…Vi har i vårt land haft lyckan att i tvåhundra år slippa krigets helvete och i stället kunnat ägna oss åt fredligt samhällsbygge.
Själva förutsättningen för denna lyckosamma svenska neutralitetspolitik har varit vår militära alliansfrihet och att vi haft regeringar som sett till att hålla oss utanför krigen i vår omvärld. Samt, förstås, att vi haft ett militärt försvar med uppgift just att försvara vårt eget territorium och avskräcka främmande makter från angrepp, vilket i sin tur gjort vår neutralitetssträvan trovärdig i omvärldens ögon och vårt försvar av folkrätten och FN-stadgan till ett stöd även för andra småstater i världen.
Men de senaste decennierna har det dessvärre blåst helt andra vindar. Det svenska försvaret har rustats ner och värnplikten avskaffats, nedrustningen har samtidigt varit en omrustning, en övergång från folkförankrat försvar av det egna landet (så kallat invasionsförsvar) till ett insats- och yrkesförsvar med främsta uppgift att delta i olika, mer eller mindre tvivelaktiga, krigsinsatser utomlands. Samarbetet med militäralliansen Nato har blivit allt intensivare och intimare och neutralitetspolitiken, som en följd därav, överspelad och omöjliggjord. Ja, i dag finns det rentav en högljudd politisk opinion som förordar svenskt Natomedlemskap. Läs artikel