[…] I boken ”Mellan två krig” – titeln syftar på Kuwaitkriget 1991 och Irakkriget i mars 2003 – berättar Ekéus den rafflande historien om jakten på förbjudna vapen i Irak.
När du kommer in på USA:s senaste, och ännu pågående krig i Irak – som inleddes för 15 år sedan – är din tes att massförstörelsevapnen aldrig var en avgörande fråga för president George W Bush.
– Nej, för Bush och Dick Cheney (vice presidenten) handlade det om energipolitik, att säkra oljeleveranserna från regionen, Irak och Saudiarabien. Och de ville inte att Saddam skulle få kontroll över Persiska viken, de såg honom som den farliga aktören. Men de visste ingenting om några massförstörelsevapen. Att Irak inte längre hade några hade jag kunnat slå fast redan 1997. […]
Vad var skillnaden mellan de två krig som boktiteln syftar på?
– Det första kriget, Kuwaitkriget 1991, var ju ett nödvändigt och av FN sanktionerat legitimt krig där det stod klart att Saddam hade byggt upp massförstörelsevapen. Och det visade sig vara värre än någon anat, med kärnvapen och biologiska vapen – de kemiska hade de redan använt massivt i kriget mot Iran. Vid det andra kriget 2003 fanns det ingen saklig grund för det, CIA hade ingen koll. Inte ens Donald Rumsfeld, försvarsministern, hade höga tankar om CIA: han sade till mig att de bara använder sig av hemliga underrättelser, de läser inte vanliga böcker och tidningar, så de har ingen aning om annat än vad de inhämtar från hemliga källor, och därmed ingen baskunskap.[…]
– Khaddafi i Libyen gjorde en deal med USA, gjorde sig av med sina massförstörelsevapen, och blev i realiteten avrättad. Saddam var avväpnad, och blev avrättad. När jag talar med nordkoreanerna är det som hände i Libyen och Irak den ständiga referensen. Hur kan man tro att Nordkorea efter det skulle gå med på att göra sig av med sina kärnvapen?Läs intervjun
Rolf Ekéus bok har tidigare presenterats på sajten.