Regeringen överlämnade den 7 mars 2023 till riksdagen sin proposition om Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74). I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna Sveriges anslutning till Natofördraget. Därutöver vill regeringen ha ett något utvidgat bemyndigande att fatta beslut om att ta emot stöd i form av militära styrkor från Nato. Men detta är mer av en teknikalitet med hänsyn till den långtgående lagstiftning som riksdagen redan godkänt. Ytterligare en sak som behandlas i propositionen är ett avtal och anslutande lagstiftning som handlar om status för bland annat Natos personal som vistas här i landet. Det avtalet förbigås här, då det är en logisk följd av en eventuell anslutning.
- Bakgrund
Den 13 maj förra året presenterade en arbetsgrupp, som bestod av företrädare för samtliga riksdagspartier, rapporten Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige (Ds 2022:7). Om än inte explicit, så var budskapet helt klart att Sverige borde gå med i Nato. Vi har kommenterat den rapporten.
Rapporten debatterades i riksdagen den 16 maj och inläggen visade på ett brett stöd för svenskt medlemskap.
Sverige ansökte om medlemskap i Nato den 18 maj 2022. Vid Natos möte i Madrid i slutet av juni förra året beslutades att Sverige skulle erbjudas medlemskap. Sveriges anslutningsprotokoll undertecknas av Natos medlemsstater den 5 juli det året. Sverige fick då status som ”inbjudet” land.
Utrikesdepartementet tog fram en promemoria (Ds 2022:24) om Sveriges medlemskap i Nato. Vi har kommenterat på den på den här sajten. Promemorian har remissbehandlats och vi har lyft fram vissa remissvar.
Det pågår en utredning om vilka ändringar av lagstiftningen som krävs med anledning av ett medlemskap (Fö 2022:A). Den utredningen är inte klar.
Det hade minst sagt varit på sin plats om regeringen hade inhämtat Lagrådets yttrande över förslagen i propositionen. Det har regeringen emellertid beslutat att inte göra. Den fick tydligen vad den tålde när Lagrådet nyligen yttrade sig över undermåliga ändringar i terroristlagstiftningen, som syftade till att blidka den blivande partnern Turkiet. Mer av den varan blockerar man.
Regeringen påstår att saken brådskar, varför motionstiden bör förkortas till bara fem dagar. Detta saknar grund, men rimmar bara alltför väl med hur frågan hela tiden hanterats av den förra och den nuvarande regeringen.
Fokus i våra kommentarer nedan lägger vi på det som är nytt eller av särskilt intresse i propositionen.
Generellt kan konstateras att det är ett mycket torftigt dokument, som ska ligga till grund för det ”historiska beslutet” att överge dryga 200 år av alliansfrihet, som hållit oss utanför krig, till förmån för ett oöverblickbart experimenterande med vår säkerhetspolitik utan genomtänkt uthållig strategi.
I det ligger bland annat att så mycket alltjämt är oklart, motsägelsefullt och oredovisat. Riksdagen får inte klart för sig vilka lagändringar i övrigt som är nödvändiga eller påkallade? Ej heller redovisas det vad det innebär att Sverige vid ett medlemskap kommer att ”åta sig helheten i nordatlantiska fördraget och Natos fulla och legala acquis.” Detta omfattar alla bindande åtaganden som gjorts av alliansen sedan tillkomsten. Och hur det svenska försvaret ska gestaltas och anpassas till Nato lämnas i allt väsentligt öppet i propositionen.
Någon belysning av nackdelarna med ett medlemskap erbjuds inte. Hur risken ökar för att vi dras in i krig som inte är våra, som vi inte bär något ansvar för och som vi kunde ha undvikit berörs över huvud taget inte.
- Beslutsordningen
Propositionen ska behandlas av riksdagen. Enligt regeringen kräver ett beslut i enlighet med förslagen kvalificerad majoritet. Sådan torde föreligga.
Om sådant beslut fattas, återstår den öppna frågan om Ungern och Turkiet är villiga att ratificera anslutningsprotokollet. För att bereda väg för detta sker för närvarande en skadlig och förödmjukande svensk anpassning till dessa staters krav.
- Natos stadga
Någon analys värd namnet av den omtalade artikeln 5 i Natos stadga görs inte i propositionen. Det talas allmänt om behovet av att genom Nato erhålla en ”fördragsfäst garanti” och få del av alliansens ”ömsesidiga försvarsgarantier”. Men några sådana erbjuder inte Nato. Några sådana finns inte att få. Regeringen klargör helt korrekt det längre fram i propositionen:
”Nordatlantiska fördraget innebär inte heller någon rättsligt bindande skyldighet för parterna att sätta in väpnade styrkor i händelse av att en eller flera parter utsätts för ett väpnat angrepp … Ett medlemskap i Nato medför alltså inte en förpliktelse vars fullgörande kräver ett insättande av väpnade styrkor.”
I ett annat sammanhang något längre fram skriver man:
”Beslut inom Nato fattas enhälligt och medlemmarna utformar själva det stöd som lämnas till andra allierade. Vilket stöd som Sverige kommer bidra med vid ett väpnat angrepp på en annan medlemsstat är alltså ett nationellt beslut. Sveriges bidrag torde bestämmas bl.a. av Natos operationsplanering och förmågeplanering, Sveriges tillgängliga resurser och vad som efterfrågas av den angripna medlemsstaten.”
Den sistnämnda, ytterst inställsamma formuleringen har helt fel inriktning. Sveriges nationella beslut ska styras av vad som ligger i Sveriges och det nationella försvaret intresse. Andra medlemsstater torde för egen del knappast ha en annan utgångspunkt.
Likaså går framställningen för långt i sina spekulationer om vad som kan ge rätt till självförsvar. Regeringen lägger sig på en expansiv Natolinje som inte har stöd i folkrätten. Till exempel antyder regeringen att terroristangrepp skulle kunna vara grund för paragraf 5 vilket är en uppfattning som saknar allmänt stöd bland FN:s medlemsstater.
Regeringen fördunklar helt den viktiga artikeln 11, där det anges att bestämmelserna i stadgan ska utföras i enlighet med staternas ”constitutional processes”, det vill säga att parlamenten mycket väl kan ha de avgörande besluten i sin hand.
- Transatlantiska länken
Regeringen anser att den transatlantiska länken är en avgörande faktor i Natos kollektiva självförsvar: USA är den tongivande aktören inom Nato och den mest betydande aktören för säkerheten i Europa. Men regeringen nämner inget om det fördjupade och långtgående samarbete vid sidan om Nato med USA, som nu är under förhandling och som vi kommenterat.
- Suveränitet
Suveränitet nämns på sju ställen i propositionen, dock utan mycket till analys, substans eller strategiskt övervägande.
Regeringen anger dock att Sveriges säkerhetspolitik bland annat syftar till att ”säkerställa svensk handlingsfrihet inför politisk, militär eller annan påtryckning”. Det är naturligtvis rätt inriktning. Men redan anslutningsprocessen visar på ett slående sätt hur påtryckningar lätt slår igenom när en småstat som vår i onödan ger sig i lag med större stater som manövrerar enligt egna spelregler och intressen och alltför lätt får oss att uppge grundläggande svenska principer. Vid ett medlemskap gäller det att se till att åtminstone en kärna av ”svensk handlingsfrihet” bevaras i realiteten. Det var inte den förra regeringens styrka och den nuvarande ansluter till den linjen. Det är illavarslande, men något för en medborgerlig opinion att gå emot.
Regeringen framhåller att beslut i Nato fattas med konsensus och att detta därför inte innebär någon ”överlåtelse av beslutanderätt”. Detta är på det hela taget korrekt rent formellt sett. Men om man intresserar sig för realiteterna, blir bilden en annan. Regeringen förbigår helt de faktiska utmaningar som Sverige vid ett medlemskap kommer att möta i en strävan att bevara handlingsfriheten, som riskerar att snärjas, bindas och bli beroende av andra staters låsningar, inflytanden och dominans.
- Kärnvapen och baser
Regeringen konstaterar att medlemsansökan lämnats in utan förbehåll, men att man ”ser lika lite som övriga nordiska länder, att det finns skäl för att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid.” Det är riktigt som regeringen understryker att eventuella utplaceringar av kärnvapen ”sker efter nationellt beslut och i uppgörelse med enskilda allierade.” Det är fråga om ”ett suveränt nationellt beslut.”
Det mesta lämnas alltså öppet. Regeringen ges fria händer. Man antyder här den norska modellen som riktlinje, där baser med roterande bemanning av USA i praktiken blir permanenta baser.
En försvarsvänlig opinion har att verka för att regeringen inte viker ned sig i dessa delar.
- Stärka försvaret
Att stärka det svenska försvaret är inte ”tillräckligt”. EU och bilaterala samarbeten är inget alternativ. Nato med USA som dominerande kraft är det som gäller.
Hur det svenska försvaret ska byggas och utvecklas lämnas öppet, liksom hur det ska gestaltas i Natos pressande planering.
- Ta emot och ge militärt stöd
Enligt regeringsformen kan svenska militära styrkor sättas in i främmande länder, men det förutsätter då riksdagens medgivande. Sådant medgivande kan bland annat lämnas genom en lag som anger förutsättningarna. En sådan lag föreligger redan, lagen om operativt militärt stöd, enligt vilken regeringen, förutsatt att Sverige inte är i krig och det inte råder väpnad konflikt på finskt territorium, får sätta in svenska väpnande styrkor för att hindra kränkningar av finskt territorium. Vi har kritiserat denna lagreglering, eftersom vi är av uppfattningen att ett så exceptionellt känsligt beslut måste vara förbehållen riksdagen.
Regeringen föreslår nu i propositionen inte mycket mer än den förra regeringen föreslog och fick igenom. Det innebär att regeringen bemyndigas att, om Sverige är i krig eller krigsfara, eller vid kränkningar av svenskt territorium, begära stöd i form av militära styrkor av Nato och av medlem av Nato eller EU. Det nya här är att Nato som organisation lagts till. I sak ändrar det knappast någonting.
En klok position som regeringen intar och tyder på självbevarelsedrift är att den säger nej till att föreslå lagändringar, som bemyndigar regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om insättande av svenska väpnade styrkor utomlands inom ramen för Nato. Detta handlar ju inte minst om svensk handlingsfrihet. Som Ungern och Turkiet visat kan en sådan buffert vara av stort värde när man vill manövrera, vinna tid eller långhala.
- Pengar mm
Detta handlar när det gäller pengar om att Sverige ska nå upp till Natos mål avseende försvarsutgifterna om 2 procent av BNP. Mot målet som sådant har vi inget att invända. En helt annan sak är vad pengarna ska användas till. Härtill kommer årliga avgifter till Nato och andra kostnader. Vad kostnaden uppgår till för de närmare 200 officerare som permanent ska sitta med i diverse kommittéer i Natos högkvarter är oklart. Men man vill tro att de skulle ha kunnat göra verklig nytta hemma i den än så länge skrala uppbyggnaden av ett svenskt försvar.
När det gäller svensk krigsmaterielexport som redan öppnats upp för Turkiet avser regeringen att återkomma.