NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Under tre torsdagskvällar ska vi ställa frågan: Hur kan vi skapa större förståelse,
solidaritet och vänskapliga relationer mellan människor i Ryssland och Sverige?
”Folk till folk”!
Torsdag 29 september kl 19
Sven Hirdman
Om rysk kultur, historia, religion och politik
Sven Hirdman, tidigare Sveriges ambassadör i Moskva är författare till
Ryssland och svensk säkerhetspolitik – 50 år i utrikespolitisk tjänst
…As to Finland’s application for membership of NATO, the situation is as follows: we are not applying for membership now, but we keep the possibility open. In our deliberations the development of the security situation in Europe is the essential factor. Although we are not applying for NATO membership now, keeping that door open serves Finland’s security.
With the many challenges in our external environment it is natural that Finland and Sweden seek stronger alignment of their policies in foreign and security policy.
Our basic interests and values are shared. We want to translate this common ground into decisive and concrete joint action in foreign and security policy. Our bilateral defence cooperation is intensifying, in particular, with Sweden…
Dealing with Russia in economic and political terms has always been both natural and necessary for us. Dialogue with Russians is particularly important now. Russia is part of Europe and will remain so. As an EU member state, Finland was part of the decisions concerning sanctions against Russia in the wake of the events in Crimea and Ukraine. We continue to be committed to these EU decisions. But we have a pragmatic approach to relations with Russia: in good and bad times alike, we must be able to maintain cooperation in areas where we share interests, and dialogue on issues that divide us. Läs talet
…Bredden av de säkerhetspolitiska instrumenten som diplomati, medling och förtroendeskapande åtgärder ska bidra till att hot inte uppstår. Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. I Sverige stärks försvarsförmågan. Försvarspolitiken har sedan årsskiftet en ny inriktning. Försvarsmakten inriktas främst på försvaret av vårt land. Krigsförbandens operativa förmåga prioriteras. Personalförsörjningen ska säkras långsiktigt. De försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena breddas och fördjupas.
Partnerskapssamarbetet med Nato utvecklas och den transatlantiska länken stärks. Samarbetet med Finland är centralt. Medverkan i internationella fredsbevarande operationer förblir viktigt. Regeringen kommer under året att söka brett stöd för en nationell säkerhetsstrategi. Läs deklarationen
Den 20 augusti 2015 beslutade regeringen att tillsätta en statlig offentlig utredning om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Till särskild utredare utsågs ambassadören Krister Bringéus och till huvudsekreterare dåvarande kanslirådet Carl Magnus Eriksson. Kommittédirektivet angav att utredaren skulle redovisa sitt uppdrag senast den 31 augusti 2016. 1 Utredaren överlämnar härmed betänkandet Säkerhet i ny tid (SOU 2016:57). Med detta är uppdraget avslutat.
Stockholm i september 2016 Krister Bringéus
Finlands utrikesminister Timo Soini (Sannf) och Sveriges utrikesminister Margot Wallström tar ställning till Sveriges och Finlands försvarssamarbete i en debattartikel som publicerades i Helsingin Sanomat på måndagen.
Soini och Wallström skriver att Finland och Sverige är starkare tillsammans. Enligt dem är det naturligt att grannländerna ökar sitt utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete.
Samarbetet väckte diskussion när man i den svenska utrikes- och försvarspolitiska rapporten talade om balanser i försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland, det vill säga att Finland drar mer nytta av samarbetet än Sverige. Läs artikel
Det har inte förts någon politisk diskussion om Reservistförbundets erbjudande att erbjuda Sverige hjälp med den militära utbildningen, säger försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf). Niinistö säger att det är Sveriges uppgift att bedöma hur värdefull de anser att hjälpen skulle vara. Bakgrunden till förslaget är att Sverige överväger att införa en selektiv värnplikt 2019.
– Låt oss först se hurdan värnplikt Sverige bygger upp. Sedan klarnar det vilket slag av hjälp som behövs av Finland, om någon hjälp ens behövs, säger Niinistö.
Försvarsmaktens kommendör Jarmo Lindberg säger att Sverige strävar efter att bygga upp ett självständigt system med en tillräcklig kapacitet av utbildare.
– Månne inte Sverige utgår från att de har ett självständigt och heltäckande försvar…
Niinistö säger att det viktigaste för Sverige är att fortsättningsvis utveckla det egna försvaret. Att delvis återinföra värnplikten ser han som en bra åtgärd.
– Den svenska armén har rent ut sagt en del utrymme för förbättringar. Sveriges flygvapen och marin är relativt starka, men armén är så liten att en hel del arbete återstår för att stärka det regionala försvarets trovärdighet. (FNB) Läs artikel
Även om diskussionen noga följs kring försvarssamarbetet i Sverige, har den färska svenska försvarsrapporten inte väckt någon förvåning.
– Det här är enda experts syn på saken. Låt vara att han (Krister Bringéus) är en erfaren diplomat, säger försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf)
Ministern tycker det är bra att vi i Finland får en inblick i hur man tänker i Sverige. Men de bägge ländernas försvarssamarbete framskrider som tåget, vidhåller han.
I den svenska rapporten framgick att ett ökat försvarssamarbete med Finland kan medföra risker. Den ryska gränsen kommer mentalt närmare Sverige.
I samband med öppningen av den nationella försvarskursen säger försvarsministern ändå att Finland inte stöder sig på ett behov av någon svensk militär uppbackning.
– Finland litar inte på stöd från något håll, utan förbereder oss på att försvara oss själva. Läs artikel
Reservistförbundets ordförande Mikko Savola, som även är riksdagsledamot för Centern, påpekar att Finland hade en viktig roll med att förbättra Estlands försvarsförmåga efter att landet återfick sin självständighet. Nu skulle man enligt honom kunna erbjuda Sverige motsvarande hjälp.
– Det tar flera år innan Sverige har en betydande krigstidsförmåga inom armén igen. På så sätt är situationen litet lik den i Estland, som fick bygga upp sitt försvar ganska långt från noll på 1990-talet, säger Savola.Läs artikel
Bringeus skriver om hotbilder mot Sverige och följer därmed en trend som skapats av både inhemska och utländska Nato-förespråkare. I februari i år kom en rapport från Rand , en amerikansk tankesmedja, som målar upp ett scenario där Ryssland attackerar de baltiska staterna och där Sverige obönhörligt dras med genom att Nato använder vårt luftrum för motattacker.
Bringeus har anammat Randkrigsspelet med hull och hår.
Under kalla kriget förekom också ett antal hotbilder från både öst och väst. Det var besättandet av östersjöutloppen, direkt invasion av Sverige, fullskaligt pansaranfall mot Tyskland, mm. På rysk sida varnade man för inringning från väst och utplaceringen av missiler i Västtyskland som förberedelse för kärnvapenangrepp.
Säkert finns planer i militärstaberna både i öst och väst för sådana operationer. Militärerna har till uppgift att ständigt arbeta med scenarier för olika krigsfall.
Ett alliansfritt Sverige kan dock inte basera sin säkerhetspolitik på utländska krigsscenarier och hotbilder. Hotbilder kommer och går som vi lärt oss av 200 år av fred under de mest skilda yttre omständigheter alltifrån Krimkriget till två världskrig som direkt påverkat vår omgivning.
När ambassadör Krister Bringéus i sin redan omskrivna utredning om svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten talar om fördelarna med ett svenskt Nato-medlemskap, gör han det inte ur ett förutsättningslöst perspektiv.
Han förutsätter sålunda att händelserna i Georgien 2008 och Ukraina 2014 innebar en säkerhetspolitisk vändpunkt i Europa (på ett sätt som exempelvis de balkanska utbrytnings- och interventionskrigen på nittiotalet inte gjorde), nämligen såtillvida att de visar den ryska maktens aggressiva karaktär – en aggressivitet som dessutom antas tillta och beröra oss mera direkt än tidigare (exempelvis än under kalla kriget).
Detta känns något nymornat. Ryssland är en stormakt och beter sig traditionellt sett som en stormakt i umgänget med omvärlden. Här har egentligen ingenting nytt skett – sedan Peter den stores dagar. Ryssland är givetvis inte ensam stormakt i vår närhet och långt ifrån den ledande aktören på den internationella arenan. Landets ledning utnyttjar naturligt nog tillfällen som ges. I Georgien och Ukraina fanns det sådana tillfällen, eller förevändningar för inskridande, i form av missgynnade och missnöjda ryskspråkiga minoriteter. I Sveriges område, framförallt Baltikum, finns minoriteter som på olika vis har hanterats mindre känsligt av de styrande efter frigörelsen från dåvarande Sovjetunionen, men all rapportering tyder på att dessa ryskspråkiga befolkningsgrupper – till skillnad från minoriteterna i Georgien och Ukraina – inte skulle hälsa en rysk militär intervention med någon större entusiasm. De integreras nu i dessa staters sociala, politiska och kulturella liv, även om det måhända hade varit önskvärt att denna integration hade gått snabbare och mera smärtfritt.
Vi länkar här till ett blogginlägg 2010 av Lars Gyllenhaal som har relevans för dagens debatt om förvaret.
Blogginlägget:
Välkommen till ett nytt Sverige – ett Sverige utan värnplikt. De främsta anledningarna till att både politiker och allmänheten en dag lär sakna denna plikt rejält är dock vare sig demokratiska, ekonomiska eller nostalgiska.
Jag är medveten om att värnplikten – eller värnrätten om man så vill – nu bara är ”vilande” och alltså inte helt har avskaffats. Men i praktiken har den det, eftersom historien visar att regeringar, särskilt moderna svenska, i regel inte förmår ta försvarshöjande beslut i tid, utan först efter det att krig redan brutit ut.
Sedan har det dröjt flera år till dess att besluten har resulterat i något påtagligt. Exempelvis stod vi under andra världskriget klara att stå emot ett angrepp, alltså med goda chanser att lyckas, först 1944 eller 1945. Samlingsregeringens undfallenhetspolitik (avstegspolitik) var en konsekvens av detta förhållande.
Dagens huvudledare i DN om värnpliktens död är närmast skadeglad. DN: ”Det är sannerligen på tiden. Värnplikten har blivit både gammalmodig och ineffektiv” och ”Nu är det äntligen slut med det”. Läs hela ledaren, printa ut/klipp ur den och spara den för framtiden för att kunna jämföra DN:s ord med hur framtiden blev.
En sak är säker om framtiden: en dag kommer ett rikstäckande svenskt försvar åter att behövas – något som ett svenskt yrkesbaserat försvar aldrig kan bli. Inte ens om det skulle bli världens bästa. Sveriges relativt sett stora yta kan helt enkelt inte värnas av så få personer. Frågan är bara när behovet kommer.
När media och opposition pressar regeringen så kan man dessutom hänvisa till att man inväntar den pågående utredningen, och att man således inte vill svara på frågorna och förekomma utredningens slutsatser. Väldigt listigt!..
En tredje utredning som kanske inte utgör något politiskt sprängstoff, men som jag personligen anser är en av de allra viktigaste är den som utredaren Ingemar Wahlberg ska leverera i slutet av året, nämligen översynen av Försvarsmaktens materiel- och logistikförsörjning. Det här är ett område som under lång tid har fungerat väldigt dåligt och där Försvarsmakten får orimligt lite effekt för varje investerad krona. För lite pang för pengarna, för att använda ett passande uttryck. Läs artikel