Rysslands taktik att attackera energiinfrastruktur och lämna miljontals ukrainare utan både el och vatten genom vintern fördöms på bred front. Men utgör attackerna ett krigsbrott? Det är en bedömningsfråga, menar Mark Klamberg, professor i folkrätt.
– Jag ser det som en överträdelse av den internationella humanitära rätten och en krigsförbrytelse, säger han.
Moskva har sedan kriget bröt ut den 24 februari riktat in sina attacker på ukrainsk energiinfrastruktur. Under hösten har attackerna trappats upp sedan ukrainska styrkor rönt framgångar på slagfältet och återtagit stora delar tidigare ryskockuperat territorium.
Enligt krigets lagar är det inte tillåtet att attackera civila objekt, utan enbart militära mål, och den så kallade distinktionsprincipen ställer krav på de stridande parterna att alltid göra en åtskillnad mellan dessa.
Så långt är den internationella rätten glasklar, men till vilken kategori hör energiinfrastruktur – civila objekt eller militära mål? Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, menar att det är en bedömningsfråga.
– I vissa fall kan viss infrastruktur användas både för civila och militära ändamål. Då måste man ta hänsyn till vilken den militära nyttan är jämfört med den skada eller det lidande man orsakar civilbefolkningen. Man får göra en avvägning, säger han.
– I det här fallet är den militära vinsten av att slå ut energiinfrastruktur ganska liten i förhållande till den skada man orsakar civilbefolkningen. Ukrainas militär påverkas lite, eller inte alls, av de här attackerna utan de skadar enbart civilbefolkningen.
Så vilken är din slutsats?
– Jag ser det som en överträdelse av den internationella humanitära rätten och en krigsförbrytelse, säger Mark Klamberg. Läs ariikel