Regeringen lägger en ny proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan i den Nato-ledda insatsen Resolute Support Mission (RSM) . Mandatet gäller till slutet av 2021 och styrkan skall bestå av högst 50 personer.
Det är en bedrövlig bild regeringen tecknar av situationen i landet efter 19 år av utländsk ockupation. Mödra- och barndödligheten har minskat kraftigt men är fortsatt hög och läskunnigheten låg. Över 80 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Omfattande korruption fortsätter att hämma landets utveckling. De humanitära behoven fortsätter att vara mycket omfattande. Kvinnor och barn är särskilt utsatta och drabbas hårt av säkerhetsläget.
Beskrivningen av presidentvalet i september 2019 är inte särskilt klargörande. Det genomfördes ”bättre tekniskt än tidigare”. I själva verket avspeglade valet att regeringen i Kabul inte har kontroll och inte heller tydligt stöd. Ännu idag är det osäkert vad valresultatet verkligen var. Av 9,6 miljoner röstberättigade uppskattas omkring 1.6 miljoner ha röstat men fortfarande är det ingen som vet.
Facit av den utländska interventionen är tydligt. Landet har slitits sönder av bombangreppen (som fortsätter än idag), hundratusentals har dödats och sårats och miljoner drivits på flykt inne i landet eller ut ur landet.
Talibanernas företrädare och USA slöt ett avtal i februari 2020 om att alla utländska förband skall dras tillbaka före maj 2021. Nu fortsätter förhandlingar mellan talibanrörelsen och regeringen i Kabul om ett fredsavtal.
För Sveriges del borde det vara skäl nog att nu en gång för alla dra bort den svenska styrkan. Likväl vill regeringen fortsätta, vilket endast kan förklaras av att den vill visa lojalitet med USA. Regeringen skriver att vårt bidrag till RSM är ”en del i en strategisk helhet, och i linje med slutsatserna i betänkandet Sverige i Afghanistan 2002–2014 (SOU 2017:16)”. Bakom den formuleringen ligger att betänkandet mynnade ut i en enda slutsats, nämligen att Sverige visade sig som en pålitlig och lojal partner till Nato.
FN-mandat saknas för RSM, men liksom tidigare år hävdar regeringen att inbjudan från Afghanistans regering gäller som folkrättslig grund. Då det är uppenbart att det pågår en väpnad konflikt i landet, och då regeringen i Kabul inte har kontroll över stora delar av territoriet är inbjudan inte en legal folkrättslig grund, vilket vi tidigare kommenterat på den här sajten.
Hur den svenska insatsen skall komma att avslutas lägger regeringen i händerna på USA:
”Förutsatt att USA bedömer att talibanrörelsen infriar sina åtaganden fortsätter genomförandet av avtalet. Därmed kommer det svenska bidraget ha beredskap att, i samråd med insatsens ledning, Nato och partnerländer, avveckla sin närvaro under 2021.”
Sverige har en tradition sedan början av 1980-talet att bidra med humanitärt stöd till sjukvård och utbildning till Afghanistan. Där borde pengarna satsas istället för att som nu helt meningslöst bidra till krigets fortsättning.
Svenska soldater har inget i Afghanistan att göra!