Just som Sverige överger sin alliansfria politik och blir medlem av Nato är det nyttigt att läsa en pålitlig bok om hur efterkrigstidens neutralitetspolitik utformades. Utan tirader om svenskt dubbelspel med USA och underdånighet gentemot Sovjetunionen.
Mats Bergquist, framstående diplomat och flitig skribent om utrikespolitik, vill i sin bok Östen Undén, Tage Erlander och det kalla kriget ge en bild av Sveriges utsatta läge mellan supermakterna. Men också av det mångåriga förhållandet mellan utrikesministern Undén (på posten i 17 år) och statsministern Erlander. Det är Undén som står i bokens centrum. […]
Han betecknar juristen och professorn Undéns linje som ”legalpolitik”, där juridik och principer går före ”realpolitik”, det möjligas konst.
Undéns centrala tanke var att värna svensk säkerhet. Han ville se Sverige som brobyggare mellan öst och väst – och då gällde det att också uppträda förtroendefullt mot Sovjet. Där gick han för långt: man skulle se Sovjet som en ”normal” stat, en rättsstat. […]
Som jag ser det bör Undén ihågkommas för två särskilda insatser. Den ena ligger tidigare än Bergquists studie: som utrikesutskottets ordförande under andra världskriget var han en av samlingsregeringens hårdaste kritiker. Både av eftergifterna till Nazityskland och av ingreppen i mediernas frihet.
Den andra utgör hans energiska motstånd mot svenska atomvapen. Den starke finansministern Per Edvin Sköld liksom militären och i viss mån borgerliga partier var för svenska kärnvapen, Erlander och den unge Olof Palme också i princip för. Undén var emot från första början, med starkt stöd från partiets kvinnoförbund och statsrådet Ulla Lindström.
Säkerheten skulle inte öka, menade han, tvärtom. Läs recensionen