[…]För Sverige är plan A ganska given, vi kommer in i ett stabilt Nato, kriget i Ukraina drar ut på tiden men Ukraina håller ställningarna eller avancerar. Vi baserar vår säkerhetspolitiska omvärldsanalys och våra dispositioner från detta. Påvisa för Ryssland att totalförsvaret förstärks enligt plan bl a med drönare, dito vad gäller artilleri och luftvärn baserat på erfarenheterna på kriget i i Ukraina.
Plan B är också ganska given och liknar i stort plan A även om tidsschemat blir annorlunda. Vi kommer med i Nato, men först 2025. Kriget i Ukraina utvecklas sämre än väntat och beslutsamheten i väst minskar. Vi positionerar oss som i fall A men söker skapa en inre allians med Finland, Norge, Danmark och Storbritannien med ett ytterligare substantiellt stöd. […]
Men så som världen nu utvecklar sig behöver vi utforma en plan C. Det är inte alls osannolikt att världsbilden utvecklar sig på ett helt annat sätt än i plan A/B och på ett för oss högst ogynnsamt sätt.
Ryssland håller ut, konsoliderar ställningarna i Ukraina, stärker sin militära förmåga men håller tillbaka ytterligare erövringsplaner i avvaktan på ny president i USA.
Ukraina behåller sin starka motståndsvilja men blir alltmer utsatt då stödet från väst minskar, vilket innebär att det kan gå illa om inte väst inkluderande USA kan enas kring en gemensam handlingsplan.
Den ryska propaganda- och destabiliseringsmaskinen vinner nya framgångar och västs beslutsamhet kring stöd till Ukraina eroderar.
Destabiliseringsaktiviteterna i Sverige tilltar med religiösa och etniska oroligheter i tillägg till gängvåld och infiltration av myndigheterna.[…]
Det första steget är att se verkligheten och acceptera att en högst oönskad utveckling är möjlig och att utforma scenarier baserat på detta samt att välja ett huvudscenario som bas för planering.
Nästa steg blir att tillsätta en planeringsgrupp med genomförandeuppdrag och börja arbeta. Arbetet handlar om att analysera var större stora praktiska utmaningar på samhället kan uppstå gällande exempelvis energi, livsmedel, transporter, utlandsförbindelser etcetera samt att värdera olika handlingsalternativ samt finansiering. Det gäller att implementera ett krismedvetande i civilsamhället, bland med myndigheter, företrädare för handel och industri, arbetsmarknadens parter, folkrörelserna m m. Diplomatin blir viktig för att mildra oönskade konsekvenser, utrikes-, handels- och säkerhetspolitiskt. Läs artikel