[…] Nyligen föreslog en parlamentarisk kommitté ändringar i vår grundlag för att möjliggöra användningen av undantagstillstånd i Sverige. I korthet föreslås att tre fjärdedelar av riksdagen ska kunna ge makt till regeringen att meddela förordningar på vilket område som helst i händelse av kris. Även sådant som normalt ska beslutas i riksdagen, såsom skatt, inskränkningar av fri- och rättigheter, straff och civilrätt, ska då kunna lämnas över till regeringen ensam.
Än mer anmärkningsvärt är att regeringen, om den anser att det behövs, då själv ska kunna ta sig makten och utfärda de regler som den anser är nödvändiga genom en slags dekret. De ska sedan underställas riksdagen, men först inom 30 dagar. Det är fråga om långtgående förändringar som ger regeringen stor makt att med svag insyn och över en natt begränsa medborgarnas frihet. Trots detta har debatten lyst med sin frånvaro. […]
- Det saknas ett tydligt behov. För det första är behovet av en så dramatisk omläggning svagt. Inte i någon kris i svensk historia har riksdagen utgjort ett hinder för effektiv krishantering. Tidsbesparingen i att regeringen utfärdar förordning i stället för att riksdagen stiftar lag är praktiskt taget obetydlig. Samtidigt är kostnaden i termer av insyn och debatt stor.
- Maktdelning behövs i kris. Det finns en omfattande forskning om politiskt beslutsfattande i kris. Riskerna för överreaktioner, grupptänk och kortsiktig politisk hänsyn är väl belagda. Läs artikel