Regeringen har som tidigare år lagt en proposition till riksdagen om fortsatt svensk trupp i Afghanistan.
Återigen konstatera man att säkerhetsläget i Afghanistan försämras, antalet civila offer ökar: ”Trots fredsansträngningarna har den väpnade konflikten förvärrats i omfattning och intensitet det senaste året och utgör det största hindret för Afghanistans utveckling.” Regeringen skriver: ”Respekten för mänskliga rättigheter är mycket bristfällig. Kvinnor och flickor har en marginaliserad roll och utsätts för hot och våld.” Och vidare: ”Den humanitära situationen i Afghanistan har försämrats under det senaste året.”
Regeringens egen utredning som kom i början av 2017 pekade på precis samma negativa utveckling år efter år för perioden 2002–2014 och att egentligen inga av de proklamerade målen för civil uppbyggnad, kvinnors ställning, rättssamhälle med merahade uppnåtts. (Se kommentar till utredningen på denna sajt.)
Oberoende av sin egen analys av det försämrade läget vidhåller regeringen att Sverige skall fortsätta att skicka väpnad styrka till Afghanistan, och som förut brer man på med ett antal vackra mål som insatsen syftar till.
Målen är delvis motstridiga. Först talar man om att förebygga konflikter och skapa förutsättningar för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning i landet. Den svenska insatsen skall vidare stärka kvinnors rättigheter. Men sedan kommer vad som är kärnan i uppdraget, att stärka den afghanska armén i kriget mot talibanerna samt till ”att stärka Sveriges partnerskap med Nato”. USA nämns inte, trots att det är USA:s krig och trots att president Donald Trump förra året slog fast en ny strategi med ett återupptagande av bombningarna och en starkt ökad insats med specialstyrkor. Antalet bombattacker är idag större än på tio år.
Den Nato-ledda delen har ökats med 3000. Sammanlagt uppgår nu utländska styrkorna inklusive kontraktsanställda till 50 000.
I det här kriget finns inget som helst stöd för svenska regeringens påståenden om att det gäller kvinnor, rättssamhälle med mera. I sitt linjetal i augusti förra året slog Trump fast att man inte är i Afghanistan för att bygga ett bättre samhälle utan för att döda terrorister: ”We are not nation-building again. We are killing terrorists.” Det har sagts av amerikanska företrädare även tidigare. Richard Holbrooke, USA:s specielle representant för Afghanistan och Pakistan, förklarade 2009: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.”
Den Nato-ledda styrkan som Sverige deltar i skall enligt avtal med regeringen i Kabul vara icke-stridande. I takt med att kriget intensifieras har dock de utländska styrkorna mer och mer börjat delta i strider inte bara genom de våldsamma bombattackerna utan även genom markstyrkor. Den svenska regeringen låtsas inte om detta faktum utan fortsätter att hävda att Nato-styrkorna är icke-stridande.
Den utländska insatsen saknar mandat från FN:s säkerhetsråd. Man hänvisar till inbjudan från regeringen i Kabul som folkrättslig grund. Främmande stater har dock inte rätt att gå in med militär i ett pågående inbördeskrig. Det strider mot FN-stadgans första artikel,1(2), som slår fast folkens rätt till självbestämmande och rätten att utan påverkan utifrån själva få avgöra sina egna öden. När svenska regeringen stöder närvaron av svensk trupp i Afghanistan med hänvisning till inbjudan medverkar man till att undergräva folkrätten och FN-stadgans våldsförbud.
Regeringen vilseleder allmänheten om kriget genom att beskriva vårt deltagande som något slags humanitär insats. Det handlar, som Holbrooke sade, om USA:s egna geostrategiska intressen.
I propositionen föreslås, liksom tidigare år, en styrka som kan uppgå till högst 200 soldater men som under ”normala omständigheter” skall uppgå till högst 50. De extra 150 skall kunna utgöra en förstärknings- och undsättningsstyrka om läget skulle kräva evakuering. Den svenska styrkan kommer inte att påverka kriget men är en politisk markering från regeringen att man är lojal mot USA och Nato. Sverige blir därmed medansvarigt för kriget.
För att kvalificera sig som militär partner till Nato har svenska regeringen valt att delta med svenska soldater i ett nykolonialt krig helt styrt av USA och utifrån USA:s intressen.
Det kan inte på något sätt ligga i det alliansfria Sveriges intresse att bidra i ett sådant krig. Riksdagen har nu chansen att en gång för alla sätta stopp för Sveriges deltagande i kriget när propositionen kommer upp till beslut i december.