Inför ett troligt svenskt och finskt Nato-medlemskap pågår nu en intensiv diskussion om hur vårt försvar skall användas, men inte för vårt eget försvar utan för att anpassa det till andra länders militära strategier.
Finland, som deklarerat att man även vid ett Nato-medlemskap kommer att vara inriktat på det egna landets försvar, kommer kanske nu under trycket från Nato att tvingas rucka ordentligt på den doktrinen.
Estlands försvarsminister Hanno Pevkur har meddelat att Finland och Estland kommit överens om att länderna som Natomedlemmar ska integrera bland annat sina kustförsvar. Enligt Pevkur har en preliminär överenskommelse nåtts med finska försvarsministern Antti Kaikkonen.
Pevkur understryker att räckvidden för en ny missil, israeliska Blue Spear, som landet i höstas beslutade att skaffa för att bekämpa marina mål, är 290 kilometer. Estländarna kan då rikta sin missileld exakt var som helst mot den finska kusten i Finska viken.
Sjövärnsmissilen (MTO 85M), som förvärvats av den finska marinen, har en räckvidd på över 100 kilometer och är utrustad med en radarsökare. Finländarna kan fokusera sin eld mot Estlands norra kust.
Pevkur framhåller att integrationen av finskt och estniskt missilförsvar gör att Finska viken kan stängas för ryska krigsfartyg:
”Östersjön är Natos innanhav, när Finland och Sverige gått med i Nato. Läget kommer att förändras jämfört med hur det är i dag”.
En ny division skall sättas upp i Estland efter överenskommelse på Natos toppmöte i Madrid. Nato skall sätta upp ett permanent högkvarter för divisionen i Estland. Den skall bestå av fem brigader, varav Estland deltar med två och de andra tre skall komma från Nato-länder. Nato-länderna roterar sina styrkor, varför det är svårt att säga hur många som permanent kommer att vara på marken från stund till stund.
Pevkur säger att man nu håller på att ta fram ny försvarsplanering för Estland och Baltikum och att den måste vara ”väl integrerad med Finlands försvarsplan.”.
Vidare förklarade han att ett syfte är att kunna stänga ute ryska fartyg från Östersjön och att:
”Med Sveriges och Finlands medlemskap I Nato kommer Östersjön att bli ett inre Nato-hav”.
För Sveriges del har försvarsminister Peter Hultqvist uttalat att troligen kommer Östersjöområdet att bli ett av Sveriges ansvarsområden inom Nato. (GP 9 augusti)
Lettland har inlett en diskussion med Sverige om samarbete inom Nato, bland annat om att få svenska soldater till Lettland.
”Jag tror att det vore i Sveriges intresse också”, säger Lettlands försvarsminister Artis Pabriks till Ekot. (Sveriges radio 24 juni)
Sveriges överbefälhavare Micael Bydén har tidigare sagt till Dagens Nyheter att svenska soldater i Baltikum vore ”rätt naturligt”, när Sverige går med i Nato.
Enligt Hultqvist kan också Arktis bli ett nytt operationsområde för det svenska försvaret. Kraven på svensk militär närvaro i Arktis har förts fram tidigare av USA inför Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och kommenterats på den här sajten.
Till Dagens Nyheter den 9 augusti säger Hultqvist att man skall stärka den samlade förmågan ”i ett Arktisperspektiv” och att ”Ryska stridskrafter opererar marint på ett sätt som påminner delvis om hur de agerade under kalla kriget”.
Ryssland kommer självklart att noga följa Natos planering av styrkor och militär infrastruktur, särskilt när den kommer så nära ryska gränserna att den bedöms utgöra ett hot mot centrala ryska militära bastioner.
I den nya ryska maritima doktrinen som kommenterats på den här sajten framhävs två områden, som Ryssland anser särskilt viktiga och som bör utvärderas även av Sverige:
-Natos expansion mot Rysslands gränser och vad landet uppfattar som Natos planer att placera militär infrastruktur närmare dessa.
-Den fortsatta uppbyggnaden av Norra flottan i Arktis och doktrinens formuleringar om att det är en prioritet för Ryssland att ”kontrollera” främmande staters aktiviteter i Artis och den allt viktigare norra havsrutten.
De planer som nu övervägs inom Nato för Baltikum och Arktis är svårligen förenliga med Rysslands ambitioner enligt den nya maritima doktrinen. Dessa motsättningar kommer att leda till ökade spänningar, bland annat med avseende på dessa två frontavsnitt.
Uppbyggnaden av permanenta Nato-baser i Estland och Lettland, även om de rent formellt sett fylls med roterande manskap från andra Nato-länder, kommer sannolikt av Ryssland uppfattas som framflyttning av militär infrastruktur mot landets gränser.
Att som Estlands försvarsminister deklarera att samarbetet med Finland syftar till att kunna stänga Ryssland ute från Östersjön är provokativt och kan bara leda till ökande spänningar och ömsesidig upprustning.
Att Hultqvist öppnande för svensk militär närvaro i Arktis kommer troligen också att ses av Ryssland som ett hot.
Inför Sveriges ansökan om Nato-medlemskap talade regeringen om behovet att försvara Sverige. Nu framstår det som mer och mer tydligt att syftet istället är att Sveriges försvarsmakt skall kunna användas för att integreras i andra länders militära strategier.
Alla Nato-länder har rätt till eget försvar och kan också bjuda in andra Nato-stater för att planera för självförsvar inför kommande konflikter och krig.
För svensk del måste det dock vara vårt eget nationella försvar som i varje läge prioriteras och vi skall inte delta i operationer eller uppbyggnad av baser i andra länder som onödigtvis ökar spänningarna med Ryssland och som kommer att göra vårt land till förstahandsmål vid en militär konflikt.
Svensk självbestämmanderätt måste hävdas också vid ett Nato-medlemskap, annars riskerar vi dras med i andra länders spel, som vi har små möjligheter att påverka och vars syften kan vara helt skilda från våra. Det är många stater som av rent själviska skäl är benägna att locka oss in i äventyrligheter, som inte ligger i ett svenskt nationellt intresse. Sådana fördärvliga locktoner måste den svenska statsledningen stå emot. Mycket talar för att det kommer att bli kinkigt värre. Härvidlag gäller det helt enkelt att hålla emot.