”Guilt by association” är ett debattknep som gärna används när argumenten i sakfrågan tryter. Patrik Oksanens artikel ”De som lånar ut sina namn till Kreml” i SvD den 9 januari är ett utmärkt exempel på det. Han inte bara förvånats över att vi fyra (undertecknare här) finns med på listan över talare på den digitala konferens som ordnas av föreningen Folk och Fred den 10–11 januari, han menar också att hela föreningen är bildad med det uttalade syftet att ”störa” den samtidiga rikskonferens som Folk- och Försvar har. Han påstår att den konferensen under lång tid varit centralpunkt för svensk försvarspolitisk debatt, med det välmenande uppdraget att skapa en folklig förankring av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.
Det kan inte ha undgått Oksanen att Folk och Försvars årliga konferens blivit en tillställning som undan för undan tappat sin folkliga förankring. Tillgängliga fakta visar att rikskonferensen alltmer tagits över av påverkansorganisationer betalda av Svenskt Näringsliv och utländska intressen, som det USA baserade Atlantic Council. Av 67 talare på Folk och försvar 2020 kom en (1) person från en folkrörelse. I år är inte en enda av talarna från en folkrörelse. Var tog folket vägen i Folk och försvar? År 2020 kom två talare från den av Svenskt Näringsliv finansierade organisationen Frivärld, och två från Atlantic Council. I år kommer återigen två från Frivärld och därtill en företrädare för Timbro som också betalas av Svenskt Näringsliv. Läs artikel