Den 27 oktober överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om fortsatt svensk väpnad styrka i Irak. Styrkan förslås blir utökad från 35 till 70 man. Styrkan ingår i den USA-ledda koalitionen mot Isil/Daesh. Beslutet skall gälla till utgången av år 2017.
Den nuvarande svenska styrkan deltar i norra Irak, i de av kurder kontrollerade områdena: den autonoma regionen Kurdistan (KRG). Regeringen skriver att styrkan har bedrivit träning för irakiska försvarsstyrkor inom områdena sjukvård, krigets lagar, strid i bebyggelse samt detektering av improviserade sprängladdningar.
Utökningen av styrkan motiveras med att Sverige skall verka inte bara i norra Irak utan i hela landet.
Den USA-ledda koalitionen består av ett 60-tal länder, däribland flera EU-medlemsstater och länder i regionen. Den militära ledningen finns i USA:s centralkommando i Tampa i Florida.
Det föreligger inget FN-mandat för att använda militärt våld i Irak. Regeringen hänvisar istället till en inbjudan från Iraks regering: ”Rätten att använda våld grundas på Iraks samtycke och på eventuella begränsningar som antingen ställts av Irak eller följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten. Det finns inga gemensamma avtalade insatsregler för koalitionen. Det svenska styrkebidraget står därför under svensk ledning och kontroll.”
Kriget mot Isil i Irak har många deltagare med skilda intressen både på kort och på lång sikt. Sverige stöder nu en part, de kurdiska peshmergastyrkorna, i KRG. Huruvida de styrkorna kan sägas vara nationella Irakstyrkor är högst osäkert. Regeringen tycks medge detta: ”Splittringen mellan KRG och centralregeringen i Bagdad är påtaglig och bottnar framförallt i oenighet kring de omtvistade områdena, allokering av den federala budgeten samt fördelning av oljeresurserna.”
Men splittringen mellan peshmerga och Bagdadregeringen är bara en komponent i kriget. Turkiet har, trots protester från Bagdadregeringen, intervenerat – tillsvidare med begränsade styrkor – och stöder just nu peshmerga mot Isil. Men Turkiet kan ha mer långtgående planer, och den turkiske presidenten Erdogan har insisterat på rätten att delta militärt och hänvisat till historiska territoriella krav på Mosul.
Iran deltar i kriget mot Isil direkt och indirekt genom stöd till shiamiliser. Iran och Turkiet står mot varandra både i Irak och i Syrien.
Saudiarabien stöder på olika sätt sunnimuslimerna som motvikt till Iran.
USA har sina intressen i hela regionen och tycks balansera med stödet till kurderna å ena sidan och till sin Nato-allierade Turkiet å den andra. Vidare finns den ständiga konflikten mellan USA och Iran som kan komma att ställas på sin spets längre fram beroende på hur kriget utvecklas.
Ryssland deltar aktivt i kriget mot olika rebellgrupper i Syrien. Risken finns att kriget i Irak kan spilla över till Syrien med en möjlig stormaktskonflikt som följd.
Med deltagandet i den USA-ledda koalitionen blir Sverige del i ett krig där det saknas FN-mandat och där inbjudan från regeringen i Bagdad kan ifrågasättas som folkrättslig grund. Bagdadregeringen har inte kontroll över hela territoriet, och med många både utländska och inhemska styrkor i olika konstellationer är det oklart på vems uppdrag och i vems intresse Sverige deltar.
Som ett alliansfritt land skall Sverige undvika att hamna i konflikter mellan stormakter och regionala makter, Vi skall slå vakt om folkrätten och inte delta i militära konflikter utan FN-mandat.
Det innebär inte att vi skall vara passiva. Sverige borde engagera sig mot Isil genom att uppfylla FN:s säkerhetsråds resolution 2249 från den 20 november 2015 som syftar till en bred samling mot Isil med tonvikten på att stoppa vapenleveranser, hindra rekrytering, stoppa Isils oljeförsäljning med mera.