Man får ta en sak i taget. Som jag avslutade min artikel ”De politiska termernas tyranni” på denna sajt: ”det finns åtskilligt att korrigera i vår nuvarande säkerhetspolitiska hållning. Till slut måste säkert ’neutraliteten’ som option komma till heders igen. Jag ser det som en tidsfråga.”
Ett steg i denna riktning är att få bort den så kallade solidaritetsförklaringen från den säkerhetspolitiska dagordningen. Den är både skadlig och verkningslös. Den inger falska förespeglingar och utsätter vårt land för onödig misstänksamhet. Det var just denna punkt som en av de främsta ny-kallakrigarna, överste Bo Hugemark, hakade upp sig på när han bemötte (8/3) professor Kent Zetterbergs och min debattartikel i Svenska Dagbladet (5/3).
Vägen tillbaka till neutralitetsdoktrinen kan förvisso bli knölig. Men den har beträtts tidigare. Även värnpliktsarmén behöver återupprättas. Detta kan också ta sin tid, efter det destrueringsarbete som flera på varandra följande regeringar i vårt land har presterat. Yrkesoldatesken är ett skämt, nja, rentav en oförskämdhet. Liksom efter 1901 års härordningsreform måste den fasas ut – med ständigt utökad plikttjänstgöring som till slut gör den alldeles irrelevant, från att från början ha varit totalt obehövlig.
I detta borde landets fredsrörelse ta en synnerligen aktiv del. Solidaritetsförklaringen är en krigsaktivistisk doktrin. Folkförsvaret är ett fredsinstrument.