Professor Frank Costigliola har skrivit den intressanta biografin Kennan: A Life between Worlds (Princeton University Press, 2023).
“The first biography of George Kennan to take full advantage of his diaries, this book couldn’t be more timely as we deal with the tragic results of ignoring Kennan’s warning against expanding NATO.”― Jack F. Matlock, Jr., USA:s ambassadör i Sovjetunionen, 1987-1991.
Kennan var en av grundarna av den så kallade realistiska skolan. Så tidigt som 1948 förespråkade han samtal med Kreml för att minska spänningarna efter Tysklands nederlag.
Mindre känd är hans varning 1948 att ingen rysk regering någonsin skulle acceptera ukrainsk självständighet. Kennan förutsåg en kamp mellan Moskva och Kiev och gav då detaljerade förslag om hur Washington skulle hantera en konflikt som ställde ett självständigt Ukraina mot Ryssland: ”He wrote in a State Department memo that ’there is no clear dividing line between Russia and Ukraine, and it would be impossible to establish one.’ Second, the Russian and Ukrainian economies were intertwined. Setting up an independent Ukraine ’would be as artificial and as destructive as an attempt to separate the Corn Belt, including the Great Lakes industrial area, from the economy of the United States.’” Han återkom till detta ämne ett halvt sekel senare.
Även om Washingtons insiders inte kunde förneka Kennans briljans, försökte de begränsa hans inflytande. Som kontrast ville Acheson och andra ”Cold Warriors” att konflikten skulle fortgå fram till att Sovjetunionen kapitulerade.
1952 var han USA:s ambassadör i Moskva och i BBC-radiosändningar 1957 uppmanade han till ett ömsesidigt amerikanskt-sovjetiskt militärt tillbakadragande från Europa. 1961–1962, som ambassadör i Belgrad, öppnade han en diplomatisk kanal till Kreml i hopp om att lindra Berlinkrisen. Kennans tv-sända vittnesmål mot Vietnamkriget i februari 1966 och hans kritik av kriget bidrog till att göra sådan opposition ”respektabel”. Under 70- och 80-talen blev han en ledande röst som krävde ett slut på kärnvapenkapplöpningen och en kraftig minskning av massförstörelsevapen. Inte ens efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 vilade Kennan, nu i nittioårsåldern, på hanen. Efter att ha hjälpt till att starta ett kallt krig med Ryssland på 40-talet, försökte han på 90-talet avvärja en ny sådan konflikt. I sina offentliga skrifter och i samtal med Vita huset varnade han för att en utvidgning av Nato-alliansen till Sovjetunionens tidigare domäner skulle hetsa till nationalism och militarism i Ryssland och förgifta relationerna med väst, vilket i praktiken skulle medföra att kalla kriget återupptogs på nytt. Även om han var hedrad, lyssnade man inte på Kennan. Och som han förutspådde skulle utvidgningen av Nato väcka raseri i Moskva, vilket bidrog till Vladimir Putins beslut att attackera Ukraina 2014 och att inleda en brutal invasion 2022.
Kennan jämförs med presidenten John Quincy Adams . Båda två ”understood that for the self-righteous American behemoth, exercising restraint in foreign involvement could pose more of a challenge than exercising power. Kennan liked to quote Adams’s famous July 4, 1821, peroration that ’America goes not abroad in search of monsters to destroy.’”
Det framgår av boken att Kennan högaktade det ryska folket och att han på originalspråket läste Tolstoys 2 000-sidiga bok Krig och fred. Men han avskydde Stalins utrensningar och kommunism.
Även på höjden av det kalla kriget insisterade Kennan på att ”vi inte kan vara likgiltiga för ryssarnas känslor.” Eftersom de skulle förbli det ”starkaste nationella elementet” i området, måste varje gångbar ”långsiktig amerikansk politik baseras på deras acceptans och samarbete.” Återigen liknade Kennan den ryska synen på Ukraina med den amerikanska synen på Mellanvästern. Ett separat, oberoende Ukraina skulle ”i sista hand kunna upprätthållas, endast med våld.” Enligt Kennan är det nästan oundvikligt att ett självständigt Ukraina ”så småningom skulle utmanas från den ryska sidan.” Och att USA borde driva på för ”en rimlig federalism.”
Professor Frank Costigliola skriver: ”Trots förändringar under de senaste 75 åren är Kennans råd fortfarande relevanta idag. En federation som tillåter regionalt självstyre i östra Ukraina och kanske till och med på Krim skulle kunna hjälpa båda sidor att samexistera. Många analytiker tenderar att framställa den nuvarande konflikten som ’Putins krig’, men Kennan trodde att nästan vilken stark rysk ledare som helst skulle agera mot den totala separationen av Ukraina. Slutligen, demografins och geografins realiteter dikterar att Ryssland i det långa loppet kommer att förbli huvudmakten i dessa ”blodsländer”. För både regional stabilitet och långsiktig amerikansk säkerhet måste Washington upprätthålla en klarsynt empati för såväl ryssarnas som ukrainarnas och andra nationaliteters intressen.”
I en artikel i Foreign Affairs 2023 påpekar författaren, att Kennan underskattade den ukrainska nationalismens intensitet. Men hans prognos 1948 om rysk envishet när det gällde Ukraina och hans varningar på 90-talet om amerikansk okänslighet och ambitioner stämmer i dag. Att hans förslag om en viss federal struktur och regional autonomi i omtvistade områden fortfarande är av intresse, om än alltmer utmanande att genomföra,
Den överordnade frågan här är vad Yale-historikern Paul Kennedy kallade ”imperial overstretch”. Kennan hade anledning att fundera på sådan expansionism, som sträcker sig långt utöver de egna resurserna, när han under det andra världskriget uthärdade långa flygningar i isiga lastplan som skumpade över Atlanten genom att läsa Edward Gibbon om det romerska imperiet uppgång och fall. Kennan var skeptisk till den långsiktiga livskraften hos de mäktigaste staterna som upprätthåller militära styrkor långt hemifrån.
Vad gäller Kennan och folkrätten finns inte mycket att återge, men han anmärkte 1985: ”Det finns tillfällen under de senaste åren när jag har funnit mig själv önska att det fanns lite mer moral i våra uppfattningar om vad som är lagligt, och mer uppmärksamhet på laglighet i våra koncept än vad jag nu ser omkring mig. ” (American diplomacy, 2012, med introduktion av John J. Mearsheimer.)
I en recension av boken i Foreign Affairs 2023 framhåller Fredrik Logevall, att den inflytelserike kolumnisten Walter Lippmann kritiserade Kennan i en serie av 14 artiklar i The New York Herald Tribune. Kolumnerna samlades sedan i en smal bok, Det kalla kriget, 1947. Lippmann bestred inte Kennans påstående att Sovjetunionen skulle expandera om den inte konfronterades med amerikansk makt. Men enligt Lippmann var hotet främst politiskt, inte militärt. Dessutom insisterade Lippmann på att Moskva hade en genuin känsla för säkerhet och att den främst motiverades av en defensiv beslutsamhet att förhindra att den tyska makten återuppstod. Därav Sovjetunionens beslutsamhet att ta kontroll över Östeuropa. Det bekymrade Lippmann att Kennan, liksom Truman i Vita huset, verkade blinda för denna verklighet och för möjligheten att förhandla med Kreml om frågor av ömsesidigt intresse. Att Lippman ständigt är aktuell framgår av en just publiceras artikel:
Why Walter Lippmann wanted to demolish the ideas behind Cold War