Ska Sverige överge eller hålla fast vid alliansfriheten? För att belysa den frågan går Thomas Lindh tillbaka till alliansfrihetens historiska rötter i ett samtal med Sven Hirdman, tidigare statssekreterare och ambassadör med bred kunskap om säkerhetspolitik, och Pierre Schori, tidigare FN-ambassadör med mångårig utrikespolitisk erfarenhet.
Sven Hirdman:
– Alliansfriheten har hela tiden varit medlet. Målet är att vi ska få leva i fred och bevara vår frihet.
– Min syn är att alla länder måste utgå från sitt eget läge. Vi ligger mellan öst och väst, mellan stormakterna. På ena sidan har vi Ryssland och på den andra sidan har vi genom tiderna haft stormakter som Frankrike, Tyskland och nu främst USA. Det har varit de givna förutsättningarna för alliansfriheten.
– Sverige har historiskt varit inblandat i en rad krig mot europeiska stormakter. Efter alla dessa krig drogs slutsatsen i början på 1800-talet att inte inleda strider med stormakterna. […]
Pierre Schori: NATO är en kärnvapenallians
Pierre Schori:
– Vi har som alliansfria haft en handlingsfrihet som inget NATO-land har haft. Det gäller kärnvapenfrågan, nedrustning, avspänning, FN:s roll och andra frågor.
– Alliansfriheten och Palmes ledarskap bidrog till att han kunde samla en kommission med framträdande politiker från både nord och syd, öst och väst. Huvudbudskapet i kommissionens slutrapport 1982 var: ”Det finns inga segrare i ett kärnvapenkrig. Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för på hot om ömsesidig förstörelse”. Läs artikel