Doktoranden vid Försvarshögskolan Magnus Christianssons artikel ”Den missförstådda realpolitiken” publicerades på denna sajt den 22 mars 2018. Artikeln är en recension av John Bews bok Realpolitik (Oxford University Press 2015).
Bew förespråkar en återgång till ”realpolitik” i dess ursprungliga betydelse, det vill säga såsom den framställs i två böcker från mitten av 1800-talet av August Ludwig von Rochaus, varvid Christensson påpekar att en ”[a]llt för stor begreppsförvirring försvagar sammanhållningen i säkerhetspolitiken”. Men finns det verkligen behov av detta begrepp i diskussioner om säkerhetspolitik? Bew noterar i boken på sidan 257 att ”realpolitik is a label that Kissinger himself regards as unhelpful”.
Intressant är att Christensson verkar dela Bews åsikt, att begreppet har nytta i dess ursprungliga form. Och Bew skriver på sidan 290 och följande sidor, under rubriken ”Intervention and Non-Intervention”, att begreppet i den formen åberopades av dem som var motståndare till en intervention i Irak i början av 1990-talet.
Noterbart är att FN-stadgans våldsförbud inte har någon betydelse i Bews analys. Boken är dock intressant ur ett historiskt perspektiv.
Kapitel 15 i Bews bok har som rubrik ”The Kissinger Effect”, varvid noteras dennes försvar av USA:s Vietnamkrig. Men frågan är om inte Kissinger blivit något klokare på ålderns höst. I sin bok World Order (Penguin Press 2014) förekommer över huvud taget inte begreppet realpolitik, ja, även FN-stadgans våldsförbud får en undanskymd roll i boken. Dock lyser dennes tidigare förkärlek för Immanuel Kant igenom, han som skrev om den eviga freden, när Kissinger på sidan 168 förespråkar att USA bör ”reach a geopolitical understanding with Iran on the basis of Westphalian principles of nonintervention and develop a compatible concept of regional order”.
Så, kan vi inte utmönstra begreppet realpolitik, för att undvika vidare begreppsförvirring?