wars that continue to take lives. Today, Trump and both political parties agree on little else besides taking roughly $1 trillionevery year away from American taxpayers and communities to bestow that money upon the Pentagon. […]

The war in Afghanistan, the longest in U.S. history, continues today after almost two decades. The endless-war deniers should deliver their message to the families of the more than 2,400 U.S. service members killed and more than 20,000 wounded in the conflict. They should try reassuring civilians in 40 percent of the world’s nations: That’s where the United States now operates in its war on terrorism. Läs artikel

Regeringen avser att föreslå att, utöver tidigare fattade beslut, tillföra det militära försvaret fem miljarder kronor år 2022. Satsningen aviseras i budgetpropositionen för 2020 och finansieras fullt ut genom en bankskatt. Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. […]

Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har kommit överens om att, utöver tidigare fattade beslut, tillföra det militära försvaret fem miljarder kronor år 2022, vilket finansieras fullt ut genom en bankskatt. Exakt utformning av hur bankskatten ska se ut kommer regeringen återkomma till.

Ytterligare fem miljarder kronor årligen tillförs det militära försvaret under den resterande försvarsinriktningsperioden, i enlighet med Försvarsberedningens förslag, varav hälften kommer vara finansierat krona för krona och finansieringen ska ha en rimlig fördelningsprofil. Läs pressmeddelande