- Östersjön har blivit ett högspänningsområde till följd av Rysslands aggression mot Ukraina och Natos och EU:s motåtgärder. Skärningslinjen mellan öst och väst går nu genom Östersjöområdet i motsats till under det kalla kriget, då den gick genom kontinentala Tyskland. Detta har gjort Sveriges säkerhetspolitiska läge mer utsatt.
- Sedan två-tre år ser vi en ständigt stigande aktivitet av militära övningar och militär närvaro från såväl rysk sida som från Natos sida. Det höjer spänningsnivån och ökar risken för farliga incidenter, vilka kan leda till större konflikter. Flera allvarliga incidenter har redan inträffat.
- Därtill kommer den skarpa retoriken från bägge sidor, vilket vi också märker av här i Sverige. Den är i sig spänningshöjande.
- För att komma ur denna farliga situation behövs många åtgärder från flera sidor:
- Från min synpunkt viktigast är att USA och Ryssland åter kommer på talefot med varandra och bättre förstår och respekterar varandras ömsesidiga intressen. USA:s nyvalde president har sagt att han vill åstadkomma detta, vilket har välkomnats av president Putin. Vi får under de närmaste sex månaderna följa hur väl det går med detta. Det finns många osäkerheter på bägge sidor. Som svensk tycker jag dock att det skulle vara en stor fördel för oss, om stormakterna kunde komma överens om att minska spänningsnivån genom konkreta åtgärder.
- Från svensk sida kan vi bidra genom att återuppta en politisk dialog med Ryssland. Det är en anomali att Sverige skall ha de sämsta bilaterala relationerna med Ryssland av alla västeuropeiska länder. Sverige har i närmare 200 år haft ett stort förtroendekapital i Ryssland och hos det ryska folket. Detta har varit till fördel för oss också säkerhetspolitiskt. Den hårda svenska retoriken mot Ryssland under de senaste tre åren och det samtidigt allt närmare svenska militära samarbetet med Nato och USA riskerar att ändra de ryska bedömningarna av Sveriges säkerhetspolitik och antaganden om vårt beteende i händelse av en allvarlig konflikt i Europa. Det gör att Sverige kan komma att hamna i mycket farliga situationer. Detta var något som Östen Undén ofta varnade för under sin långa utrikesministertid.
- Det svensk-ryska bilaterala samarbetet borde kunna intensifieras, särskilt i fråga om institutionssamarbete. Ryssland behöver starka och välfungerande samhällsinstitutioner – alltifrån pensionssystem till skatteuppbörd – och här har Sverige mycket att bidra med. Det är ett starkt svenskt intresse att Ryssland utvecklas till en välfungerande demokratisk stat med stabila institutioner, till ett land som lever i harmoni med sina grannländer.
- Vad gäller utvecklingen i själva Östersjöområdet vore den viktigaste åtgärden för att bidra till bättre ömsesidig förståelse att avskaffa alla visumhinder. Här släpar Sverige benen efter sig och tillhör bakåtsträvarna inom EU. Intressant är att Vitryssland nu säger sig vilja ensidigt avskaffa visumrestriktioner för EU-medborgare. Ett första steg från vår sida vore att avskaffa visum för ryska kryssningspassagerare.
- För att minska risken för militära incidenter till havs och i luften borde vi dels från västs sida komma överens med ryssarna om att transpondrar skall vara påslagna på alla flygplan, dels från svensk sida förhandla fram ett så kallat incidentavtal med ryssarna, vilket USA och Storbritannien hade under det kalla kriget.
- Detta är inga oviktiga saker. I september 2017 skall Sverige avhålla den stora militärövningen Aurora med 19 000 svenska soldater och deltagande från USA och Nato på basis av det nya värdlandsavtalet. Ryssland avser samtidigt avhålla en ny stor militärövning i östra Östersjöområdet, Zapad 17. Om inga återhållande åtgärder vidtas, kan vi se fram mot en mycket krigisk höst.
- Inom det civila området vore det en mycket stor fördel om vi tillsammans med Ryssland och andra Östersjöstater kunde komma överens om ett gemensamt system för sjöbevakning och sjöräddning i Östersjön.
- Vad gäller det sedan länge pågående samarbetet inom Östersjöstaternas råd finns mycket kvar att göra, bland annat att förenkla gränspassagerna för handeln och bygga ut järnvägs- och landsvägsförbindelserna. Sverige kunde göra en särskild insats genom att ägna sig åt Kaliningrad-området, som gärna vill utveckla förbindelserna med Sverige. Det var ett stort misstag att lägga ned det generalkonsulat, som vi med stor möda byggt upp där. Vi väntar nu på att det till stor del svenskfinansierade reningsverket i Kaliningrad äntligen skall invigas.
Anmärkning. – Texten återgår på ett anförande som ambassadör Sven Hirdman höll på ABF-huset i Stockholm den 16 januari.