Googleöversatt
[…] Som medlem i Nato får vi ytterligare säkerhet från både alliansens gemensamma avskräckning och gemensamma försvar. Som medlem deltar Finland i utvecklingen av båda. Det är viktigt att förstå att kärnvapen är en integrerad del av Natos avskräckning. Vi har säkert fortfarande mycket att lära om kärnvapenavskräckningens natur, vi deltar bara i diskussionerna om det som medlemmar. Men det är klart att för Nato är kärnvapen just ett sätt att förebygga, inte ett mål i sig. Jag påminner er om vad alla permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd sa tillsammans i början av detta år: ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och ett bör aldrig utkämpas.
Tal om kärnvapen har snabbt blivit vardag de senaste dagarna, även här i Finland. Jag anser att detta är en farlig utveckling. Låt oss uttrycka det tydligt: även om vi inte i förväg ställer några begränsningar för vårt Nato-medlemskap, har Finland absolut ingen avsikt att föra kärnvapen till sin mark. Och jag har inte sett några tecken på att någon har erbjudit oss dem.
Rysslands anfallskrig i Ukraina har tvingat oss att anpassa oss till en ny verklighet. Vi lever i krigstid i Europa. Tyvärr finns det inget slut i sikte nu. Ukraina har all rätt och alla rätta skäl att försvara sig. Ryssland har inga rätta och enda felaktiga skäl att attackera. Än så länge finns det inga tecken på att någon av dem är redo att överge sina egna utgångspunkter.
Finlands ståndpunkt är tydlig. Det är inte för utomstående att diktera villkor för Ukraina, som kämpar för sin egen territoriella integritet, inom sina egna internationellt erkända gränser. Beslutet att fortsätta försvaret är Ukrainas, och endast Ukrainas. Som en del av den västerländska gemenskapen kommer Finland att fortsätta sitt stöd till Ukraina och det ukrainska folket så länge det behövs.
Det finns fortfarande en fara i hur krigssamtal har blivit vardagligt det senaste året. Man får inte glömma att varje dag som krig utkämpas betyder människors död. Krigets fortsättning ger ingen varaktig säkerhet för någon. Bara fred kan göra det.
Även i dessa tider måste man kunna och våga prata om fred. Det handlar inte på något sätt om eftergift mot en angripare som uppenbart bryter mot internationell lag. Inte från blå ögon, inte från mjukhet, inte från naivitet. Inte på grund av vår egen brist på beredskap. Men om det faktum att målet i slutändan måste vara att uppnå fred, att sluta döda. Det är där alla krig till slut slutar.
Förutsättningarna för fred behöver kännas på andra håll än på krigsfronten. Utrymme för dessa fredssamtal skapas genom diplomati. Av denna anledning har jag välkomnat Frankrikes president Macrons och Tysklands förbundskansler Scholz ansträngningar att upprätthålla en dialog, eller åtminstone möjligheten till det, även med Moskva. Fred är ett så viktigt mål att vi inte bör spara några ansträngningar för att uppnå det. Det är värt att arbeta för fred, även om det visar sig vara meningslöst. Det är också det nationella försvaret. Läs talet