[…] Den svenske statsministern anser att vårt lands säkerhet sammanfaller med Turkiets. Hans formulering om de två ländernas allians är direkt obehaglig: ”Vår gemensamma säkerhet är en framtida prioritet.” Kristersson rekommenderar alltså Sverige att gå i Putinvännens ledband och dessutom göra denna förnedrande underkastelse till ledstjärna för vår säkerhetspolitik.
Turkiets krig i Libyen, Azerbajdzjan, flera afrikanska länder, i Mellanöstern skulle enligt den svenske regeringschefens definition gynna svensk säkerhet. De turkiska terrorbombningarna i de självstyrande kurdiska områdena skulle på samma vis tolkas som fredsprojekt och den turkiska milisens och SADAT-gruppens (en kopia av ryska Wagner-gruppen) våld och övergrepp som insatser för vår demokrati. […]
Mot den bakgrunden måste frågor ställas: ska det vara tillåtet att organisera sig i rörelser som bekämpar Erdoğans diktatur? Ska demonstrationer mot den nye sultanen tillåtas?
Utrikesministern använder en mycket böjlig formulering om demonstrationsrätten: ”Allt som är tillåtet är inte lämpligt.” Så talade den antidemokratiska högern i Sverige under tidigt 1900-tal.
Vem ska nu avgöra lämpligheten av opinionsyttringar? Bestäms svaret den här gången av behovet av nära och vänskapliga relationer till Erdoğan-regeringen eller någon annan maktapparat? Läs artikel