På sajten har uppmärksammats Tove Gravdals bok Till bords med de mektige.
Tillåt mig komplettera bilden som ges i intervjun.
Norge hade just avslutat sitt medlemskap i FN:s säkerhetsråd, när USA:s utrikesminister Colin Powell den 5 februari 2003, inför rådet lade fram ”övervägande bevis” för att Saddam Husein innehade massförstörelsevapen som han tänkte använda. Enligt Powell var det därför rätt att gå i krig. Den franske utrikesministern Dominique de Villepin bemötte dock Powell på ett kraftfullt sätt. Något beslut från rådet om krig i Irak meddelades inte.
USA, Storbritannien, Polen och Australien förberedde sig, trots avsaknaden av stöd i folkrätten, för krig.
Av Gravdals bok framgår att USA med starka påtryckningar sökte få med Nato-staten Norge på detta krigsäventyr. Och statsminister Kjell Magne Bondevik (kristdemokrat) var beredd att delta. Men Høyre vägrade medverka utan att det fanns ett beslut från Säkerhetsrådet. En regeringskris avvärjdes genom att statsministern backade.
År 2011 var läget ett annat. FN:s säkerhetsråd hade antagit en resolution om att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda civilbefolkningen i Libyen. Ian Martin, FN:s ansvarige i landet, citeras i boken och han påpekar att Libyen-resolutionen blev missbrukad: Norskt flyg fällde 588 bomber över Libyen. I det så kallade Libya-utvalget från 2018 framgår att Norges insatser inte bottnade i en vilja att följa rådets resolution, utan mer att stärka ”det euro-atlantiske forholdet”, något författaren lyfter fram.
Boken ger inspiration till att ihärdigt hänvisa till folkrätten och FN-stadgan.