Finland har erbjudits möjligheten att gå med i det militära samarbetet JEF, som leds av Storbritannien. Det bekräftar Försvarsministeriet för Yle. Tidigare på söndagen sade försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf.) till FNB att det är sannolikt att både Finland och Sverige ansluter sig till samarbetet.

JEF är ett militärt samarbete under brittisk ledning. I praktiken handlar det om snabbinsatsstyrkor som närmast är inriktade på krishantering och förbättrad prestanda. I dagens läge deltar förutom Storbritannien även Natoländerna Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen och Nederländerna i JEF.

Enligt Jussi Niinistö har Storbritannien bett Finland och Sverige att gå med i samarbetet. Försvarsministern säger att man tillsammans har övervägt om JEF kan vara till nytta för det nationella försvaret. Slutsatsen är enligt ministern att det finns en viss nytta. Läs artikel

…I Norrbotten finns dessutom centrala delar av det svenska energisystemet. Vattenkraftverken i Lule älv producerar massor av ren och fin elektricitet som är till glädje för både folk och företag.

Skog, malm, stål och vattenkraft är alltjämt enorma nationella tillgångar. Enbart svensk skogsindustri hade ett exportvärde på hela 127 miljarder kr år 2015. Därför handlar försvaret av Sverige inte bara om militär närvaro på Gotland och u-båtsjakt i Östersjön. Det finns enorma värden att försvara även i den norrländska glesbygden. Den råvarurika Nordkalotten är och förblir geopolitiskt högintressant…

De försvarspolitiska tungviktarna har skäl att lyssna.

I direktiven till den nya försvarsberedningen talas mycket om ”försvarsförmågan på Gotland”. Gott så. Men det behövs också en starkare arktisk dimension i svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Den svenska huvudlinjen måste givetvis vara att verka för avspänning och för att Arktis förblir en fredlig och stabil region. Det gäller att utveckla dialog, handel och mellanfolkliga samarbeten mellan Ryssland, USA, Kanada, Sverige, Norge, Finland och andra med intressen i området. Det finns ingen vinst i att Arktis börjar präglas av växande motsättningar. Men om olyckan är framme måste det finnas militär kapacitet för att kunna försvara även norra Sverige.

Försvarsberedningen borde därför få ett tydligt uppdrag att se över och förstärka försvarskapaciteten även i norr. Läs artikel

Fredag den 3 februari arrangerade Regionalt samverkansforum i Norrbotten ett säkerhetspolitiskt seminarium i Jokkmokk med fokus på Arktis. Bland deltagarna återfanns såväl Sveriges Arktisambassadör, försvarsministern, ledamöter från försvarsutskottet och Försvarsmaktens insatschef och arméchef.

Försvarsminister Peter Hultqvist säger att Nordkalottområdet är ett viktigt område och att det är viktigt att vi bygger en militär förmåga, både på marken och i luften.

– Varje övning och aktivitet är en säkerhetspolitisk signal, särskilt när vi övar tillsammans med andra länder. Flyget har sin Cross border training och inom armén finns ett väl utvecklat samarbete med Finland. Alla samarbeten skapar möjlighet att använda det operativt om man så beslutar. Att bygga militär förmåga är ett stöd för den diplomati som finns. Den hårda delen behövs  för att det mjuka ska fungera. Vårt arbete syftar till att skapa stabilitet för att bevara fred…

Karl Engelbrektson, Försvarsmaktens arméchef säger att allting hänger ihop.

– Vi är ömsesidigt beroende av varandra i samhället idag och vi måste skapa lag och ordning  tillsammans. För oss militärer är det interoperabilitet som gäller, och den finns för oss i NATO.

– För att kunna verka i den här miljön måste vi öva här, och vi måste öva tillsammans med andra. För att utveckla oss måste vi ha stora övningar som påfrestar systemet och såna volymer  är svåra att få ihop i Sverige. Ett utmärkt exempel på det är den norska internationella övningen Cold Response, där Sverige deltagit flera gånger. Där får vi möjlighet att öva i brigad, i större sammanhang där vi blir anfallna på flera fronter samtidigt av en kvalificerad motståndare. Läs pressmeddelandet

Försvarsmakten ska utreda förutsättningarna för Sverige att ingå i ett militärsamarbete under ledning av Storbritannien. Förutom Storbritannien har sex andra Natoländer anslutit sig till styrkan Joint Expeditionary Force, JEF.

Vi har också fört ett resonemang med Finland och vi ska gemensamt göra en analys av ett eventuellt deltagande i JEF. Vi vill koordinera våra ställningstaganden, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Dagens Nyheter.

JEF är inget stående förband utan länderna anmäler olika enheter som kan sättas in i ett krisläge. På måndagen får Försvarsmakten i uppdrag att ta fram ett underlag för hur ett svenskt bidrag kan se ut.

Trots att de sju länder som nu ingår är Natoländer ser Hultqvist inga problem för den svenska militära alliansfriheten.

JEF är ju inte en Natostyrka, utan ett brittiskt initiativ och en brittisk ledd verksamhet. Det innebär att vi kan delta, men vi har inget åtagande att delta i operationer, säger han till tidningen. Läs artikel

Vad är det som får människor att känna så för sin nation att de är beredda att dö för den? Dö för människor de aldrig träffat, som de kanske skulle avsky om de hade träffat dem? Dö. Och döda.

Socialantropologen och statsvetaren Benedict Anderson ställer frågan i sin Imagined Communities: Reflections on the Origin and Spread of Nationalism (1983). Hans svar är att källan till denna offervilja är nationalism, en identifikation som – till skillnad från den med släkt och vänner – är abstrakt, som omfattar människor man aldrig mött, eller kommer att möta…

Försvarsmakten må kalla sig just det i stället för krigsmakt, förses med en civil generaldirektör, och arbeta med att utveckla organisationen mot jämlikhet och jämställdhet, men som förvaltningsmyndighet skiljer den ändå ut sig: den är helt beroende av att tillräckligt många svenskar är beredda att dö och döda för Sverige.

Detta särpräglade förhållande märks inte mycket av i den politiska försvarsdebatten. Den handlar om kängor och kanoner. Och Gotland. Det talas om den nedrustning som skett. Det talas mycket litet om det som är försvarets yttersta grund: svenskarnas offervilja. Läs artikel

När Karlshamns kommun diskuterat med regeringen har det stått klart att kommunen har rätt att besluta om avtalet att lagra rör för gasledningen Nord Stream 2.

Representanter för Karlshamns kommun har träffat representanter för regeringen för att diskutera frågor kring Nord Stream 2. Vid dessa möten har frågan om vem som har rätt att besluta om hamnen får genomföra den planerade affären diskuterats. Det har varit tydligt att det är kommunen som beslutar i denna frågan…

Trafiken med rörfartyg ökar trafikflödet marginellt hamnen. Arbetet i hamnen ska i huvudsak skötas av svensk personal. Bevakningen av rören under lagringstiden ska göras av ett svenskt bevakningsföretag. Det handlar inte om att Karlshamns hamn hyr ut hamnen, det handlar om att Karlshamns Hamn säljer logistiklösningar såsom lastning och lossning av fartyg, hantering av gods i hamnområdet samt lagerhållning av gods…

Rören som ska hanteras i Karlshamns hamn ska tillverkas av Europipe GmbH i Mulheim i och förses med ett yttre betonglager i Mukran i Tyskland innan de transporteras till Karlshamn. Europipe kommer att leverera ungefär 75 procent av alla rör till hela projekt Nord Stream 2. Transporter och läggning av rör kommer att skötas av Allseas Group S.A. i Schweiz. Några ryska fartyg kommer inte att användas. Läs artikel

I 2016 rykket norske jagerfly ut 20 ganger for å identifisere russiske militærfly langs norsk luftrom. Det er halvering fra årene før.

Forsvarets operative hovedkvarter (FOH) fører statistikk over antall utrykninger (scrambles) og antall identifiserte fly. I fjor rykket norske jagerfly ut 20 ganger og identifiserte 38 russiske militærfly, det laveste antallet siden 2010.

– Vi antar at nedgangen skyldes at de russiske flystyrkene som normalt opererer i nordområdene, har deltatt i operasjoner i andre områder, for eksempel Syria, sier major Brynjar Stordal, talsperson i FOH. Läs pressmeddelande

En diskussion som uppkommit nu när politikerna insett glappet mellan den negativa säkerhetspolitiska utvecklingen och vår försvarsförmåga är om Försvarsmakten kan ta emot mer pengar redan nu.

Frågan i sig är relevant, ingen är förtjänt av att det satsas pengar som långsiktigt inte ger effekt. Svaret är dock enkelt: Försvarsmakten kan ta emot ett antal miljarder per år utan att det riskerar att vara pengar i sjön. I en sådan diskussion är det risk att det blir för stort fokus på materiel eftersom nyanskaffningar, modifieringar, renoveringar och underhåll skjutits upp under lång tid. Vad man inte får glömma bort är att materiel kräver personal – utan personal blir det ingen ökad operativ effekt. Här finns det möjlighet att satsa ekonomiska resurser som ger ökad tillgänglighet och operativ effekt.

Ett område som borde prioriteras är att öka ambitionen avseende antalet soldater och sjö­ män som tjänstgör kontinuerligt. Erfarenheter från nutida konflikter visar tydligt på att det behövs hög tillgänglighet. Förbanden ska finnas direkt gripbara, väl övade, väl utrustade och redo att direkt sättas in. Dagens volymer räcker inte till för att upprätthålla den tröskeleffekt som vi behöver. Ett annat område man måste investera i är att öka attraktiviteten. Att öka attraktiviteten innebär olika för olika yrkesgrupper men det räcker inte med goda utvecklingsmöjligheter, god arbetsmiljö, att idéer tillvaratas och att det genomförs bra verksamhet. Läs ledaren

Lettlands beslut att diskutera gränssäkerhet direkt med det ryska försvarsministeriet bryter en mångårig tradition i Baltikum. Estland, Lettland och Litauen har hittills låtit Nato och EU sköta alla direkta kontakter med Kreml.

Innehållet i förhandlingarna är inte i sig speciellt dramatiska. Det handlar om förhandlingar på tjänstemannanivå mellan det lettiska och det ryska försvarsministeriet. Det första mötet ägde rum den 8 december och båda parterna har sagt att de kommer att mötas igen. I ett pressmeddelande förklarade letterna att syftet var att skapa förtroende mellan parterna. Rent konkret vill båda länderna få bättre insyn i vad som händer militärt på den andra sidan gränsen.

Här är en länk till det lettiska pressmeddelandet (på engelska).

– Jag ser ingenting dramatiskt här, jag skulle snarare säga att vår Rysslandspolitik i väst måste vara pragmatisk, kommenterar Artis Pabriks…

Artis Pabriks är öppen med att valet av Donald Trump till USA:s president har tvingat också de baltiska länderna att tänka om i relation till Ryssland.

– Det har mycket stor betydelse. Europas säkerhet har länge varit långt beroende av USA, betonar Pabriks. Under de senaste 20 åren har vi i Europa snarast nedrustat.

Som exempel jämför han Tysklands beredskap med Finlands.

– På 24 timmar får Finland ihop en större armé än tyskarna…

Kritiken från Estland har varit tillbakadragen, men tydlig. Ryssland har bjudit in Estland till likadana samtal, men Estland svarade med ett bestämt nej.

– Vi utgår ifrån att det bara är Nato som har en direkt dialog med Ryssland, säger Estlands försvarsminister Margus Tsahkna. Vi för inga bilaterala förhandlingar alls. Läs artikel

Om Ryssland anfaller Finland blir det inte på traditionellt sätt. Det kommer snarare att likna invasionen av Krim, säger Jarmo Lindberg som är kommendör för Finlands försvarsmakt…

– Målet vore att bygga upp en så effektiv cocktail av överraskningar att motståndaren inte hinner organisera sig, säger Jarmo Lindberg…

Han konstaterar också att det skulle ta tid att mobilisera Finlands stora värnpliktsarmé vid ett plötsligt anfall. Finland räknar i dag med 230.000 soldater, det största antalet i Norden. Problemet är att trupperna i ständig beredskap är ytterst få. Marktrupperna saknar dessa i praktiken, luftförsvaret och marinen har ett mindre antal.

– En armé med stora reserver är som en dieselmaskin, det tar tid att få den att gå upp i varv, säger Jarmo Lindberg.

Han håller nu på med att bygga upp beredskapstrupper som ska kunna rycka in på några timmars varsel. Läs artikel

…Det er betydelig grunn til å tro at trusselbildet knyttet til statlig etterretningsvirksomhet rettet mot Norge, og spesielt fra Russlands side, er vesentlig mer alvorlig enn det etterlatte inntrykket fra PSTs årlige trusselvurdering for 2017.

Formuleringene i det 24-siders dokumentet er usedvanlig diplomatiske sammenliknet med hva det svenske Säkerhetspolisens (Säpo) allerede i april 2014 konkluderte med: At Russland drev krigsforberedende handlinger mot Sverige…

Det er også interessant å legge merke til at PST er unnvikende i beskrivelsen av mulig skadeomfang og konsekvenser av det Russland hittil har gjort mot Norge, men i stedet beskriver risiko fram i tid. Ett eksempel: PST skriver at «Norge og norske interesser vil i 2017 utsettes for fremmed etterretningsvirksomhet som kan ha et stort skadepotensial.» For å konkludere med det må vel nødvendigvis tjenesten ha kjennskap til allerede inntrufne hendelser eller skadeomfang, eventuelt sårbarheter, som gjør at det blir dekning for å konkludere med et potensielt stort skadepotensial?..

Så langt har Norge hittil bare erkjent offentlig at det har vært cyberangrep, såkalte datanettverksoperasjoner og informasjonsoperasjoner fra russisk side mot Norge…

Etter PSTs fremleggelse av trusselvurderingen onsdag benyttet jeg anledningen til å spørre et par PST-medarbeidere om det har forekommet eksempler i Norge på forsøk på fysiske inngrep i norsk infrastruktur (og ikke bare cyberangrep), og som man mistenker at en fremmed makt kan ha stått bak. Det førte til at PSTs sjef for kontraetterretning, Arne Christian Haugstøyl, svarte at «Det kan jeg ikke kommentere». En annen PST-medarbeider svarte enda mer unnvikende. Og PST-sjef Benedicte Bjørnland svarte at «Det har jeg ingen kunnskap om». Noe som er noe ganske annet enn å si at det har jeg ingen «kjennskap» til. Svaret fra PST-sjefen var ikke noe fullverdig dementi. Läs artikel