Olika säkerhetsutmaningar för stormakterna, studie från FOI

av

I en studie från FOI analyseras hur tre europeiska stormakter har ändrat sin säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till för exempel Rysslands förändrade agerande och militära uppbyggnad. De tre Europeiska stormakterna Frankrike, Tyskland och Storbritannien förändrar sin säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till aktuella säkerhetshot. De tre länderna är alla engagerade i säkerheten i Östersjöområdet.

– Studien visar att de tre europeiska stormakterna inte betraktar Ryssland som ett direkt och existentiellt hot mot deras eget territorium eller mot NATO. Men trots detta så anser de att Rysslands agerande är en allvarlig säkerhetspolitisk utmaning. Annekteringen av Krim kan beskrivas som den tydligaste vändpunkten för dem alla tre. De erkänner också att Ryssland kan utgöra ett hot mot allierade och grannländer, främst i områdena runt Östersjön och Svarta havet, säger Anna Sundberg, forskare på FOI.

Men trots detta så är det för alla tre länderna den globala terrorismen som betraktas som det främsta hotet. Det är särskilt tydligt i Frankrike där allt överskuggas av kampen, nationellt och internationellt, mot terrorismen, men även i de två övriga länderna ligger det högt upp på agendan. Flyktingkrisen har under året varit en annan påtaglig utmaning i Europas södra närområde.

– Vårt närområde har absolut hamnat i deras blickfång på ett annat sätt än tidigare och de är alla tre engagerade i varierande utsträckning i länderna runt Östersjön – genom deltagande i övningar, i stora militära snabbinsatsstyrkor, air-policing, vid staber med mera, säger Anna Sundberg. Läs rapporten

 

.

Forsvarsveteran går hardt ut mot regjeringens langtidsplan for Forsvaret: Legger seg flat for USA, Klassekampen

av
Forsvarsekspert Jacob Børresen mener langtidsplanen for Forsvaret feiler både økonomisk og militær­strategisk.

– Dagens norske regjering legger seg flat for amerikanerne, sier Jacob Børresen, pensjonert flaggkommandør med en lang militær karriere bak seg i Sjøforsvaret.

Børresen var militær sekretær for forsvarsminister Johan Jørgen Holst på 1980-tallet og medlem av Forsvarspolitisk Utvalg fra 2006 til 2007. Utvalget utarbeidet den offentlige utredningen «Et styrket forsvar», som ble brukt som grunnlag for den forrige langtidsmeldingen for Forsvaret i perioden 2009 til 2012.

Nå går Børresen hardt ut mot regjeringens langtidsplan for Forsvaret, som ble lansert forrige fredag. Han mener at planen har en i overkant konfronterende retorikk i forholdet til Russland, at den er økonomisk umulig å gjennomføre og at den ikke sørger for et godt nok forsvar av Norge. Läs artikel

Er Norges trening av syriske krigere folkerettsstridig? Aslak Storaker , Ny Tid

av

Norge skal trene syriske opprørere i Jordan for å bidra til et kollektivt selvforsvar av Irak. Har Irak egentlig bedt om denne hjelpen?

Norge skal sende 60 soldater til Jordan for å «bidra med trening, rådgivning og operativ støtte» til syriske sunniarabiske opprørsgrupper som skal bekjempe ISIS på syrisk territorium. Bakgrunnen er henvendelser fra Frankrike og USA, og Norges deltakelse skal skje som en del av den USA-ledede Operation Inherent Resolve (OIR). Norge hevder operasjonen er i tråd med folkeretten fordi det dreier seg om kollektivt selvforsvar av Irak. Utenriksdepartementet i Damaskus har på sin side fordømt beslutningen som «et skamløst brudd på suverenitet, sikkerhet og stabilitet».

Selvforsvarsrett i utvikling? Det har hersket en viss forvirring rundt hvem Norge anser som Syrias folkerettslig legitime regjering etter at Norge i 2012 anerkjente den opposisjonelle Nasjonalkoalisjonen som «den legitime representanten for det syriske folk». Når Ny Tid spør Utenriksdepartementet (UD) hvem Norge anerkjenner som Syrias myndigheter, svarer kommunikasjonssjef Frode Andersen at Assad-regimet har mistet sin legitimitet som representant for det syriske folket. «Dette er et annet spørsmål enn det formelle folkerettssubjektet,» sier Andersen. «Vi har fortsatt diplomatisk samkvem med Syria.» Norges trening av syriske opprørere skjer altså trass i protester fra den regjeringen Norge anerkjenner som Syrias myndigheter. Läs artikel

Tidningskrönika: Nya tyska röster talar för avspänning

av

Nu sällar sig Wolfgang Ischinger, ordförande för Säkerhetskonferensen i München, till dem som manar Nato till moderation. Krigsrisken mellan Nato och Ryssland är större idag än på 80-talet, menar han. Detta är enligt honom en god anledning till att motverka den pågående militära eskaleringen.

Ischinger har tidigare varit statssekreterare i tyska utrikesministeriet samt sitt lands ambassadör i London och Washington. Han sitter med i styrelsen för SIPRI och är, bland mycket annat, medlem av the American Academy i Berlin, tillkommen i mitten av 90-talet på initiativ av USA:s dåvarande Berlin-ambassadör Richard Holbrooke, och av the Atlantic Council of the United States.

Han anser att Natos Rysslandsstrategi idag är endimensionell: den går endast ut på att demonstrera militär styrka. Men som Ischinger ser det måste strategin ha även en ”andra pelare”, nämligen dialog, avspänning och en återgång till rustningskontroller. Ett exempel på avspänning kunde vara att införa visumlättnader för ryssar, enligt modellen: ”Vi besvarar inte den förgiftande ryska propagandan med en motsvarande motpropaganda, utan vi avskaffar visumtvånget för ryska medborgare.”

Läs mer

Olof Kleberg: Avskräckning leder inte framåt, Västerbottens-Kuriren

av

Den förut stabilt negativa svenska Nato-opinionen har påverkats av Rysslands aggressiva utrikespolitik : annekteringen av Krim, militärstöd till separatisterna i östra Ukraina, offensiva övningar i Östersjön.

Deras två huvudpunkter i den senaste artikeln (SvD 10.6) tycks mig högst tvivelaktiga.

Den första gäller deras påstående att Sverige har bedrivit en ”isolationistisk” utrikespolitik samt att tanken är ”helt förlegad” att Sverige skulle stå utanför en större krigskonflikt. Vi kommer att dras in i alla konflikter i vår närhet – därför är det bäst att gå med i Nato. Läs artikel

 

 

Uppdrag till Försvarsmakten, Regeringskansliet

av

Den 19 juni 2014 gav regeringen uppdrag åt Försvarsmakten att närmare undersöka hur det svensk-finska försvarssamarbetet kan fördjupas utifrån handlingsplanen.
Den 31 2015 överlämnade Försvarmakten tillsammans med den finska försvarsmakten en gemensam rapport om konkreta samarbetsområden. Läs meddelandet.

Nyanserande samtal, ledare i Hufvudstadsbladet

av

På tröskeln till det politiska superveckoslutet nyligen uppstod en debattunge om huruvida man kan folkomrösta om säkerhetspolitik (läs:Nato) eller inte.

I serien meningslösa debatter har vi prickat av en.

Att ett finländskt Nato-medlemskap går via folkomröstning spikades faktiskt redan i presidentvalsrörelsen 2006 då Sauli Niinistö slog fast att vägen går via folket. Han upprepade det i valrörelsen 2012.

Ingenting tyder på att Niinistö inte låter sig väljas för en andra period 2018-2024.

När en ny president tar vid 2024 kommer han eller hon att ge ett liknande löfte, om frågan är aktuell.

Man blir nämligen inte president på att säga ja till ett Nato-medlemskap.

Samtidigt illustrerar vår utdragna Nato-option att det handlar om så mycket mera än om ett ja eller ett nej. Läs artikel

Gjut olja på vågorna, Jerker Örjans i Hufvudstadsbladet

av

Var är fredsrörelsen i Natodebatten? undrar insändarskribenten.

Det är allt skäl att mana till sans i Natodebatten. Den tilltagande spänningen mellan Ryssland och väst från Östersjön till Svarta havet liknar alltmer situationen under kalla kriget. Men då förstod beslutsfattarna att situationen kan gå överstyr och leda till konfrontation om spänningen tillåts stiga okontrollerat. Det var status quo och terrorbalans som gällde, inga stora förändringar med andra ord. Även hängivna Kubaentusiaster förstod och accepterade att Förenta staterna inte kunde godkänna att sovjetiska missiler placerades i deras omedelbara grannskap.

Men det som var självklart 1962 tycks vara glömt i dag. Nato agerar i dag ungefär som Sovjet 1962: systematiskt flyttas positionerna framåt. I den situationen är det naturligt att Ryssland reagerar.

Sevastopol dominerades av den arrenderade ryska flottbasen. I stadens centrum vajade ryska flaggan över vart och vartannat hus. Av dem man träffade på stadens gator i oktober 2013 var de flesta i ryska flottans tjänst eller ättlingar till sådana. Vad skulle det inte ha betytt strategiskt för Ryssland om Ukraina blivit ett Natoland! Läs artikel

Putin varnar för Nato: ”Måste höja stridsberedskapen”, svd.se

av

Ryssland måste höja stridsberedskapen längs gränsen som ett svar på militäralliansen Natos ”aggressiva beteende” i Rysslands närhet, säger president Vladimir Putin.

– Ryssland är öppet att diskutera den här allvarliga frågan och har mer än en gång visat sin vilja till dialog. Men, precis som inför andra världskriget, så får vi ingen positiv reaktion som svar. Tvärtom förstärker Nato sin aggressiva retorik och sitt aggressiva beteende i närheten av våra gränser. Det är vår plikt att vara särskilt noggranna med att stärka stridsberedskapen i vårt land, säger Putin, enligt Reuters.

Nato har stärkt den militära beredskapen i Polen och Baltikum efter att Ryssland annekterade Krim 2014. För en dryg vecka sedan beslutade Natoländerna Storbritannien, Tyskland och USA att ytterligare stärka närvaron längs den ryska gränsen i de baltiska länderna från och med nästa år. Läs  artikel

 

Gullranda-diskussionerna avslutades: ”Svårt att säga vilka skillnaderna mellan Sverige och Finland är”, presidentti.fi

av

Republikens president Sauli Niinistö avslutade Gullranda-diskussionerna med att kommentera dagens huvudteman: samarbetet mellan Finland och Sverige och EU:s framtid. ”Det förefaller finnas skillnader mellan Finland och Sverige, men vilka de är, det är ganska svårt att säga på rak arm”, sammanfattade presidenten. Både Finland och Sverige beaktar situationen i sina ställningstaganden och lämnar tillräckligt med utrymme också för framtida beslut.

En skillnad som kom fram i diskussionerna var när man på svenskt håll konstaterade att Sverige inte i detta läge skulle bjuda in Rysslands president. ”Jag hoppas att ni också ser en annan större skillnad, eller åtminstone en längre sådan, på över 1 300 kilometer. Finland har en längre gräns med Ryssland än alla EU-länder tillsammans och en nästan lika lång gräns som Nato-länderna tillsammans. Den situationen kan vara svår att sätta sig in, men försök föreställa er att Ryssland skulle ligga där Norge nu ligger”, sade president Niinistö. Läs artikel

När staten sviker glesbygden, Birger Ekerlid, Länstidningen

av

– Det är ungefär som att kalla in landstormen, anmärkte en person som försökte vara lustig.

Anspelningen på det gamla försvarssystemet fälldes apropå mitt återfall som ledarskribent i Länstidningen. Det är nämligen över 20 år sedan jag sist skrev en ledarartikel. De senaste årens verser i Julkalendern räknas liksom inte.

Jag svarade henom att landstormen ligger i tiden med tanke på den aktuella försvarsdebatten. Sverige övar med Nato. Ryssland uppträder hotfullt. Gotland återmilitariseras. Det är som om järnridån och Berlinmuren aldrig hade fallit. På landstormens tid vid förrförra sekelskiftet skulle de äldsta åldersklasserna ha kallats in vid det här laget.

Nu är det lyckligtvis inte allvar, utan ett helt fredligt sommarvikariat under en månad.

Och liksom förr i tiden är jag anhängare av alliansfrihet, både när det gäller försvaret och svensk inrikespolitik.Läs ledaren

Norge har ingen hær lenger,aldrimer.no

av

– I dag er det bare navnet igjen av Hæren, sier tidligere brigade 12-sjef og konsernsjef i Nammo gjennom 15 år, Edgar Fossheim (66).

Snaut ett år etter at han sluttet som administrerende direktør i Nammo på Raufoss, tar Edgar Fossheim på aldrimer.nos oppfordring bladet fra munnen om den norske hærstrukturen. På klingende trøndersk svarer han først på vårt spørsmål om satsingen på stridsvogner. Siden baller det på seg.

– For det første har vi bare så vidt én brigade, hvis vi teller alt sammen. Vi har spesialstyrken, noen vaktavdelinger ved grensen og en som passer på kongehuset. Men kampkraft utover de tre bataljonene i den eneste brigaden som står igjen, har vi ikke. Det er ikke noen hær da vet du, sier Edgar Fossheim oppgitt. Läs artikel