Löfven klargjorde alliansfria linjen, Peter Akinder, ledare i Östra Småland

av

Stefan Löfven gjorde som flera tidigare socialdemokratiska statsministrar – åkte till Finland och höll ett säkerhetspolitiskt anförande. Budskapen han fram förde i helgen var tydligt: vårt land ska fortsatt stå militärt alliansfritt…

Men Löfven stannade inte vid denna tydliga deklaration. Den svenska regeringens motiv för dagens säkerhetspolitiska linje, uttryckt av Löfven på finsk mark i söndags, är faktiskt värd att citera lite längre än normalt:

”Att hålla fast vid den militära alliansfriheten är för oss i grunden en defensiv militärpolitisk hållning. Syftet är att minska spänningarna i vårt närområde.

Vi ska inte göra några tvära kast, i utrikes-, försvars- eller säkerhetspolitiken. Vi vill inte bidra till att skärpa det militärstrategiska läget eller skapa motiv för andra att ta till oberäkneliga och hastiga ageranden. Vi vill inte behöva delta i militära operationer som beslutas av andra än oss själva. Och vi tar avstånd från att ha kärnvapen som en del av försvarsförmågan. Läs artikel

 

Avspänning, inte servilitet, Anders Björnsson

av

Den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier satte ned foten. Vi behöver inte sabelrassel och stridsrop utan dialog och samtal om nedrustning, sade han i ett spektakulärt uttalande, återgivet på denna sajt, inför det stundande Nato-toppmötet. För detta har han – naturligtvis – fått påskrivet. ”En födelsedagspresent till Putin”, kallas det i en politisk kommentar i Frankfurter Allgemeine Zeitung som anklagar honom för att gå in för, och Die Welt talar om Steinmeiers ”exempellöst illojala uppträdande”.

Består då inte Västalliansen av självständiga stater? Är Nato också en utrikespolitisk gemenskap? Vad kan det vara för fel att gå in för avspänning när vår del av världen sedan flera år har ojat sig över höjda spänningsnivåer? Måste man inte rentav fråga sig om Väst har en egen skuld i den tilltagande spänning och osäkerhet som råder i Europa? Det senare gjorde för litet sedan Jochen Bittner i Die Zeit, när han ifrågasatte om inte Natos planerade raketsköldar i Polen och Rumänien kunde leda till att det så kallade INF-avtalet, slutet mellan USA och Sovjetunionen 1987, om avveckling av taktiska kärnvapen i ett sådant läge kunde bli ”ointressant för Rysslands säkerhetsintressen”. Eskalering således.

Läs mer

President Niinistö försvarar Putins besök – debatt om Ryssland på Gullranda, svenska.yle.fi

av

Ryske presidenten Vladimir Putins besök i Finland senare i sommar förbryllar de svenska deltagarna vid presidentens säkerhetspolitiska forum på Gullranda. De anser att ett besök i Sverige vore omöjligt. President Sauli Niinistö gick i svaromål och menade att svenskarna inte följer med sin tid.

– Jag kan förstå Finlands behov av dialog, det är rationellt. Men Putin vore inte välkommen i Stockholm, medgav ambassadör Mats Bergqvist.

President Sauli Niinistö kunde inte hålla sig utan gick i svaromål. Han har tidigare fått kritik av balter och nu av svenskar. Men kritikerna är ute i ogjort väder, lät han förstå.

Det är viktigt att det internationella samfundet betonar att Ryssland har agerat felaktigt, sade Niinistö, men det är också vikten av att man för en dialog.

– Till exempel USA för en aktivare dialog med Ryssland än vi utåt ser. Ni hänger inte riktigt med er tid, sade Niinistö.

Han hänvisade också till att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker besökte det ekonomiska forumet i St Petersburg.

Och Niinistö underströk att i de diskussioner som har förts har det aldrig varit tal om att Finland lättar sanktionerna, slutar fördöma annekteringen av Krim eller hur Finland samarbetar med Sverige, EU, USA eller hur Finland utvecklar partnerskapet med Nato.

– Det här kan vi inte diskutera, men nog hur vi ska komma ut ur den här situationen, sade Niinistö. Läs artikel

 

Republikens president Sauli Niinistös inledande tal vid Gullrandadiskussionerna 19.6.2016

av

Ärade statsminister Löfven, ärade gäster, mina damer och herrar,

Jag önskar er alla varmt välkomna till Gullrandadiskussionerna. Det är alltid glädjande att se en ivrig och slagfärdig grupp debattörer i Gullranda så här inför högsommaren. Vi har framför oss ett intensivt dygnslångt pass. Jag väntar mig mycket av det.

Särskilt glad är jag över att nu – för första gången – en representation från Sverige är med. Och därtill en synnerligen stark representation, med statsminister Löfven i spetsen. Hos oss i Finland talar man alltid om hur mycket man diskuterar i Sverige.     Om detta berättar också det, att jag tog modell för detta evenemang justa av Sverige. Det som jag bäst kommer ihåg är Sälens anda; en vilja att förstå varandra och att tillsammans föra vår sak framåt.

Vi för dessa diskussioner i en tid, då många sanningar som gällt länge och som ansetts vara stabila nu vacklar. Säkerhetssystemet i Europa som uppstod i samband med det kalla krigets slut har upplevt kännbara skador och är under en konstant press. Rysslands annektering av Krim från Ukraina och konflikten i östra Ukraina avspeglar sig omfattande också på områdena här i Östersjön och Nordeuropa.

Men vi har att göra med ännu mycket mer omfattande problem än detta. Konflikterna och instabiliteten i Mellanöstern och Nordafrika samt försämrade levnadsförhållanden i områden som sträcker sig ännu längre bort bildar för Europa en betydande och möjligen en bara växande utmaning. Dessa moln kommer sannolikt inte att försvinna från vår himmel på en lång tid.Läs talet

Krigsretoriken är oroväckande, Erkki Tuomioja, Arbetarbladet

av

Före detta utrikesminister, riksdagsledamot Erkki Tuomioja höjde ett varningens finger mot den ökande krigshetsen ”som börjat florerar också i vårt område” då han deltog i president Sauli Niinistös säkerhetspolitiska forum i Gullranda på måndagen.

– Tyvärr är det inte särskilt svårt att hitta belägg för detta varken i finska eller svenska medier med kvällspressen i spetsen, sade Tuomioja.

Östersjöområdet är inte någon oas eller något fredshav. De motsättningar och spänningar som krisen i Ukraina och övertagandet av Krim har skapat återspeglas oundvikligen också i vår världsdel. Det har också lett till en viss upprustningsspiral, där alla anser sig vara tvungna att öka sin krisberedskap. Vi ser detta i ökad upprustnings- och övningsverksamhet samt i olika incidenter där man uppvisar sin militära styrka.

Allt detta är oroväckande. Ännu mera oroväckande är den krigiska retoriken som har börjat florera också i vårt område. Tyvärr är det inte särskilt svårt att hitta belägg för detta varken i finska eller svenska medier med kvällspressen i spetsen. Läs artikel

NATO commander sees no imminent Russian threat to Baltics, Reuters

av

NATO is not contemplating a troop build-up in East Europe and the Baltics beyond exisiting plans as there is no imminent threat from Russia, despite fears amongst Baltic states, the alliance’s military chief ( General Petr Pavel) said on Monday.

…”Deployment of substantial military force is not being considered,” he told a news conference.

”It is not the aim of NATO to create a military barrier against broad-scale Russian aggression, because such aggression is not on the agenda and no intelligence assessment suggests such a thing.”

Nonetheless, the Russian threat could not be ruled out, he said. Läs artikel

Återinför värnplikten i Sverige, Robert Björkenwall, arbetarbladet.fi

av

De sju, aktiva bataljoner som Sverige idag förfogar över räcker inte jämfört med Finlands värnpliktsbaserade försvar. Det är dags att erkänna att Sveriges avskaffande av värnplikten 2009 med blott tre rösters övervikt var ett stort misstag. Därför har vi – i motsats till Finland – i dag ett försvar i kris.

Samtidigt som den militära upptrappningen i vårt närområde ökar har vårt försvar (trots ökad övningsverksamhet med bl a Finland) allt svårare att rekrytera personal. Till det kommer en ledarkris då allt färre också vill utbilda sig till officerare. I dessa avseenden finns goda skäl att lära av Finland　 (se t ex DN-intervju med Finlands president Sauli Niinistö 18/6-16) som inte agerat lika naivt som Sverige gjort.

Mot bakgrund av erfarenheterna av slopad värnplikt är det logiskt att kräva att en värn- eller tjänsteplikt för både män och kvinnor återinförs. Från militärt håll har det stått klart att Sverige inte förmår skapa en tillräckligt stor yrkesarmé för att effektivt försvara hela landet. De sju bataljoner som finns, och som huvudsakligen övats för tjänstgöring utomlands, räcker inte ens fullt bemannade. Läs artikel

Winnerstigs moralism

av

Hufvudstadsbladet har intervjuat Mike Winnerstig, svensk  försvarsexpert, om Finlands säkerhetspolitiska linje. Winnerstig  är skarpt kritisk till finske presidenten Sauli Niinistös hållning som den framfördes på ambassadörsdagarna i Helsingfors förra året .

Presidenten slog  då fast att Finland inte kan ge utfästelser om militärt stöd  åt baltiska staterna. Finland koncentrerar sig på att försvara sitt eget territorium och det menade presidenten var det bästa bidraget Finland kunde ge för fred och stabilitet i Östersjöområdet.

Winnerstig säger att  Finland kan inte räkna med att få stöd av andra länder  vid en militär kris om man inte själv deklarerat att man vill komma  andra till undsättning. Argumentationen bygger på en romantisk  föreställning om att staters  säkerhetspolitik  baseras på moral: Om du inte vill stödja mig  så stödjer jag inte dig.

Så är det inte i verkligheten. Om Finland får  militärt  stöd eller  ej av andra stater beror på hur de värderar nyttan av ett  sådant  stöd utifrån sitt  eget  lands  säkerhet. Om man inte  ser den nyttan spelar det ingen roll  om Finlands president gjort vackra utfästelser åt ena eller  andra hållet.

I botten på Winnerstigs kan man skönja en ovilja mot att  små stater ser om sitt eget hus  och  satsar på eget försvar av hela territoriet. I Finlands fall har det omsatts genom ett starkt  på allmän värnplikt baserat försvar av hela territoriet. Det är en  försvarspolitisk linje som går stick i stäv med vad Nato önskar. Nato vill bygga insatsstyrkor som kan förflyttas till olika regioner och då finns inte  plats  för  nationellt territorialförsvar  särskilt inte om det bygger på allmän värnplikt. Det fick  Estland erfara då man drog på  sig skarp kritik från Natos generalsekreterare för att ha försökt  kopiera den finska modellen med allmän värnplikt och  försvar av hela landet.

Tal av statsminister Stefan Löfven i Gullranda om säkerheten i Östersjön och Nordeuropa, regeringen.se 19 juni

av

Jag vill tacka våra värdar för inbjudan hit till Gullranda, och för möjligheten att ge min syn på säkerheten i Östersjön och i Nordeuropa. (publicerat)

Att tala om säkerhetspolitik i Finland är nästintill en tradition för socialdemokratiska statsministrar.

I juni 1983 talade Olof Palme inför Paasikivi-samfundet i Helsingfors. Det var mitt under det kalla kriget, och kärnvapenhotet stod i centrum för den säkerhetspolitiska debatten. I vår del av världen handlade det mycket om möjligheten att skapa en kärnvapenfri zon i Norden.

Elva år senare, 1994, var Ingvar Carlsson statsminister i Sverige. Efter Berlinmurens fall fanns det ett helt annat samarbetsklimat i Europa och i världen. Finland och Sverige var båda på väg in i EU som fullvärdiga medlemmar.

Carlssons tal andades optimism och entusiasm. Nu skriver vi 2016, och omvärlden är åter mycket orolig. I Mellanöstern rasar krig och konflikter. Stridigheterna i Syrien har pågått längre än hela andra världskriget, och vi ser ännu inget slut på dem.

Terrorismen har slagit hårt, både där och här i Europa. Den moderna våldsbejakande extremismen är global i sin utbredning, men rekryteringen är ofta lokalt förankrad. Den finner sin näring i polarisering, sociala klyftor och segregation.

I Sverige har minst 300 av våra egna invånare rest till Syrien och Irak för att delta i våldsutgjutelser under ledning av Daesh.

I centrala Afrika pågår en av världens största konflikter i de Stora sjöarna och flera länder plågas av våld, och här i Europa ser vi hur både värderingar och folkrätt utmanas. Världens konflikter har under många år blivit färre – men nu blir de fler.

Läs mer

Tidskriftskrönika

av

Sedan fälttåget 1814 har det rått fred i Sverige, och under dessa drygt två hundra år har Sverige undvikit att dras med i krig, om vi bortser från de militära insatserna i Afghanistan och Libyen nyligen. Denna långa fredsperiod har hos det svenska folket skapat en fredsmentalitet som det finns föga anledning att göra sig lustig över. Att Sverige skulle delta i stora framtida krigsföretag är en död politisk option – solidaritetsklauser och solidaritetsförklaringar till trots – och det måste vara en bjudande plikt för varje svensk regering att se till att vi inte blir indragna. Detta är inte isolationism. Det kallas ansvar.

En uppsats i Historisk Tidskrift (2:2016) av Joakim Scherp visar att fredsivern i landet har långa rötter som går tillbaka åtminstone till senare delen av stormaktstiden. Befolkningen hade börjat tröttna på de ständiga krigsbördorna – utskrivningar, skattepålagor – och detta avspeglade sig också i den svenska politiska kulturen där riksdagen spelade en central roll som motvikt till en alltid tämligen krigsbenägen kungamakt. Under senare delen av 1600-talet minskar också antalet krigsår, och detsamma gäller perioden efter Stora nordiska kriget 1721, det vill säga vad som i svensk historieskrivning brukar heta frihetstiden och från 1772 den gustavianska tiden.

Läs mer

Tyskland varnar för vapenskrammel, utrikesminister Steinmeier citeras i Sydöstran

av

Nato borde sluta med vapenskramlet och i stället utveckla dialogen med Ryssland. Det tycker Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier, som anklagar försvarsalliansen för krigshetsande.(TT)

Den tyske utrikesministern kritiserar Natos övningar i Östeuropa, som han tror kan leda till att det säkerhetspolitiska läget försämras.

– Det vi inte ska göra är att förvärra situationen genom vapenskrammel och stridsrop. Den som tror att symboliska stridsvagnsparader vid alliansens östra gräns skapar säkerhet, den har fel, säger Frank-Walter Steinmeier, från socialdemokratiska SPD, till tidningen Bild am Sonntag (BamS).

Steinmeier uppmanar i stället till mer dialog och samarbete med Ryssland. Historien lär oss att samtal är en lika viktig faktor som försvarsberedskap, enligt den tyske utrikesministern. – Därför måste vi prata med våra partner om vikten av nedrustning och vapenkontroll, för säkerheten i Europa, säger han till BamS. Läs artikel

 

Regjeringen får kamp til døra, AldriMer.no

av

Venstre-leder Trine Skei Grande lover regjeringen kamp til døra om forsvarspenger. Arbeiderpartiet kan gi flertall for regjeringens forslag til ny langtidsplan. (Anm Venstre motsvarar närmast Liberalerna i Sverige, red)

Fredag ble regjeringens . langtidsplan for forsvaret lagt fram. Forsvarsminister Ine Eriksen Søreide (H) bekreftet der at de ønsker å gå til innkjøp av 52 kampfly, fire ubåter og et ukjent antall marine overvåkingsfly.

Samtidig varsler regjeringen at 1400 stillinger i Forsvaret skal kuttes innen 2020 for å spare rundt 22 milliarder kroner over en 20-årsperiode.

Den prioriteringen er Venstre-leder Trine Skei Grande grunnleggende uenig i.

– Vi vil ha maks på forsvar, ikke maks på metall. Vi er skeptiske til NATO/USA-fokuset: Vi vil at Norge skal ha et forsvar, ikke bare en frilans-styrke for utlandet som håper USA og NATO kommer og hjelper oss når vi trenger det. Å lene oss på materiell og USA alene er ikke den beste strategien for Norge, sier Trine Skei Grande tilDagsavisen. Läs artikel