Reglerna för vapeninsatser mot kränkande ubåtar ändras så att det blir enklare för militären att öppna eld, enligt en artikel i Svenska Dagbladet (24/3). En tidigare begränsning i Försvarsmaktens regelverk som hänvisade till skyddet för mänskliga rättigheter är struken i den nya version som nu har fastställts av ÖB. Professor Ove Bring har rätt då han konstaterar att självförsvarsrätt, incidentberedskap och skyddet av vårt territorium i fredstid och även i krigstid inte kan begränsas av Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Svensk suveränitet över territoriet gäller, och det är Sveriges regering som beslutar om IKFN.
IKFN är således regeringens instruktion till försvaret om hur kränkningar av territoriet skall mötas i fredstid och under neutralitet. Jonas Gummesson uppger felaktigt att IKFN gavs ut för första gången 1982. Det stämmer inte. Den första IKFN utfärdades 1951.
Man får också skilja på regeringens IKFN som är vad försvaret har att rätta sig efter och de tillämpningsföreskrifter som ÖB utfärdar om hur IKFN närmare skall tolkas av försvaret. Det var i den senare föreskriften som hänvisningen till Europakonventionen om mänskliga rättigheter plockats in.
Erfarenheterna av hur försvaret agerat vid ubåtskränkningar på inre vatten visar inte på att man haft avsikten att sätta hårt mot hårt och använda alla till buds stående medel.
Det har flera orsaker. Skrivningen om Europakonventionen tillkom först efter insatserna under 80- och 90-talets ubåtsjakter och kan inte ha inverkat hämmande då. Istället har marinen ålagt sig själv begränsningar genom att inte sätta in verkanseld och avvaktat för att samla in information om kräkningen. Detta har påtalats och skarpt kritiserats av ubåtsutredningen under ledning av ambassadör Rolf Ekéus (SOU 2001:85). Ytterst finns begränsningen av vapeninsatser i IKFN:s 15 § som anger att syftet skall vara att tvinga upp ubåten. Det är en uppgift som är hart när omöjlig och som ingen lyckats med någonstans i världen.
En ändring av IKFN så att syftet blir att sänka en främmande ubåt som på träffas i undervattensläge krävs för att alla till buds stående medel skall sättas in mot inkräktaren och så att det blir en verklig avskräckningseffekt på alla presumtiva makter som planerar intrång på svenskt territorium. I boken Försvaret främst behandlas utförligt IKFN och hur den tillämpats under hela efterkrigstiden.