[…] Skyddet för anskaffande av uppgifter är central för den granskande journalistiken. Utan ett i det närmaste vattentätt skydd för uppgiftslämnares identitet skulle många oegentligheter och maktmissbruk aldrig nå dagens ljus och kunna åtgärdas. Meddelarfriheten är och framhålls ofta även av lagstiftaren som en av de mest centrala grundprinciperna i yttrandefrihetsregleringen och ses som en del av den konstitutionella kontrollen.
Med förslaget om utökade tvångsmedel uppstår en lucka i skyddet.
Enligt förslaget ska det vara möjligt att använda hemliga tvångsmedel inte bara mot en specifik lokal utan även mot en viss person eller personkrets. Tvångsmedel som till exempel kameraövervakning och rumsavlyssning ska få användas oavsett var en person eller personkrets för tillfället befinner sig med undantag för de fredade lokalerna. […]
Vad som ska anses hemligt och vad som anses utgöra men för våra relationer till andra länder och organisationer kommer till del att definieras av de vi samarbetar med. Vad som ska anses straffbart blir i det närmaste omöjligt att förutse. Den osäkerhet och de risker som finns för visselblåsare som vill avslöja oegentligheter ökar genom att det i princip inte kommer att finnas några platser utanför en redaktion som är fredade mot hemliga tvångsmedel och en redaktion är en lokal som en uppgiftslämnare med önskan att vara anonym inte bör besöka. Läs artikel