Alla länder försöker främja sina utrikespolitiska och handelspolitiska intressen. Vi kallar våra egna ansträngningar information och främjande. Andra länders agerande kallar vi propaganda och spioneri.
Erfarenheter från det kalla kriget och från UD
Sovjetunionen var dåligt och klumpigt på utrikespolitiskt främjande av sina intressen. Man förlitade sig ofta på lokala kommunistpartier, vilka hade låg trovärdighet. De sovjettrogna individerna i Väst var få. Man gav ut några propagandatidningar såsom Nyheter från Sovjetunionen, vilka hade låg genomslagskraft. Med något större framgång framhävde man i utlandet de sovjetiska framgångarna i rymden. Man förlitade sig på sin militära och politiska styrka, som man ansåg ingav nyttig respekt och fruktan. Vidare på sin aktiva underrättelseverksamhet. Däremot hade man knappast några kulturcentra utomlands.
För att försöka påverka utländska regeringar skrev den sovjetiska ledningen brev till sina utländska motparter i olika säkerhetspolitiska parter. Jag har suttit många kvällar på UD och på ambassaden i Moskva och översatt brev från de sovjetiska ledarna Chrusjtjov, Kosygin och Brezjnev till Erlander och Palme. Breven var träaktiga och hade ingen inverkan på oss.
Förutom ”vanliga” spioner försökte Sovjetunionen i viss utsträckning använda sig av s.k. inflytelseagenter. En berömd sådan var den sovjetestniske journalisten Neilands, som spelade tennis med Olof Palme. Vi hade också systemet med ”husryssar”, där KGB-diplomater t.ex. på de sovjetiska ambassaderna i Stockholm och Helsingfors ägnade sig åt att uppvakta enskilda svenska och finska diplomater och politiker.
USA:s diplomati var betydligt effektivare, och inte bara därför att Sverige och svenskarna var mer mottagliga för amerikanska än för sovjetiska värderingar. USA försökte aktivt påverka oss i olika utrikespolitiska frågor. Inför olika internationella utrikespolitiska ställningstaganden och möten kom den amerikanska ambassaden upp på UD och sade, så här anser vi i denna fråga. Ofta överlämnade man kopia av den hemliga instruktion man fått från Washington. Ibland var amerikanerna mer uppfordrande och informerade inte bara om sitt eget ställningstagande utan framhöll att man förväntade sig att Sverige agerade på ett visst i den berörda frågan. Det var att gå lite väl långt, tyckte jag.
Ryssland idag
Grunderna till dagens ryska beteende kan sökas i följande:
-Den ryska historiska erfarenheten och slutsatsen: Aldrig mer krig på ryskt territorium.
-Supermaktssyndromet och rivaliteten med USA
-Underlägsenhetskänslor och upplevelse av att vara åsidosatt och diskriminerad i världspolitiken.
-Fortsatt förlitan på militär styrka.
-Tillgång till större ekonomiska resurser som medger ett mer sofistikerat beteende.
-En nyväckt insikt om den resurs som utlandsryssarna potentiellt innebär, Russkij Mir. Det rör sig om minst 25 miljoner människor i Ukraina, Kazachstan och andra f.d. sovjetrepubliker, inklusive i Baltikum, samt stora grupper även i länder som USA, Frankrike, Finland, Storbritannien m.fl. länder.
Ryska åtgärder
Från att ha gjort nästan ingenting under sovjetisk tid gör man nu en hel del. Redan under Jeltsins presidentperiod satte man igång en statskontrollerad TV-kanal på engelska, Russia Today, RT. Först med endast några timmars nyhetssändningar om dagen, mest riktade till utlänningar i Moskva. Informationen, eller rättare sagt propagandan var rätt klumpig med grova angrepp på de baltiska staterna och på Georgien. Med åren har RT blivit mer sofistikerat och sänder nu dygnet runt och även på andra språk än engelska. Man har ett flertal icke-ryska journalister och redaktörer och täcker även händelser där ryska säkerhetsintressen inte är direkt berörda, t.ex. senast jordbävningen i Nepal. I vissa konfliktsituationer, där Ryssland är inblandat, låter man även meningsmotståndare komma till tals. Ambitionen är att tävla med kanaler som BBC, CNN och Al Jazeera.
Så här beskriver RT sig själva:
RT is a global multilingual television news network, broadcasting around-the-clock from Moscow across five continents to more than 100 countries in English, Arabic and Spanish. The RT network also includes RT America, broadcasting from RT’s Washington, DC studios, the documentary channel RTDoc, and a brand new video agency, Ruptly. With a global reach of over 630 million people – or 28% of all paid cable networks’ subscribers – and more than 2.7 million hotel rooms worldwide, RT covers the major political, economic and cultural issues of the time for viewers wanting to question more. The best news reports, stories and programmes can be found on RT’s YouTube channel, where the number of views has already exceeded 1 billion, making RT the first TV news channel to break this record in YouTube’s history and also making the network the largest provider of news video footage on this world’s most popular video platform. According to official ratings by the UK’s Broadcasters’ Audience Research Board, RT is the third most popular TV news channel in Great Britain after BBC News and Sky News, and scores higher viewership than other foreign news channels measured by BARB, including Al Jazeera English, Fox News and Euronews(BARB ratings for the 3rd quarter 2012). In the U.S. more than 85 million viewers receive RT around the clock. Nielsen has found RT’s audience in key U.S. cities to be bigger than that of other major international news channels including Euronews, France 24, Deutsche Welle, Al Jazeera English, NHK World and CCTV News. According to Nielsen, the average RT viewer in America is a male aged between 35 and 49, and either a business owner, self-employed, or employed in a management role; over 20 percent of RT viewers hold a Master’s degree or a Ph.D. RT is the only Russian TV news channel to garner two nominations for the prestigious Emmy International Award.
Är RT:s Kreml-styrda TV-sändningar ett problem? Knappast. De som kan förstå engelska har så mycket annan information att ta till sig.
Under Putins presidentperiod har de tre statskontrollerade ryskspråkiga TV-kanalerna 1:an, RTR och NTV blivit mycket mer propagandistiska, i synnerhet i anslutning till kriget med Georgien 2008, konflikten med Ukraina 2013-2015 och idag generellt gentemot USA och NATO. Värst är RTR:s lördagsmagasin Vesti Nedelii, Veckans nyheter, med sitt nyhetsankare Dmitrij Kiseljov. 24-timmars nyhetsprogrammet Vesti är något bättre. Det fungerar ungefär som France 24.
Denna ryskspråkiga propaganda är mer av ett problem, eftersom den ses av de ryska minoriteterna i de övriga f.d. sovjetrepublikerna och därför kan påverka deras världsbild. De ser på dessa ryska TV kanalerna, därför att de också innehåller många utmärkta kulturella och populära program samt mycket sport och dokumentärer.
Problemet är mest akut i de baltiska staterna, som har försummat sina ryska minoriteter. Därför ligger det mycket i förslaget att sätta upp en ryskspråkig TV-kanal i Baltikum som kunde förmedla en korrekt men dock motbild till de ryska sändningarna.
Det ryska utrikesministeriet är mycket mera aktivt i sina kommentarer till internationella händelser än tidigare. Man utnyttjar även sociala medier. Utmärkanden för ryska, liksom för tidigare sovjetiska officiella uttalanden, är att man aldrig ljuger 100 % men ofta talar i halvsanningar. Det förekommer i och för sig på andra håll.
Den ryska militären använder sig också i betydande utsträckning av halvsanningar, inte minst i den pågående konflikten med Ukraina.
Eftersom Ryssland upplever att man befinner sig i ett trängt utrikespolitiskt läge – utsatt för sanktioner från EU och USA, fientlig politik från NATO:s sida osv. – försöker man utnyttja de sympatisörer man har, t.ex. bland några av EU-länderna, för att bli av med sanktionerna. Det är en naturlig, reaktion, som jag inte tycker man behöver bli upprörd över.
Mer skrämmande är hur ryssarna idag utnyttjar sin militära makt – i och för sig till svars på USA:s och NATO:s motsvarande åtgärder – för att visa musklerna gentemot opinionen i väst, inklusive i Norden. Risken för allvarliga incidenter har ökat. Propagandamässigt är denna verksamhet dock kontraproduktiv.
I media skrivs mycket om ryska hackers och ”trolls”. Jag har svårt att bedöma hur seriöst detta är. För vår del allvarligast är nog industrispionaget. Amerikaner och kineser är ju också duktiga på sådan verksamhet.
Opinionsundersökningar visar att av alla västländer är inställningen till Ryssland – med rätt eller orätt – mest negativ i Sverige. Svenskarna torde i stort sett vara immuniserade mot rysk propaganda.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis skulle jag vilja hävda att effekten av den ryska propagandakampanjen och den s.k. hybridkrigföringen är minimal vad avser västländerna men allvarligare gentemot de forna sovjetrepublikerna, särskilt Ukraina, Georgien och Moldavien samt de baltiska staterna. Här behöver olika slags motåtgärder övervägas utan att man sänker sig till den ryska nivån. Den mera långsiktiga ambitionen måste dock vara att verka för bättre stormakts- och grannskapsrelationer i världen och mera avspänning. Då får vi mindre av de problem vi ser idag.