Författaren som bor i Växjö har varit aktiv i kampen mot imperialism, för oberoende och fred sedan mitten av 1960-talet: Vietnam, Afghanistan och de senaste åren mot Nato-anslutning, för fred och alliansfrihet. (Utgivarna)
Rysslands annektering av Krim och angreppskriget mot Ukraina är brott mot FN-stadgans våldsförbud som är grunden för FN-systemet.
Mot en extremt långtgående självbestämmanderätt, som även skulle omfatta rätt till avskiljande, står den i FN-stadgan fastslagna principen om respekt för staternas territoriella integritet, som alla stater har skyldighet att respektera, och som en överväldigande majoritet av världens stater framhäver som det centrala. Den givna utgångspunkten är således att självbestämmanrätten utövas inom den befintliga statens ramar. Självbestämmandekonflikter utgör interna angelägenheter och inget som utländska stater har rätt att blanda sig i.
Det vore naturligtvis förödande för hela FN-stadgans system om en stat hade rätt att utöva aggression mot en annan stat under påstående att den bara försvarar en minoritets rätt till självbestämmande. Något sådant är den överväldigande majoriteten av stater helt främmande för.
Situationen hade kunnat vara annorlunda om Krims befolkning av egen kraft och utan yttre inblandning tog kontrollen över territoriet och deklarerade avskiljande.
Kosovos ”självständighet” var också ett resultat av en olaglig intervention, ett oavbrutet bombkrig från Natos sida som varade under nästan tre månader utan beslut av FN:s säkerhetsråd. Det syftade till att bryta upp resten av Jugoslavien och att skapa Kosovo som en stat (som dock aldrig blivit mer än en klientstat, ett protektorat). Ett folk som utgör ett minoritetsfolk i en existerande stat kan bli självständigt genom tillämpning av eventuella bestämmelser i moderstatens konstitution, genom överenskommelse med moderstaten (jmf Skottlands eventuella utträde ur Storbritannien) eller genom att folket av egen kraft (militär och annan) de facto bryter sig ut, men då bara under förutsättning att främmande makt inte intervenerat.
Både Kosovo och Krim är olagliga utbrytningar, eftersom båda är följden av olagliga interventioner. Kosovos utbrytning ur Jugoslavien har behandlats av Internationella domstolen domstolen i Haag . Domstolen godkände aldrig Kosovos utbrytning. Man behandlade bara frågan om Kosovo hade rätt att förklara sig självständigt vilket i sig inte är ett folkrättsbrott. Något erkännande gavs aldrig. Inte heller godkändes den av Ryssland och Kina med flera stater i FN (senast 2020 röstade endast 112 av 193 stater för erkännande) just för att det kan användas av imperialismen för att splittra länder, t.ex. Kina!
Kina skulle aldrig acceptera att Taiwans genomförde en folkomröstning om självständighet även fast Kina inte har någon som helst kontroll över Taiwan. Taiwan (egentligen republiken Kina) tillkom enbart genom USAs inblandning i Kinas inbördeskrig.
Ukraina har rätt till oberoende och territoriell. integritet. Både USA (Maidanhändelserna och statskuppen 2014) och Ryssland (Krim 2014 och Donbass 2022) har brutit mot detta.
Ryssland har motiverat ingripandet på Krim och nu senast Donbass med att skydda etniska ryssar. Detta är en variant av ”humanitär invasion” vanligen kallat R2P. Detta åberopas ofta av USA/Nato: Grenada 1983, Panama 1989.
Ryssland har heller inte vänt sig till FN med begäran om skydd utan efter folkomröstningar som skett under rysk militär kontroll annekterat både Krim och sedan Donetsk-Luhansk-Cherson-Zaporizija. Detta utan att man ens har full kontroll över områdena!
Ryssland hävdade i FN:s säkerhetsråd att insatsen på Krim begärts av Krims premiärminister och Ukrainas f.d. president Janukovitj men FN-stadgan medger inte att en delstats representanter begär ingripande av utländsk makt.
Rysslands FN-representant Churkin har sagt att man inte kan invänta FN-ingripande och jämförde med att flera länder erkänt att Kosovo slitits loss från Serbien. Det är ett farligt resonemang!
Avgörande för bedömningen av Rysslands agerande är FN-stadgans våldsförbud som stöds av en överväldigande majoritet av världens stater inte minst länderna i tredje världen.
I FN:s generalförsamlings omröstning 27/3 2014 som fördömde Rysslands annektering av Krim röstade 100 för och 58 lade ner sina röster, bland andra Kina och Kuba. 11 stater röstade emot.
I omröstningen 12/10 2022 som fördömde annekteringen av Donetsk m.fl. röstade 143 för att fördöma, 35 lade ner sina röster (bland andra Kina, Kuba, Indien, Vietnam, Sydafrika) och 5 röstade emot.
Som synes ökar inte stödet för Rysslands agerande mot Ukraina utan tvärtom!