Militärkuppen i Mali den 18 augusti ställer frågor om närvaron av svenska soldater.
Sverige deltar i FN-styrkan Minusma och kommer, enligt beslut i riksdagen, senare i år eller början av nästa år att delta med trupp i den franskledda insatsstyrkan Takuba. Svenska regeringen har lagt stor vikt vid att trupperna både i Minusma och Takuba har en inbjudan från Malis regering.
Den regeringen är nu störtad av en militärjunta som uppger att den kommer att styra landet i tre år och sedan genomföra val.
Inte mycket har sagts från den svenska regeringen vad kuppen innebär för Sveriges militära närvaro i landet. Försvarsmakten har helt kort meddelat att den svenska truppen i Minusma fortsätter sin verksamhet som tidigare. Till Dagens Nyheter (19/8) säger Magnus Lindstedt, kommunikatör vid Försvarsmakten:
”Vi följer utvecklingen noga på plats och som det ser ut nu kan vi fortsätta lösa våra uppgifter som vanligt. Det är inga svenska soldater som har påverkats av händelserna.”
Utrikesminister Ann Line skrev på twitter dagen efter kuppen att hon ”följer utvecklingen med oro”.
Minusma verkar på ett mandat från FN:s säkerhetsråd och hittills har inga klarlägganden kommit från regeringen om det svenska deltagandet i Minusma.
I Norge däremot har frågan ställts till försvarsminister Frank Bakke-Jensen huruvida det är riktigt att delta i en FN-insats om den regering insatsen skall stödja har störtats genom en kupp. Försvarsministerns svar var:
”Mandatet er utstedt av FNs sikkerhetsråd, og dette er ikke kalt tilbake.” (Forsvarets Forum 21/8)
Det gäller förstås även för det svenska deltagandet. Men hos oss har regeringen inte nöjt sig med att påpeka att Minusma har ett FN-mandat. I propositionen om deltagandet vill man understryka att ”det finns även en inbjudan till FN av Malis regering som utgör ytterligare en folkrättslig grund för insatsen”.
Huruvida Säkerhetsrådet på sikt kommer att stå fast vid mandatet är inte klart. Dagen efter kuppen tog rådet avstånd från kuppmakarna och krävde att de släppte landets president och att soldaterna återvände till sina garnisoner.
Insatsstyrkan Takuba har som vi tidigare kommenterat en mycket lös folkrättslig grund i form av ett brev från den nu störtade presidenten i Mali till svenska regeringen med inbjudan om militär intervention.
Ett svenskt deltagande i Takuba nu efter kuppen blir svårt att motivera folkrättsligt. Den svenska regeringen är väl knappast inställd på att erkänna kuppmakarna som legitima företrädare för Mali.
Även om stormakter som USA och Frankrike nu fördömer kuppen kan man inte vara säker på att de inte svänger helt om. Står de egna nationella intressena på spel brukar inte militärdiktaturer vara ett hinder.
USA har visserligen en lag som förbjuder stöd till länder där det genomförts militärkupper, men i praktiken kan den kringgås om andra intressen står på spel.
USA:s särskilda sändebud för Sahelregionen J. Peter Pham kritiserade de nya makthavarna och menade att händelserna försvårade kampen mot terroristerna, men signifikant nog undvek han att kalla det för en militärkupp utan beskrev det som ett ”övertagande”. (News Vision 23/8)
För Frankrike står mycket på spel. Frankrike har de största utländska styrkorna i landet och opererar genom insatsen Barkhane. President Emmanuel Macron har tagit avstånd från kuppen och krävt att presidenten återinsätts. Samtidigt kan Frankrike knappast kapa alla band till militärdiktaturen, då man riskerar att tappa sitt inflytande i Sahel.
För Frankrike är det än mer problematiskt att man bara baserar sina militära insatser på inbjudan från Malis president. Det gäller såväl Barkhane som Takuba. Frankrike har ställt sig utanför FN-insatsen Minusma, sannolikt för att man ville ha ”fria händer” att agera militärt, och kan därför inte peka på något mandat från FN:s säkerhetsråd för sin närvaro.
Macron underströk redan dagen efter kuppen att ”kampen mot terroristerna och försvaret av demokrati samt rättsstaten” inte går att skilja åt.
Om han vill stå fast vid det kan han omöjligt stödja sig på kuppmakarna för att få legitimitet för sina militära operationer i landet.
Problemet blir detsamma för FN:s säkerhetsråd som tagit avstånd från kuppmakarna, samtidigt som mandatet för Minusma avser att ”bidra till förbättrad säkerhet i Mali, bland annat genom att Malis regering återfår kontroll över hela territoriet, samt att understödja långsiktigt hållbara politiska lösningar på krisen i landet”. (Regeringens proposition 2018/19:69)
När svenska försvarsmakten hävdar att kuppen inte påverkar Minusmas verksamhet, försöker den bortse från det faktum att hela insatsen syftar till att stärka just de militära styrkor som nu störtat den valda regeringen.
Densamma ohållbara situationen råder för Takuba. Uppgiften är att ”bistå de maliska säkerhetsstyrkorna”.
Det är uppenbart att kuppen i Mali har sopat bort svenska regeringens argument, att vi skall intervenera militärt på begäran av landets regering.
Allt tal om att vi är där för demokrati, säkerhet och stärkande av Malis militära styrkor saknar grund.
Riksdagen har nu chansen att ompröva beslutet att skicka svenska soldater att delta i Frankrikes Takubastyrka. De svenska soldaterna har ännu inte kommit på plats. Insatsen har ytterst tvivelaktigt folkrättsligt stöd och kommer att gynna en militärdiktatur.
Utvecklingen i Mali visar också på ihåligheten i Sveriges politik för deltagande i flera internationella insatser, där mandat från FN:s säkerhetsråd saknas. Istället har regeringen hänvisat till inbjudan från en regering som folkrättslig grund.
Exemplen från Afghanistan (där regeringen i Kabul saknar kontroll över territoriet), Irak (där parlamentet krävt att de utländska soldaterna dras bort) och nu Mali (där den inbjudande regeringen inte längre finns kvar) visar alla att Sverige medverkar till att minska respekten för FN-stadgans våldsförbud.
Det ligger inte i Sveriges nationella intresse vi deltar i sådana operationer där folkrätten sätts på undantag och där vi blir med i stormakternas spel om inflytande.