Svensk säkerhetspolitik börjar nu så sakteliga vridas i riktning mot det som länge borde varit i fokus, nämligen rikets säkerhet. En lång rad försvarsbeslut börjar ses som illa överlagda. Avskaffandet av värnplikten och invasionsförsvaret har fått mest uppmärksamhet, men utgör ändå bara toppen av isberget. Nedrustningen av det svenska försvaret har gått på djupet, på ett sätt som närmast kan beskrivas som att rycka upp dess rötter…
Att Sverige är försvarslöst innebär inte med automatik att vi bör oroa oss över ett ryskt angrepp. Det är fortsatt svårt att se ett scenario där Kreml skulle anse att vinsten av en invasion står i proportion till kostnaden. Den verkliga faran ligger i kombinationen av att Sverige har skrotat det egna försvaret, samtidigt som vi envist vägrar att gå med i Nato. Detta har skapat en gråzon i Östersjön som kan bli den utlösande faktorn i ett nytt krig…
En sammanfattande slutsats måste bli att svensk säkerhet framgent tryggas bäst via ett lågmält men målmedvetet arbete på att rädda vad som räddas kan, och att bygga de allianser som kan byggas, utan att provocera Ryssland till motåtgärder.
Det absolut sämsta måste vara den linje som förknippats med Carl Bildt (M) och Margot Wallström (S), ett högljutt politiskt orerande och fördömande, kopplat till en total avsaknad av egen militär förmåga. Det kan faktiskt drivas till en punkt där Putin i rent vredesmod beordrar ett angrepp mot Gotland, för att få tyst på svenskarna. Läs artikel